Ers Excellens,
Käraste bröder,

Kristet broderskap är starkare än kött och blod därför att det erbjuder oss, tack vare den heliga Eukaristin, en försmak av himmelen.

Kristus inbjöd oss att uppleva gemenskap, detta är vad vårt “Jag” består av. Gemenskap innebär att i första hand älska sin nästa, därför att vi har en och samme Frälsare gemensamt med vår nästa. Mot denna bakgrund så är gemenskapen värd varje uppoffring i enhetens namn; och denne enhet måste vara synlig, såsom Vår Herre i sitt sista budskap till oss lär: ”ut unum sint, ut credat mundis", även därför att detta också var det tydliga budskapet från Kristi lärjungar.

Det går inte att förneka att många frågor i det Andra Vatikankonciliet och den tidsperiod som följde, med anknytning till de mänskliga aspekterna av denna tilldragelse, har orsakat verkliga konflikter och medfört stor smärta för många stora kyrkans tjänare. Men Gud tillåter inte sin Heliga Kyrka att nå självförstörelse.

Vi kan inte bedöma de negativa följderna av den mänskliga faktorn utan förtroendet för den gudomliga, det vill säga Ödet, som leder oss genom historien och i synnerhet Kyrkans historia när det kommer till att respektera människans frihet.

Kyrkan är på samma gång en gudomlig inrättning, gudomligt beskyddad, och en mänsklig skapelse. Hennes gudomliga natur förnekar inte hennes mänskliga – personens integritet och frihet – och hindrar nödvändigtvis inte heller det senare. Om hennes mänskliga dimension är än fullödig eller skadad, förnekas den aldrig av den gudomliga.

Av trons skäl, men också tack vare bekräftelser, om än fördröjda, vilka vi kan observera på historisk nivå, tror vi att Gud har förberett och oavlåtligen genom dessa år bereder människor så att de blir mäktiga att rätta till de fel och underlåtelser som vi alla är skyldiga till. Heliga verk utförs redan, och de kommer i allt större omfattning. De är isolerade var för sig, men en gudomlig strategi binder ihop dem på avstånd och leder till en välordnad formfulländning, såsom det skedde mirakulöst under det smärtsamma lutherska upproret.

Dessa gudomliga ingripanden verkar tillta i proportion till komplexiteten av fakta. Framtiden kommer att utvisa detta klart, det är vi övertygade om, och det synes som gryningen är mycket nära.

Under vissa stunder kämpar den flämtande gryningen med mörkret, som endast långsamt tonas bort, men när ljuset anländer så vet vi att solen är här, och den kommer omutligt inta sin bana över himlen.

Med den heliga Katarina av Siena, önskar vi säga: ”Kom till Rom i fullständig trygghet”, intill hemorten för vår gemensamme Fader som gavs oss som en synlig och evig princip och grund för katolsk enhet.

Kom och ta del av denna välsignade framtid i vilken vi redan kan förutse gryningen, trots det förhärskande mörkret. Ert avvisande kommer att öka mörkret, inte ljuset. Och ändå, ljusgnistorna som vi redan kan beundra är talrika, först och främst den stora liturgiska återställningen som åstadkommits genom motu propriet “Summorum Pontificum”. Den uppväcker över hela världen en stor rörelse av anslutning från alla de som vill tillbe Gud mera, särskilt de unga.

Hur kan man bortse från de andra konkreta handlingarna, fulla av goda avsikter, från den Helige Fadern, såsom att upphäva exkommuniceringen av biskoparna ordinerade av ärkebiskop Lefebvre, öppnandet av en offentlig diskussion om tolkningen av den Andra Vatikankonciliet i ljuset av Traditionen, och, för detta ändamål förnyelsen av Ecclesia Dei-kommissionen?

Sannerligen kvarstår frågetecken, punkter att fördjupa och precisera, såsom frågan om ekumeniken och interreligiös dialog (vilken har för den delen redan undergått förtydliganden genom deklarationen Dominus Iesus, från Troskongregationen den 6 augusti 2000), eller hur religionsfrihet skall förstås.

Även i dessa frågor skulle er kanoniskt säkrade närvaro inom kyrkan bidra till att ge mera ljus.

Hur kan ni låta bli att överväga det bidrag ni kunde skänka hela Kyrkan, tack vare era pastorala och läromässiga resurser, er kapacitet och känslighet?

Detta är det lämpliga tillfället, den bästa tid som kan komma. Timete Dominum transeuntem, låt inte ett ögonblick av nåd som Herren erbjuder gå er förbi, låt det inte passera vid er sida utan att känna igen det.

Kommer Herren skänka ett till? Kommer vi inte alla att stå en dag inför Hans Domstol, och svara, inte bara för allt ont vi har gjort, utan framförallt för det goda vi kanske igenkände, men inte gjorde?

Den helige Faderns hjärta skälver: Han inväntar er oroligt därför att han älskar er, därför att Kyrkan behöver er för en gemensam bekännelse av tron inför en värld som varje dag är alltmer sekulariserad och som synes vända ryggen åt sin Skapare och Frälsare – utan hopp.

I den fulla kyrkliga gemenskapen med den stora familjen som utgör den katolska Kyrkan, kommer er röst inte längre vara så stel, ert bidrag kommer varken kunna ignoreras eller bli bortsett från, utan det kommer att frambringa, såsom från många andra, riklig frukt som annars skulle gå till spillo.

Den Obefläckade lär oss att alltför många nådegåvor går förlorade därför att de inte frågas efter; vi är övertygade att genom att besvara den Helige Faderns erbjudande på ett positivt sätt, kommer prästbrödraskapet Pius X att bli ett verktyg för att upptända nya strålar från vår Himmelska Moders fingrar.

På denna dag, tillägnad den Helige Josef, må han, den saliga jungfrun Marie Brudgum, skyddspatron för den Universella Kyrkan, inspirera och bistå ert beslut: "Kom till Rom i fullständig trygghet”.

Rom den 19 mars 2012

Helige Josefs fest

d. Nicola Bux

Monsignore Nicola Bux är präst i Baris ärkestift och står i sitt tänkande påven nära. Han har utnämnts till rådgivare för den institution i Vatikanen som ansvarar för de påvliga ceremonierna. Han har bland annat skrivit en uppmärksammad bok om påvens liturgireformer, La Riforma di Benedetto XVI, Piemme. Msgr Nicola Bux är en erfaren liturgist, specialist i den byzantinska riten. (Redaktören för KATOLSK OBSERVATÖR hade äran att sammanträffa med honom i Rom under en konferens i maj 2011, då vi också presenterade en översättning* av en intervju som han givit den franska tidskriften La Nef. Han blev både förvånad och glad att se sina ord på det exotiska språket svenska.)

(Foto: Asay T. Silfverling)

*Liturgi och tradition Intervju med monsignore Nicola Bux

Se även:

S. Pius X:s prästbrödraskap - stötesten i kyrkans hägn
Fakta
Kyrkan växer?
Kyrkans kris är också hennes hopp
Ecclesia Dei, 10 år
Andra Vatikankonciliet i de andra kyrkliga
konciliernas historiska sammanhang

20120321

Övers. från engelska: US

(Orginalspråket var franska)