Där eukaristin är, där är den katolska kyrkan

 

 

 

Av Gianni Valente

Om det finns någon inom Östkyrkan som under de senaste åren har velat ta itu med den kniviga frågan om primatet som fortfarande skiljer katoliker och ortodoxa anhängare åt och som gjort detta helt befriad från gamla fördomar, så är det Pergamons metropolit Ioannis Zizioulas som är medlem av det Ekumeniska patriarkatets synod i Konstantinopel. Det var han som ledde den delegation från Konstantinopel som kom till Rom i slutet av juni för att bevisa den heliga stadens nye biskop sin vördnad med anledning av festdagen som firas till minne av de heliga Petrus och Paulus. Och det kommer att vara han, erkänd för att vara en av de mest auktoritativa ortodoxa teologer som nu lever, som kommer att vara en av de två ortodoxa ordförandena i den internationella kommissionen som syftar till dialog mellan den katolska och den ortodoxa kyrkan och som efter år av brytning i relationerna skall återuppta sina möten och sätta frågan om primatet (påvens överhet) på agendan. Mot denna bakgrund är det inte svårt att föreställa sig att denne milde och prästerlige metropolit i den kommande diskussionen kommer att ge den historiska analysen och själva reflexionen – samma som han skisserar upp för 30Days i denna intervju – dess berättigade plats.
       
Ers eminens, frågan om primatet ligger utan tvekan i centrum av de romersk-katolska relationerna med den ortodoxa kyrkan. Den ortodoxa kyrkan är inte monolitisk i sin inställning till denna fråga. Skulle ni kunna beskriva för oss några av de grundläggande distinktionerna som de ortodoxa teologerna här gör?

JOANNIS ZIZIOULAS. Några ortodoxa teologer (i det förflutna var det de flesta) anser primatfrågan ha att göra med kyrkans organisation. De anser att det som påven säger rörande sitt primat inte har ett dogmatiskt innehåll, vilket betyder att det kan relativiseras. För dessa teologer är primatet en kanonisk fråga (berör den kanoniska lagen) och inte en trosfråga. De ser inte något samband mellan primatet och kyrkans natur. För dem är utövandet av primatet en fråga om bene esse (välbefinnande) och inte om kyrkans esse (väsen).

Och den andra gruppen ?

ZIZIOULAS: En del andra ortodoxa teologer anser att primatet inom kyrkan hör till kyrkans esse, och inte bara vara något som hör till den kanoniska ordningen. De inser att vi inte kan ge upp vår position i primatfrågan utan att förlora något av vikt för vår tro. Detta visar att primatfrågan är något som inte bara berör anspråket som biskopen av Rom ställer utan också är viktig för den ortodoxa kyrkan själv.

“Katoliker måste ta på allvar begreppet full och odelad katolicitet som andra Vatikankonciliet framhöll och tillämpa det i sin ecklesiologi” säger Ioannis Zizioulas, metropolit i Pergamum och ger oss sina synpunkter på debatten mellan katoliker och ortodoxa som främst rör sig om primatet.


Skulle ni kunna ge ett exempel på den första gruppens argument?

ZIZIOULAS: En av de ledande ortodoxa teologerna, framlidne professor Ioannis Karmiris, skrev: ”På grund av Roms politiska vikt och denna kyrkas apostolicitet, liksom det faktum att apostlarna Petrus och Paulus led martyrdöden där och dess eminenta kärleksgärningar, och tjänsterna och missionen den utför, har Roms biskop av koncilierna, kyrkofäderna och de fromma kejsarna – dvs genom mänsklig och inte genom gudomlig ordning – fått ta emot ett primat bestående av ”heder och ordning”. Han är den förste bland likvärdiga ledare för partikulärkyrkorna”. Enligt detta sätt att se beror den nuvarande primatordningen, vilket innefattar den heliga Stolens primat, enbart på mänskliga och förgängliga faktorer. Detta betyder att kyrkan skulle kunna existera utan primatet, vad hon däremot inte kan existera utan är biskoparna eller synoderna. De sistnämna är nämligen en realitet enligt iure divino (gudomlig rätt) och utgör en del av kyrkans esse (väsen).

Orthodoxa teologer användeer sig ofta av formeln ”primat bestående av heder och ordning”. Vad betyder det egentligen?

ZIZIOULAS: När någon talar om ”ett hedersprimat” vill han därmed frånsäga primatet rätten att bedriva lagskipning över de andra biskoparna. Det verkar egentligen, inte ens i den ortodoxa kyrkan, att finnas ”ett enkelt hedersprimat”.…

Varför det?
     
ZIZIOULAS: I den ortodoxa kyrkan, om patriarken är frånvarande eller hans post är vakant, kan man inte företa biskopsval eller utöva några ”kanoniska akter”. Kan man då beskriva primatet som helt enkelt ett ”hedersuppdrag”?

Innehåller denna formel något annat som är viktigt att förstå?

ZIZIOULAS: Man använder sig av uttrycket ”ett enkelt hedersprimat” för att framhålla det faktum att alla biskoparna, från påven och patriarkerna ner till den allra lägsta biskopen är likställda vad gäller prästerskapet (hieratikós).

Men det är en traditionell princip för både de ortodoxa och romerskkatolikerna...

ZIZIOULAS: Men med den fundamentala skillnaden att katolikerna tillämpar denna likställdhet bara på den sakramentala nådens nivå vilket inte automatiskt innefattar utövandet av rättskipning (missio canonica), medan en ortodox person inte skulle göra en sådan åtskillnad.

Anser ni denna uppfattning vara riktig?

ZIZIOULAS: De båda inställningarna tycks se bort ifrån vissa fakta som finns också i den ortodoxa traditionen och tron, nämligen det enkla och självklara faktum att synodalrätten inte kan existera utan primatet. I den ortodoxa traditionen har där aldrig funnits och kan aldrig finnas en synod eller ett koncilium utan att en protos (styrande) eller en primus (den främste bland jämlikar) sammankallar och leder dem. Om därför synodrätten existerar enligt jure divino, måste också primatet existera enligt samma rätt.

"Synodalrätten kan inte existera utan primatet. I den ortodoxa traditionen har där aldrig funnits och kommer aldrig att finnas en synod eller ett koncilium utan att en protos eller en primus sammankallar och leder dem. Om därför synodalrätten existerar enligt jure divino, måste även primatet existera enligt samma rätt."

 

Har några ortodoxa teologer försökt sig på att lösa denna motsägelse?

ZIZIOULAS: Alivisatos, till exempel, framhåller att det inte är nödvändigt att ha en permanent protos; primatet kan utövas genom rotation. Jag tror att detta är en svag motivering. Primatet har aldrig utövats genom rotation inom kyrkan. Det har att göra med ett särskilt ämbete eller en särskild person. Dessutom, om vi utvidgar tillämpningen av rotation till att gälla också inom varje autocefal (ecklesiastiskt självständiga) kyrka, skulle detta betyda att man avskaffade patriarkernas och metropoliternas ämbeten och inte längre betraktade dem som personliga och permanenta ...

Andra ortodoxa teologer hänvisar till demokrati när de gör sina teologiska invändningar mot primatet...

ZIZIOULAS. Karmiris, till exempel, hänvisar till (teorin att konciliet såsom demokrati och säger att den är ett utmärkande drag för den ortodoxa kyrkan. Men han uppfattar den ortodoxa positionen som identisk med Västkyrkans konciliarism allmänt kyrkomöte är överordnat påven) dvs. att det inte kan finnas något primat i kyrkan, eftersom kyrkans verkliga primus är konciliet.

Ni sade att man för att finna en utväg ut ur det nuvarande dödläget måste man vända sig till de nya perspektiv som kom fram innan och efter andra Vatikankonciliet. Vad menar ni med det?

ZIZIOULAS: Frågan som redan hade dominerat diskussionerna under den långa perioden som föregick konciliet när de ledande figurerna Congar, Rahner, Ratzinger, de Lubac och andra beredde vägen för andra Vatikankonciliets teologi, var om kyrkans fullhet, hennes katolicitet, stämde överens med hennes universella struktur eller inte.

Och i denna fråga vände de sig till den ortodoxa teologin...

ZIZIOULAS: Framför allt till den ryske teologen Nicolai Afanassieffs så kallade ”eukaristiska ecklesiologi” där axiomet ”där eukaristin är, där är kyrkan” fanns formulerat. Det betydde att varje lokal kyrka där eukaristin firas måste anses vara en fullvärdig och katolsk kyrka. De romersk-katolska teologerna påverkade av denna inställning och som ett resultat av detta kom en teologi om lokalkyrkan att ingå i koncilietexterna.

Vilket påverkade också debatten om primatet...

ZIZIOULAS: Denna debatt leddes från ortodoxt håll framför allt av teologer av ryskt ursprung som först bodde i Paris och varav en del sedan flyttade till Amerika. Fyra av dem – Afanassief, Meyendorff, Schmemann och Koulomzine – gav ut en kollektiv volym med titeln The Primacy of Peter in the Orthodox Church (engelsk upplaga, 1973). De började med att ställa frågan: om varje lokalkyrka är en ”katolsk kyrka”, behöver man då tala om det universella primatet eller ens om en ”universell kyrka”?

Gav alla samma svar på denna fråga?

ZIZIOULAS: Nej. Afanassieff, till exempel, insisterar på att universell ecklesiologi är okänd i fornkyrkan fram till den helige Cyprianus. På liknande sätt resonerar några ortodoxa teologer när de säger att den universella kyrkan bara är något som då och då uppstår, när biskopar och lokala kyrkors ledare samlas i koncilier. Om det inte fanns några koncilier, skulle det inte heller finnas någon universell kyrka. Det enda som skulle finnas vore trosgemenskap och sakramental gemenskap, som inte skulle ha någon inverkan på strukturen.

Och de andra?

ZIZIOULAS: Låt oss ta Schmemann till exempel, han intar en helt annan ställning. För honom hade fornkyrkan också känt till ett universellt primat med karaktären av jure divino. Han skrev: ”Primatet är det nödvändiga uttrycket av alla lokalkyrkornas enhet i tro och liv”.

Och Meyendorff ?

ZIZIOULAS: För honom var primatet det oundvikliga kravet på att kyrkan alls skulle kunna existera i världen. ”Det har aldrig funnits en tid”, skrev han, ”när kyrkan inte erkände en viss ordning, först bland apostlarna, sedan bland biskoparna. Det var i den ordningen som först en apostel, Petrus, och sedan en biskop som ledde en partikulärkyrka innehade primatet. Han vågade också påstå att ”denne biskops funktion är att tjäna enheten på den universella nivån, liksom det regionala primatet tjänar enheten på den regionala nivån”.

 
Patriarken Bartolomew I i bön inför ikonen ”Petri bekännelse” i Vatikanens Grotto i Peterskyrkan den 29 juni 2004.
 

Och vad är er egen åsikt i ämnet?

ZIZIOULAS: Den ortodoxa kyrkan avvisade universellt primat i kyrkan både av icke-teologiska och teologiska skäl. Efter den stora schismen mellan de båda kyrkorna uppfattade de ortodoxa påvens primat som ecklesial imperialism. Under modern tid opponerar sig ortodoxa teologer mot primatet i allmänhet och säger att det är oförenligt med det moderna samhällets demokratiska idéer. På så sätt låter de ett teologiskt spörsmål stödjas av icke-teologiska argument. Men vi måste nu fråga oss om det är korrekt att göra det, om vi ser till ortodox ecklesiologi.

Och vad händer i framtiden?

ZIZIOULAS: Först av allt måste vi se till vår egen tradition. Som jag sade förut, synoder som inte bygger på primat har aldrig existerat i den ortodoxa kyrkan och det visar klart på att om synodalrätten är en dogmatisk nödvändighet så måste primatet också vara det. Det är också det som den väkända Trettiofjärde apostoliska kanonen tydligt framhåller...

Vad är det?

ZIZIOULAS. Denna lagsamling från trehundratalet kan kallas den gyllene regeln för teologin som handlar om primatet. Den säger att protos är en conditio sine qua non (nödvändigt villkor) för den synodala institutionen, och att synoden i sin tur är ett villkor för att primatet skall kunna utövas.
     Det faktum att alla synoder har ett primat betyder att de ekumeniska synoderna också bör ha en primus. Detta innebär automatiskt att det måste finnas universellt primat. På basis att detta skulle den ortodoxa teologin i princip kunna vara beredd att acceptera primatet på alla nivåer av kyrkans strukturer, även på den universella. Problement som återstår att ta upp till diskussion i den teologiska dialogen mellan romersk-katoliker och ortodoxa är vilken typ av primat vi tänker på.

Vilken typ av primat måste uteslutas för att gynna en förlikning i denna känsliga fråga?
 
ZIZIOULAS: De ortodoxa kan inte acceptera en pyramidal ecklesiologi, där den som innehar det universella primatet, istället för att tjäna, förtrycker de lokala kyrkorna. Universellt primat kan bara fungera i förhållande till dem somomfattarsynoden, och aldrig isolerat, dvs. utanför gemenskapens verklighet (utanför communio).

Varför är det så viktigt att alla primat (innefattande det universella primatet) måste utövas av den som är ledare för en lokalkyrka?

ZIZIOULAS: Primat är inte ett rättsligt begrepp som betyder att man förlänar makt åt en viss individ, utan en slags diakonia (tjänst). Det betyder också att detta ämbete når ut till hela församlingen enom de lokala kyrkornas gemenskap, så som den kommer till uttryck genom biskoparna som utgör kyrkomötet eller synoden. Det är därför som den som innehar primatet också själv skall vara ledare för en lokal kyrka, dvs. en biskop. Som ledare för en lokal kyrka och inte som en individ kommer detta att tjäna kyrkans enhet som en koinonia (gemenskap) av fullvärdiga kyrkor och inte som ett ”kollage” bestående av ofullständiga delar av den universella kyrkan. Primatet sett ur denna synvinkel är inte nåot som kommer att underminera någon lokal kyrkas integritet.

Varför anser ni inte de exegetiska argumentens roll som relevanta i debatten som förs om primatet?

ZIZIOULAS: Biblisk exegetik och historia är osäkra grunder för en försoning. Fastän Petri ledande ställning bland de tolv apostlarna mer och mer erkänns också på den ortodoxa sidan, så är den särskilda vikt som ges honom av de romerska katolikerna starkt ifrågasatts av den. Den framlidne kardinal Yves Congar insåg detta. Han skrev: ”I Östkyrkan har man aldrig sett den romerska påvestolens auktoritet som en monarkisk furstes.... Kristi kropp har inget annat huvud än Kristus själv.... Byzantinska teologer relaterar mycket sällan den heliga Stolens primat till aposteln Petrus, även om ibland framstående författare som Maxiumus Bekännaren eller Theodor Studiten ibland säger något som kan tolkas som det...”.

Så på det hållet är dörren stängd....

ZIZIOULAS: Om vi ska vänta tills bibliska lärde kommer överens om förhållandet mellan Petri roll i Nya Testamentet och primatet så som det utövas av den heliga Stolen, då får vi vänta med kyrkans enhet ännu ett tusen år, om inte för alltid...

Vad anser ni om förslaget att gå tillbaka till den relationsmodell som fanns under de första tusen åren av kristendomens historia?

ZIZIOULAS: Det tycks mig orealistiskt, framför allt därför att den romersk-katolska kyrkan inte skulle vara beredd att ta bort det andra årtusendet av sin historia för att komma överens med den ortodoxa.

Så enligt ert sätt att se på saken – vad är den realistiska grunden för att kunna ge gemensamma svar på sådana öppna frågor?

ZIZIOULAS: För att den framtida dialogen om detta ämne skall kunna fortgå, är det av avgörande betydelse att de ortodoxa accepterar att primatet utgör en del av kyrkans väsen och det inte handlar bara om en organisationsfråga. De måste också acceptera att det måste finnas ett primat på den universella nivån. Detta är svårt just nu men det skulle bli lättare om vi började tänka mera på djupet på kyrkans väsen. Kyrkan kan inte vara lokal om den inte är universell och den kan inte vara universell om den inte är lokal.

     

 

Mosaiker från den första hälften av 1000-talet från klostret Hosios Loukas, i Daphni, Grekland. Ovan ser vi fottvagningen.

 

Och vad kan hjälpa dialogen från katolskt håll?

ZIZIOULAS: Katoliker måste ta på allvar det begrepp om full katolicitet i de lokala kyrkorna som andra Vatikankonciliet införde och de måste tillämpa det i sin egen katolicitet. Det betyder att varje form av primat på den universella nivån måste reflektera den lokala kyrkan och de får inte lägga sig i den lokala kyrkans åligganden utan att hon ger sitt medgivande till det. Varje lokalkyrka måste ha möjligheten att bekfräfta sin egen katolicitet i relation till primatet. Därför, jag upprepar det, är den gyllene regeln om man vill på ett riktigt sätt utöva primatet den Trettiofjärde apostoliska kanonen.

Men hur är det möjligt att en verklig förlikning kan komma till stånd på grunden av en ny teologisk tes?

ZIZIOULAS: Om vi accepterar det romerska primatet kommer att bero på om vi är överens om att kyrkan består av fullvärdiga lokala kyrkor förenade i en kyrka, utan att de därigenom förlorar sin ecklesiala fullhet. Men detta är inte ett nytt teologiskt ”påfund”. Fader Congar trodde att det påvliga primatet utövades inom en gemenskapsecklesiologi ända fram till 1500--talet, trots att det fanns monarkiska tendenser på den tiden. Efter det lyckades påvedömet att ålägga hela Västkyrkan sitt monarkiska primat. Om detta stämmer vore det inte så orealistiskt att gå tillbaka till en sådan ecklesiologi som betyder gemenskap.

En sista fråga.Ni kände kardinal Ratzinger, som nu är påven Benedikt XVI. Vad tror ni att den nye påven kan tillföra till dessa frågor?

ZIZIOULAS: Jag hade äran och privilegiet att träffa kardinal Ratzinger i början av 80-talet när vi båda var medlemmar av den Internationella kommissionen för den officiella teologiska dialogen mellan den romersk-katolska och den ortodoxa kyrkan. Han är en framstående teolog och expert på ecklesiologi, både den västliga och den östliga. I sin nya position som påve kan han alldeles säkert bidra på ett avgörande sätt till romersk-katolikernas och de ortodoxas olika sätt att se på primatet. Han gjorde på den tiden några mycket viktiga förslag till lösning av problemet. Det är mycket möjligt att det är en försynens skickelse att han är påve i detta viktiga ögonblick i diskussionen om denna fråga.

 

© 30Days in the Church and the world. All rights reserved

 

 

 

 

 



===============================
KATOLSK OBSERVATÖR 2005 All rights reserved