Insändare i samband med evolutionsteorin

Slumpmässighet och Intelligent Design

 

 

Den kontrovers som blev resultatet av kardinal Schönborns artikel i New York Times har bland annat engagerat troende och välinformerade katoliker som emellertid har olika uppfattning sinsemellan i väsentliga frågor. I sin kritik av kardinal Schönborns yttrande (The Design of Evolution, Oktober) tror jag att Stephen Barr hade rätt när han fokuserade på två kritiska punkter: relationen mellan finalitet eller ändamål och den moderna vetenskapliga metoden, och betydelsen av slumpmässighet. Men, med risk för att vara oförvägen, vill jag säga att Barrs artikel bidrar till förvirringen som råder när dessa två punkter diskuteras.

I Barrs exempel med de blandade korten drar han slutsatsen: ”Vetenskapsmannen och pokerspelaren ser emellertid inte på saker och ting ur Guds synvinkel och därför talar de om ’sannolikheter’”. Just det. Och det därför som ”slumpmässiga genetiska variationer” är ”förutsedda” ur Guds synvinkel och har bestämda orsaker. Det är bara vetenskapsmannen som inte är i stånd att upptäcka eller spåra orsakerna och som därför kallar en händelse för ”slumpmässig”. Och det som vetenskapsmannen benämner i sannolikhetstermer är i själva verket vissheter som (för honom) är okända.

Det hjälper inte att åkalla Laplace, och hävda att hans universella determinism och Newtons fysikaliska lagar som ligger bakom den har blivit undanträngda. Det är en filosofisk (inte teologisk) princip att varje händelse måste ha en orsak. Och kardinal Schönborn har helt rätt när han gillande citerar Johannes Paulus II: ”Att tala om slumpen... skulle bli detsamma som att ge upp att söka efter en förklaring.... I själva verket skulle det vara detsamma som att tillåta verkningar som inte har någon orsak.” Barr samtycker till detta också. Men han fortsätter och säger: ”Men att anända argument inom vetenskapen som bygger på statistisk slumpmässighet och sannolikhet betyder inte nödvändigtvis att man sätter antagandet om slumpen i motsatsställning till Guds, Skaparens existens.”

Förvirringen uppstår när både vetenskapsmän och icke-vetenskapsmän talar om ”slumpmässiga” och ”slumpartade” mutationer. I mångas sinnen ÄR detta detsamma som att de är ”ogrundade” och därför ”oplanerade” – och därför strider mot existensen av Gud, Skaparen. Barr säger helt riktigt att detta inte är vetenskap. Och det gör också kardinal Schönborn, och det är därför som han kallar det ”ideologi, inte vetenskap”. Men många vetenskapsmän gör denna ekvation. Och många säger det offentligt, flera på ett mycket högröstat sätt – Richard Dawkins och James Watson är kända exempel. Det är till dem som kardinal Schönborns kritik riktar sig. Och det betyder inte att teologin eller filosofin gör ett orättmätigt inträde i vetenskapen. Det är en högre slags kunskap som visar på var vetenskapen har gått över sin egen metods gränser. Det går inte att förneka kausalitetsprincipen, på vilken meta-vetenskapliga förutsättning all vetenskap beror, utan att underminera all vetenskap och all kunskap.

Om vi inte kan förnimma existensen av ordning i universum, trots vår begränsade förmåga att förstå den ordningen, kan vi dock förnimma existensen av en god Skapare. Men ändå risker Barr att överbetona oordning när han beskriver ett planerande som saknar inbördes förhållande (korrelation). ”Sålunda kanske Gud, fastän han planerade sitt arbete med oändlig omsorg, valde att inte sätta särskilda slags korrelationer i samband med särskilda slags händelser.” Vårt mänskliga perspektiv, och detta särskilt när det gäller det vetenskapliga, kanske är helt begränsat när det gäller att upptäcka korrelationer, men det betyder inte att vårt mänskliga förnuft inte kan inse att kosmos har en större ordning genom lagarna som råder där.

Och här finns kärnan i en annan källa till förvirring: Den moderna vetenskapen undersöker inte finalitet eller ändamål. Den begränsar sig till ”naturliga” fenomen: materiella och omedelbara verkande orsaker. Därför, utifrån sin egen (mycket framgångsrika) metod, kan vetenskapsmannen i sin egenskap av vetenskapsman, varken dra slutsatsen att det inte finns en Intelligent Designer, dvs. att fysiska processer är icke-ledda eller oplanerade, eller för den delen, att det finns en. Men vetenskapsmannen som männsika kan bejaka det senare. Som kardinal Schönborn uttrycker det: ”Genom förnuftets ljus kan det mänskliga intellektet tydligt och klart upptäcka att den naturliga världen äger ändamål och avsikt.”

Jag tror att det faktum att Barr tar sin tillflykt till ”contingency” också ökar förvirringen. Han kan kanske ursäktas eftersom dokumentet från den Internationella Teologiska Kommissionen han citerar ur också är förvirrande när det hänvisar till ”en helt och hållet contingent (villkorlig, betingad) naturlig process”. När Thomas av Aquino refererar till ”villkorliga grunder”, talar han om grunder som inte har sin naturliga eller nödvändiga verkan, eftersom de hindras av andra grunder. Hans exempel är fröet som inte gror eftersom ”den groende kraften” hindras. Contingency är en trojansk häst i denna debatt ty för Thomas av Aquino är inte ”contingent” detsamma som ”statistiskt slumpmässig” eller ”ogrundad”.

Den nuvarande kontroversen började med en kardinal. Kardinal Newman sade i sitt tal ”Kristendom och naturvetenskap: Fysikern ”betraktar fakta framför sig. Teologerna ger oss anledningarna till dessa fakta. Fysikern behandlar de verkande grunderna. Teologen det avsedda slutmålet. Fysikern berättar om lagar. Teologen om Skaparen, Behållaren och Kontrollanten av dem.” Och han citerar gllande Macaulay: ”Det är inte lätt att se att en filosof av idag har det bättre ställt än Thales eller Simonides. Han har framför sig precis samma bevis för en avsikt i universums struktur, som de tidiga grekerna hade.”

Reverend Joseph Fessio, S.J., Naples, Florida

Ännu en insändare

Kardinal Schönborn säger att ”evolution i den neodarwinistiska betydelsen är en icke-ledd, oplanerad process där det sker slumpmässig variation och naturligt urval.” Enligt Stephen M. Barr, har kardinal ”råkat slinka in på en definition av en vetenskaplig teori”, något som kardinalen, som inte är en vetenskapsman, tydligen inte borde göra. Men vare sig kardinalen definierar vad vetenskap är eller ej, så har han rätt. Och han ger sitt påstående en ännu skarpare tvist genom att kvotera Benedikt XVI:s installations-homilia: ”Vi är inte någon tillfällig och meningslös produkt av evolutionen. Var och en av oss är resultatet av en Guds tanke. Han har önskat var och en av oss, var och en av oss är älskad, var och en av oss är nödvändig.” Men det som nu pågår, till Barrs tydliga bedrövelse, är en korrigeringsprocess. Kyrkan finns i världen och dess medlemmar tänker världens tankar, men när saker och ting går för långt, då återvänder Kyrkan till sina gamla sanningar, och återställer dem.

David Shale

West Chester, Pennsylvania

 

 

 

 

 

 



===============================
KATOLSK OBSERVATÖR 2005 All rights reserved