av broder Samir Khalil Samir, en egyptisk jesuit och professor i arabiska och islamska studier vid Saint-Joseph-universitetet i Beirut.

Beirut (AsiaNews) -- Terrorism är inte det oväntade resultatet av islam, utan det direkta resultatet av det som lärs vid de traditionella koranskolorna. Och inte bara på grund av att många skolor tränar barnen och ungdomarna i terrorism och guerillakrigföring, utan främst på grund av att de lär ut fundamentalism.  De målar ut religionen som en lösning på alla problem och ser på både västvärlden och resten av världen på ett oförsonligt och radikalt sätt som gör att de finner jihad vara den enda lösningen, dvs. ödeläggandet av västvärlden och av allt annat som verkar att konspirera emot religionen 

Om man önskar bekämpa terrorismen måste man vidta åtgärder för att förändra den traditionalistiska utbildningsprocessen som befinner sig i händerna på imamer och som dessa sprider över världen. Jag hade tillfälle att möta den kände imamen i Qatar, Yusuf Qaradawi, som är en intelligent och god man, öppen för dialog med de kristna. Trots detta har han många fundamentalistiska drag. För att ge ett exempel rättfärdigar han utan att blinka terroristattacker mot Israels folk. Qaradawi talar varje dag på Qatars television i över en timme och sprider på så sätt sitt sätt att tänka. Tusantals imamer lär ut samma lära trots att de saknar utbildning och inte har så stor hum om humaniora. 

Islam har ingen auktoritet och erkänner inget lekmannainflytande  

Islams undervisningsmetoder har två problem. För det första erkänns ingen central auktoritet. Inte ens Al Ahzar, Kairos beröda universitet, erkänns av alla.  Därför finns det tusentals imamer och muftis (dvs. de som uttalar fatwas, juridiska rättsregler). Det enda man behöver göra för att bli en mufti är att ha ägnat Koranen ett visst studium. För omkring 30 år sedan var det inte så. Varje land hade högst en mufti som var erkänd av hela nationen. Idag kallar sig alla imamer för muftis och var och en av dem har sina egna anhängare. 

Det andra problemet är undervisningen som bedrivs av ulemas (lärda män). Dessa ulemas är i själva verket kunniga bara inom ett mycket begränsat område. De har lärt sig Koranen utantill, de har också lärt sig tusentals yttranden som man säger kommer ifrån Muhammed. De har memoriserat tusentals juridiska regler som ett stort antal imamer uttalat. Men de har aldrig studerat matematik, sociologi, psykologi, utländsk litteratur. De kan inte läsa en bok på något språk som talas i väst. Historiekunskaperna begränsas till den islamska världen, religion studeras bara i syfte att kunna försvara sig om islam kristiseras. Det är mycket självcentrerade och begränsade studier. Al Ahzar-universitetet självt och alla de andra islamska universiteten i världen kännetecknas av denna egenskap av att vara instängda i sig själva. De är därför ur stånd att analysera västs kulturer, oförmögna att förstå det muslimska Europa. De kriteria de bygger sitt tänkande på gäller bara för en islamsk värld där alla är muslimer. Det enda de kan förstå är den situation som gällde under medeltiden. De kan inte förstå ett profant samhälle som Turkiet. De önskar inrangera allt under islam: banker, politik, vetenskap, medicin, osv. 

När dessa imamer kommer till väst, lär sig mer än 90% av dem som arbetar där inte landets eget språk. De talar bara arabiska, turkiska osv. De lever åtskilda från det lands kultur i vilket de bor. Vad har de då att säga till de unga muslimerna som är födda i England, Frankrike eller Tyskland? De kan bara framställa och föreslå dem ett medeltida system, som man kanske i viss mån försökt att uppdatera, men det duger inte till att modernisera islam, utan endast till att förstärka splittringen mellan religionen och det moderna samhället.

Det finns inget gemensamt mellan de studier som en ung student från väst bedriver och de studier som imamerna gjort. Det är som om katolska präster skulle vilja evangelisera världen endast genom att lära ut Bibeln så som den betraktades för mycket länge sedan i ett samhälle som inte liknade vårt. 

Orolig ungdom och fundamentalism  

Detta förklarar varför unga människor som uppfostrats inom det moderna samhället utförde terrordåden i London. De flesta av dem var vanliga ungdomar, födda i Storbritannien. Sedan kom inre oro dem att ansluta sig till dem som predikar fundamentalism.  Från Storbritannien begav de sig till Pakistan för att låta sig utbildas där i en madrassa (koranskola).  Utbildningen de fick var huvudsakligen i fundamentalism.  Alla säger att de har sin fulla rätt till det. Men om man analyserar den klassiska muslimska läran blir det klart att terrorismen kommer direkt ur den slags undervisning som ges i denna typ av madrassa. 

Jag upprepar det: terrorism kommer från den slags undervisning de förmedlar – traditionell muslimsk religionslära, som är den som är den vanligaste. I dessa skolors islamska undervisning finner varje ung människas typiska missnöje ett omedelbart och lättköpt svar i religionen. Ställd inför sociologiska, kulturella och psykologiska problem har den islamska världen inget annat svar än det religiösa. Istället för att analysera problemet från en politisk utgångspunkt, istället för att kämpa för att försöka införa rättvisa i samhället – kanske till och med i samarabete med kristna och ateister, säger de: Vi kämpar i islams namn. 

Under ett dylikt inflytande ändrade ungdomar, som tidigare var vana att bära västliga kläder, på sin klädstil och började bära en vit dräkt och en huvudbonad och att låta skägget växa. Allt detta symboliserar att mentaliteten ändrats, betyder att man avvisar väst, och att man råkar ut för en identitetskris och hamnar i andlig nöd. Fram till för trettio år sedan var inte situationen sådan - nu är den det. Och när man antagit dessa symboler betyder det att man trätt in i ett fundamentalistiskt, bokstavligt sätt att tänka och därmed lätt blir utsatt för manipulering.  

Vallfärder till Mecka kan också vara ett tillfälle då man blir utsatt för fundamentalistisk indoktrinering. 

Jag känner flera muslimska damer som väl hade integrerat sig i det europeiska kulturmönstret. De klädde sig som kvinnorna gör i väst, bar make-up, gick ut med huvudet bart. Men efter en vallfärd till Mecka återvände de och satte på sig en slöja, började bära chador, och önskade äta kött tillagat på ett särskilt sätt (halal)... 

Det är svårt i den islamska världen att ta sig ur dessa förutfattade meningar om religionen, men det är nödvändigt.  

Skillnaden mellan profan och religiös  

Det är nödvändigt att göra så att den profana kulturen blir en del av den islamska världen. är det Bara ett fåtal muslimer som fått sin undervisning inom den västliga kulturen känner till detta koncept. I allmänhet existerar ingen profan kultur där. Vi har ett uttryck på arabiska, ”almâniyya”, en term för ”världslighet” som myntades av arabiska kristna, men mycket ofta förväxlas termen med ”ateism”. Det är nödvändigt att begreppet ”sekulär” blir förankrat i Koranuttydningen.

Under de år jag verkat som lärare vid Saint Joseph University i Beirut, har jag ofta gett en kurs om Bibeln och Koranen. Jag berättar då för mina studenter: låt oss studera dessa böcker som historiska dokument, med utgångspunkt i historia, filologi, osv. Det går att göra det med kristna studenter, men med muslimer är det näst intill omöjligt. Allt detta gör det mycket svårt att historiskt förstå Koranen och att lära sig att förstå ordens ursprungliga mening. Jag ger er några exempel: Vi vet alla att ordet ”paradis” är av persiskt ursprung, men för islamska studenter och imamer är det omöjligt att gå med på det. Ordet ”Evangelos” (god nyhet) kommer från grekiskan men för muslimska studenter och deras imamer är detta oacceptabelt. De anser att Koranen kom direkt från Gud till människorna och därför inte kan ha mänskliga eller historiska ”avlagringar”. Om man därför i Koranen finner en hänvisning till Marie bebådelse, är det omöjligt för en muslim att ur detta härleda någon slags influens av den kristna världen på Koranen. Och de två sätten att skildra händelsen varierar lite, så är det säkert Koranens som är den mest korrekta, eftersom ”den uppenbarades av Gud på ett mera fullständigt sätt.”  

Det enda sättet att komma ur denna ohållbara situation är att bekräfta att Koranen är ett historiskt dokument, som skrivits av en människa, även om denna varit religiöst inspirerad.  

Därför brukar jag alltid säga att muslimerna behöver en ”upplysningstid”, dvs. en revolution som öppnar ögonen för världens realiteter, att världen har ett värde bortsett från religionen, om än inte i motsättningen mot denna. Lärde i Egypten har i ungefär 30 års publicerat en serie böcker går under namnet al-Tanwîr, upplysning, men Al Ahzars och mullornas inflytande är fortfarande alltför stark.

När vi talar om upplysningstiden, är det förstås en upplysning som inte vänder sig bort de religiösa elementen som vi talar om.   Å andra sidan behövde kanske väst att gå igenom en sådan sekulariseringsperiod för att komma i balans. I våra dagar ses inte kyrkan i väst längre som en fiende, men som ett element som bidrar till civilisationen. Och medan det finns en kristen humanism som även ateisterna erkänner, så finns inte något som kan kallas ”islamsk humanism”. Om vi inte försöker skapa en islamsk humanism, kommer avståndet mellan den moderna världen och den muslimska världen att bli avgrundsdjup.

Vi ser teknologisk och naturvetenskaplig modernisering på gång i den islamska världen, men det leder inte till en modern humanism. Många terrorister är människor som äger en betydande kulturell nivå, det finns bland dem doktorer, ingenjörer osv. De äger en stor naturvetenskaplig och teknologisk kultur men de har inte byggt en bro mellan naturvetenskap och religion. Från väst tar de västs resultat, teknologin, men försöker inte försätta sig själva i den anda som gav upphov till dessa resultat. De västliga teknologiska framgångarna kommer sig ur en period när man bekände sig till de sekulära värdena och gick genom kristendomen för att sedan passera rationalism och upplysning. Muslimer accepterar teknologin, men de accepterar inte skillnaden mellan det profana och religiösa. Och det är fel eftersom det nte leder till själv-kritik och befrielse. 

Om muslimer skulle upptäcka denna distinktion, så skulle de kunna börja en dialog med väst, kritisera det, upptäcka vad som är bra och vad som måste förkastas. Istället leder denna brist på urskillning till att man helt förkastar väst och istället planlägger att förstöra det. Om islam inte lär sig att återta samhällets världslighet och distinktionen mellan det världsliga och det religiösa, dömer vi det till obskurantism (”mörkläggning”).

AsiaNews.it, 8 September, 2005