Det fanns många anledningar till det. För det första önskade Herren komma på detta vis för att visa att han var en verklig människa. Att han sov, grät, åt vid sin moders bröst, allt detta är sådant som alla spädbarn gör. Är detta inte bevis för att han verkligen var människa, att han ville bli som en av oss? Profeten Jesaja som låter sig hänföras av denna underbara bild utropar: ”Ett barn blir oss fött, en son blir oss given” (Jes 9:6). Och om man trots alla dessa bevis skulle vägra erkänna hans mänskliga natur, vad skulle det då vara om han kommit in i världen i full mandomsålder med den vuxne mannens hela styrka? Hur tacksamma får vi inte vara mot vår Frälsare att han önskat visa sig för oss på detta älskvärda sätt och på så sätt visa på sin mänsklighet!
För det andra var det nödvändigt att Frälsaren kom på detta sätt till oss så att han kunde visa sig vara vår Återlösare. Vi behöver att man visar oss att sanning eller lycka varken består i yttre glans, i rikedom, anseende eller mänsklig berömmelse, för i annat fall hade Frälsaren inte försmått dylika yttre ting. Det var tvunget att vi fick lära oss att göra bot och att utöva självuppoffringens dygder. Endast på så sätt kunde vi lära oss undvika synden och botfärdigt ångra våra fel. Det är just detta som vi lär oss när vi betraktar kylan, natten och det tarvliga och grova höet i Betlehems grotta. Vi behöver ställas inför exempel på självuppoffring och botfärdighet och här finner vi det, i det nyfödda Heliga barnet… Genom att låta sig födas på detta sätt blir även hans barndom något som kommer i samklang med hans senare liv. Att han föddes i krubban är en förutsägelse om de trettiotre åren han skulle komma att leva, om den anda och enligt den lag han levde dem i, och om hans kyrkas helighet. Nu gjuter han tårar när han gråter, sedan kommer han att gjuta blod. Denna nära förbindelse mellan fattigdom, lidande och förödmjukelse finner vi på samma sätt i Korset som i Krubban. Han är på båda platserna Återlösaren och medlen han använder liknar varandra.
För det tredje kommer Frälsaren som ett barn till oss för att visa oss vem Gud är. För människorna är fattigdom, övergivande och mörker tecken på svaghet, medel som inte leder till något mänskligt gott. Men här, när det gäller Frälsaren, blir de till sanna prov på hans gudomlighet. Han är fattig och övergiven eftersom han inte behöver något skapat, eftersom hans är den fullkomliga friheten, det fullständiga oberoendet och allmakten, och därför önskar han uppnå de allra bästa resultaten, med de minst verkningsfulla medlen, med medel som egentligen inte alls är det vi vanligtvis menar med detta ord.
Frälsarens allra första uppträdande på jorden var alltså i fullkomlig överensstämmelse med hans personlighet och med ändamålet för hans ankomst. Han kom till oss på ett sätt som var oändligt djupt, underbart och övernaturligt, fullt av nåd och sanning.
Från http://santabarbaradelareina.blogspot.com
Översättning från spanska: NH
