Här summeras ett antal artiklar som vi tidgare publicerat i samband med påve Benedikts Motu proprio Summorum pontificum och följderna av detta:

Insatser för den gamla mässordningen gav kallelser
På frågan om hur biskopen själv ser på påvens motu proprio svarade han att den kan vara en "chans för enheten i kyrkan och att dess tillämpning fordrar en del omvändelser, en förmåga att komma ur fördomar och fördömanden".
http://katobs.se/nyh_toulon.html

Den traditionella latinska liturgin fortsätter att vinna terräng
Redan i invigningsmässan gjorde Benedikt XVI det klart att han vill företa ”en reform av reformen” på detta område, en reform som visar ökad trohet mot kyrkans stora tradition.
http://katobs.se/art_trad_italy.htm

"Romerska kanon och de liturgiska gesterna är något som ligger mycket nära vår religiositet och känslighet som afrikaner."
Jag är övertygad om att dessa två former kan samexistera utan att vålla några som helst problem och detta har redan länge varit min övertygelse. Konflikterna härrör från våra sjuka och förgiftade sinnen eller från våra tankeföreställningar som är alltför begränsade och trånga och på grund av att våra kurser är fastställda en gång för alla och inte blir föremål för anpassning  till de nya påbuden uppifrån.
http://katobs.se/nyh_koe_summorum.html

"Jag tror inte att den helige Fadern behöver ta emot råd från mig"
Den universella tillåtelsen att fira den klassiska romerska riten så som den Helige Fadern beskriver det i sitt motu proprio Summorum Pontificum kommer att hjälpa människorna att på ett mera balanserat sätt se på kyrkans underbara skatt av liturgisk visdom, som inte kan och ej heller bör begränsas till en enda tidsperiod. Liksom i allt som har att göra med hur hon uttrycker sitt sakramentala liv hämtar kyrkan i sin lära inspiration ur en gudomlig källa, vars rikedom i alla tider utvecklats med hjälp av den helige Ande. Både för präster och för lekmän kommer det att bli en underbar gåva att få tillgång till hennes rikedomar utan att behöva vara orolig och nervös för hur andra skall uppfatta detta ”tilltag”.
http://katobs.se/art_interv_schmitz.htm

Liturgi och ekumenik: Hur skall andra Vatikankonciliet tillämpas?
Det är detta som verkar ligga bakom påve Benedikts beslut: hoppet att försöka att göra så att traditionens närvaro ibland oss tjänar som en medicin mot så många kristtroendes förvirring och desorientering. Hoppet som en “christifidelis laicus” (kristtroende lekman) som jag själv hyser är att med biskopens tillåtelse kommer prästerna att kunna fira mässa enligt Johannes XXIII:s missale åtminstone en gång i veckan, helst på en söndag eller annan festdag. Det kommer att hjälpa alla att åter kunna ta till sig den djupa betydelsen i den gamla liturgiska traditionen och leda till försoning mellan alla de olika kulturerna, generationerna och andligheterna inom kyrkan.
http://www.katobs.se/art_sandro_liturgiekumenik.htm

Reformen som aldrig blev av
Vi måste alltså försöka se tillståndet till den äldre mässformen i ett helhetsperspektiv. I centrum står inte några grupper med kyrkopolitiska eller estetiska mål, utan allas vårt sätt - och inte minst våra möjligheter - att leva Eukaristin tillsammans med hela kyrkan och "försätta oss i Herrens närvaro". Vad vi än tycker om den ena eller andra formen, kan vi inte döma dess respektive "anhängare" efter detta kriterium. Ty i båda former gör vi exakt samma sak. Det är detta som påven försiktigt men målmedvetet strävar efter att sätta ljuskäglan på; att delta i den heliga liturgin är att ställa sig inför Herren, att vara i Herrens närvaro, att få en försmak av den himmelska liturgin. Då får inte människan och hennes preferenser stå i centrum, utan det som ärar Gud.
http://www.katobs.se/art_summorum_comment.html

Ett hopp för hela kyrkan
Kyrkan markerade med detta symposium starkt sitt officiella stöd för den "extraordinära" mässordningens fortbestånd, inte minst genom att det inleddes med ett långt tal av ingen mindre än kardinal Antonio Cañizares Llovera, prefekten för liturgikongregationen. 
http://www.katobs.se/ledare_speranza_2011.html

Påven har skapat en “fri marknad” på det liturgiska området
Den helige Fadern observerar att många unga människor som aldrig känt den äldre liturgin i den finner mycket som för dem närmre Gud. För att uttrycka det på ett annat sätt, det skulle inte ha behövts ett motu proprio som detta om de liturgiska reformerna som följde på andra Vatikankonciliet hade haft odelad framgång och om det skett en försiktig, organisk utveckling av den traditionella liturgin, så som konciliefäderna själva önskade. Påven diskuterar inte dessa frågor uttryckligen här, som kardinal gjorde han det ofta.
http://katobs.se/art_alcuinreid_liturgi.htm

Liturgi och tradition
Påven försäkrar biskoparna i sitt motu proprio att de inte behöver vara rädda för att i sina församlingar införa den extraordinarie formen, för den kommer inte att bli skäl till splittring utan innebära ett berikande. Så här funderar jag: Idag är vi inte rädda att inbjuda de kristna till en förståelse av de olika religionerna och deras gudstjänstbruk. Vi anser dem vara tillräckligt vuxna, kapabla att bedöma situationen utan att ropa på skandal. Varför skulle vi då tro att de troende är oförmögna att förstå enheten i mångfalden, inte vara i stånd att förstå rikedomen i den romerska ritens arv?
http://www.katobs.se/int_bux_nef.html

Många kulturer, många riter
Alla dessa liturgier är likvärdiga inom kyrkan. De administreras av påven, en patriark, en ärkebiskop eller en metropolit beroende på ursprunget. Man uppfyller söndagsplikten i samtliga dessa liturgier och ordningar, och det står alltså den troende fritt att delta i den som upplevs bäst tjäna ett sannskyldigt mässdeltagande för just den personen, även om man heller inte får glömma att en församlingsgemenskap också har ett värde.
http://www.katobs.se/nyh_kunkel.html

Tjugo år efter Ecclesia Dei - en utvärdering
Resultatet av dessa åtgärder vilket säkert är något som avsetts är att det inte får förekomma någon motsatsställning emlan Pius V:s missal och Paul VI:s eller vice versa – vilket skulle betyda att de blev till trätoämnen – utan det är nödvändigt att anse dem vara två former av en och samma rit.
http://katobs.se/art_sandro_ecclesiadei.html

Förverkligandet av Motu propriet
Vi har bevittnat olika reaktioner bland biskopar, grupper av biskopar eller enskilda personer, som offentligen har kommenterat denna Kyrkans fundamentala nya lag. Vissa av dessa reaktioner har varit mycket positiva och uppmuntrande, andra har varit inskränkande och felaktiga. Jag är inte förvånad över detta problematiska tolkande; många av oss förutsade, att genomförandet av det apostoliska brevet 'Summorum Pontificum' av den 7 juli 2007 inte skulle komma att bli lätt.
http://katobs.se/art_summorum_Barreiro.html

Jag finner det underligt att moderniteten höjs till skyarna
Det är ett mycket paradoxalt fenomen: att just de som alltid önskade pluralism och tolerans, plötsligt vänder om på klacken och säger: Med DEN reformen som det Andra Vatikankonciliet påbörjade och som förverkligades efter konciliet, har vi uppnått MÅLET och nu FÅR det inte finnas någon mer reform. Det är ett underligt progressivistiskt arkeologiskt tänkande som många inte genomskådar. 
http://katobs.se/int_koch_moderniteten.html

“Lär er av den helige Franciskus"
Varje sann reformator är lydig mot sin tro. Han handlar inte på ett nyckfullt eller egenmäktigt sätt och framför allt önskar han inte diskreditera liturgin. Han är inte liturgins ägare utan endast övervakaren av den skatt som Herren själv skänkt oss. Hela kyrkan är närvarande i varje liturgi. Att troget hålla sig till dess form garanterar äkteheten i det som firas. [...]
http://www.katobs.se/art_sandro_franciskus.html

"Romerska kanon och de liturgiska gesterna är något som ligger mycket nära vår religiositet och känslighet som afrikaner."
Jag personligen måste erkänna att firandet i den äldre formen är en unik chans för  mina mycket unga präster och hela stiftet.  Den gör det möjligt för en att lägga större vikt vid altaret (genom att man ber böner under altarets fot), det ges flera tillfällen till stilla tillbedjan, firandet av mysterierna, de många korstecknen och knäfallandena och även det faktum att vi alla är vända mot Korset (ad orientem). Med ett ord, den tridentinska riten ger oss tillfälle att nå en större förståelse och större uppskattning av Paulus VI:s rit.
http://katobs.se/nyh_koe_summorum.html

Ansökan om firandet av den heliga mässan enligt det påvliga indultet
http://katobs.se/art_indultmass_ansokan.html