Fallet McCarrick - de troende lämnas i ovisshet

Ord mot ord - slutsats mot slutsats



 

(katobs.se) Mot bakgrund av de händelser som började med nyheten om kardinal Theodor McCarrick fick lämna sitt ämbete som kardinal på grund av övergrepp mot minderårig, och fortsatte med en omfattande domstolsrapport om övergrepp i staten Pennsylvania, och ett "vittnesmål" från förre nuntien i Washington, ärkebiskop Carlo Maria Viganó, så har vi sammanfattat de viktigaste uttalandena som florerat i framförallt katolsk press. Mycket är skrivet om denna inomkyrkliga kris, och det är omöjligt ange alla källor.

Ärkebiskop Viganos vittnesmål

I ett brev som publicerades i National Catholic Register den 25 augusti framför den före apostoliske nuntien i Washington, ärkebiskop Carlo Maria Viganò, 77, ett "vittnesmål" om hur många personer i Vatikanens topp deltagit i att dölja ärkebiskopens, sedemera kardinalens, Theodore McCarrick osedliga beteende gentemot prästseminarister och andra unga män. Ärkebiskopen menar att det fanns sanktioner gentemot McCarrick redan i slutet av år 2000, som påve Benedikt pålagt honom.

Ärkebiskopen inleder med att säga han tidigare avstått gå till media när hans person har attackerats med lögner. I brevet är det understuket några rader, där han säger sig alltid ha trott "att Kyrkan skulle finna de andliga resurserna och styrkan att säga hela sanningen och förnya sig.". Men nu anser han korruptionen nått så långt upp i hierarkin att hans samvete förbjuder honom att tiga. Särskilt handlar det då om turerna kring ärkebiskop Thedore McCarrick.

I syfte att återupprätta heligheten inför Kristi bruds anlete, som är så fruktansvärt vanställt av så många avskyvärda brott, och om vi verkligen vill befria Kyrkan från tett infekterade träsk hon hamnat i, måste vi ha modet att bryta ner tystnadens kultur och offentligt bekänna de sanningar som vi har fördolt. Vi måste riva ner den tystnadens kultur genom vilken biskopar och präster har skyddat sig själva på bekostnad av sina troende, en konspiration av tystnad som i världens ögon riskerar att få Kyrkan att likna en sekt, en tystnades sammanslutning, inte så olik den som dominerar maffian. "Därför skall också det som ni har sagt i mörkret---ropas ut från taken." (Lk 12:3)

Viganó skriver att påven informerades redan i slutet av år 2000 om McCarricks "gravt omoraliska beteende med seminarister och präster". Men detta ledde inte till några åtgärder, trots det handlade om ihärdiga och kontinuerligt nya uppgifter sedan 1980-talet redan. 2006 fanns ett memorandum hos ett tjugotal personer, inklusive statssekretraren Bertone, även civila myndigheter. Nuntien anbefordade åtgärder innan saken kom ut i pressen.

Sedan följer en rad episoder med olika personer inom de kyrkliga hierarkin, som för läsaren är omöjliga att kontrollera. Men det gemensamma draget är att det som skett enligt ärkebiskop Viganó är tecken på obergiplig passivitet och i vissa fall ren mörkning av rapporter som han själv skrivit. I synnerhet kritiserar Viganó påve Franciskus utnämningspolitik när det gäller kardinaler och biskopar och även personer som står kurian nära.

Franciskus abdikerar från mandatet som Kristus gav till Petrus att styrka sina bröder. Istället har han söndrat dem, lett dem in i felsteg, och uppmuntrat vargarna att fortsätta slita isär Kristi flock

Avslutningsvis kräver ärkebiskop Viganó att påven ska avgå jämte alla de som deltagit i att dölja ärkebiskop McCarricks övergrepp.

Påvens gensvar

Påven ställdes inför detta "vittnesmål" under presskonferensen på flyget från Dublin. Av åtta frågor handlade sex om sexuella övergrepp och en om homosexualitet. En fråga var om invandring. Ingen fråga tog upp något om andlighet. Påvens svarade utförligt på alla frågor, tog även upp särskilda fall som han drog sig till minnes, särskilt ett i Granada, där en ung man anmält en präst, och saken resulterade i att flera präster blev misstänkta och till och med satt häktade. Men efter utredning frikändes alla. Allt var en frukt av "livlig fantasi" hos anmälaren, som i sin tur blev anmäld av stiftet och fälld i domstol. Påve Franciskus menar att

många gånger är det en frestelse inte bara göra utredningar, utan att publicera att utredning pågår, och varför han är skyldig och vissa medier - inte era, jag vet inget om dem - att skapa en atmosfär av skyldighet.

Frågan kom upp om ärkebiskop Viganós brev, detta genom Anna Matranga från CBS. Hon frågade om de två anklagelsepunkterna, om det var sant att Viganó talat med påven om fallet McCarrick. Andra frågan om påve Benedikt gjort inskränkningar i kardinal McCarricks offentliga framträdanden. Påven svarade:

Jag kommer att svara på din fråga, men jag föredrar vi först talade om resan och sedan andra ämnen. Jag blev distraherad av Stefania, men jag kommer att svara. Jag läste uttalandet i morse, och jag måste säga med vänliga hälsningar, att jag måste säga det till dig och alla som är intresserade: Läs uttalandet noggrant och gör er egen bedömning. Jag kommer inte säga ett enda ord om detta. Jag tror att uttalandet talar för sig självt. Och ni har den journalistiska förmågan att dra era egna slutsatser. Det är en trosakt. När någon tid går och ni har dragit era egna slutsatser kan jag prata. Men jag skulle vilja att er professionella mognad gör jobbet för er. Det kommer att vara bra för er. Det är bra.

Efter detta har påven inte uttalat sig om denna sak. I en predikan dock den 3 september sade han att

Med Jesu tystnad triumferade han över de vilda hundarna och djävulen som sytt ihop lögnen. --- Med människor som saknar god vilja, med människor som söker bara skandal, med människor som söker bara splittra, som bara söker förstöra, även inom familjer: tystnad. Och bön.

Vissa menar detta var sagt med adress till den kritik som riktats mot biskopar, och även mot påven själv, i samband med fallet McCarrick.

Efter Pennsylvaniarapporten om prästers övergrepp skrev påven ett brev till världens katoliker, med en uppmaning om att vi alla måste omvända oss, fasta och be. Och:

Att säga nej till övergrepp innebär att med kraft säga nej till varje form av klerikalism.

Biskoparnas gensvar

Ärkebiskop Viganos brev gav omedelbart gensvar bland biskoparna. Detta gällde nästan undantagslöst USA.

Minst tjugo biskopar i USA har betygat att de har förtroende för ärkebiskop Viganó som person och åtminstone delar av hans vittnesmål och att det krävs utredningar av hur allt egentligen legat till kring fallet McCarrick. Ärkebiskopen av Galvestone-Houston, Daniel Nicholas DiNardo, ordförande för UCSSB, den amerikanska biskopskonferensen, sade efter Viganos brev blivit känt:

Ärkebiskop Viganò’s brev sätter särskilt fokus på behovet att utreda hur ett djupt moralisk fall av en broder biskop kunde ha tolererats under så lång tid och visat sig inte utgöra något hinder för hans framgångar.

Flera av de biskopar som verkat närmast McCarrick betygade tidigare att de inget visste. Detta gäller kardinal Kevin Farrel, som, trots han delat lägenhet med kardinal McCarrick under sex år, säger inget ha märkt eller ens hört. Kardinal Donald Woerl har kritiserats ty han har vetat om de uppgörelser som gjorts mellan McCarrick och unga män som han antastat, men likväl säger allt var överraskning. Biskop McElroy säger han fick brev om saken 2016 av en psykoanalytiker och expert på övergrepp inom kyrkan, men lade det åt sidan då han inte kunde avgöra sanningshalten. Biskop Cupich i Chicago, nära vän till kardinal McCarrick, väckte visst uppseende genom att säga att

Påven har en större agenda. Han måste gå vidare med annat, om att tala om miljön och skydda immigranter och fortsätta med Kyrkans arbete. Vi tänker inte springa ner i en kaninhåla på grund av detta.“

I övriga världen har få biskopar uttalat sig. Den mycket utåtriktade biskop Athanasius Schneider hjälpbiskop i Asana, Kazakstan, anförde ett åttapunktsprogram, där första punkten lyder:

Att Heliga Stolen och påven själv komromisslöst rensar den romerska kurian och episkopatet från homosexuella klickar och nätverk.

I Norden har endast kardinal Anders Arborelius skrivit ett brev. Detta har översatts till danska dock på danska stiftssidan. Han vill att vi

ber för alla präster om Andens hjälp att leva ett kyskt och heligt liv. Vi ber speciellt för den helige fadern om Andens vishet och ljus, eftersom det finns en fara att vissa utnyttjar denna svåra situation för att underminera hans uppgift som Petri efterträdare.

Brevet tar dock endast upp övergrepp mot barn, och berör inte alls de osunda nätverk och som ärkebiskop Vigano ville uppmärksamma med sitt vittnesmål.

Mediarapporteringen

Alla katolska tidningar och tidskrifter tog omedelbart upp ärkebiskop Viganos brev, som först publicerades i National Catholic Register och nyhetsbyrån LifeSiteNews. Det kommenterades också av de stora nyhetsbyråerna och alla dagstidningar i USA. Krönikörer uttalade sin chock över att den redan kända "tystnadskulturen" ännu tycks dominera. Undantagen var österrikiska Kathpress och Vatikanens egen nyhetsservice, News.va, som inte nämnde brevet alls, inte heller krisen som det uppdagat bland biskoparna och de troende i USA. EWTN har kommenterat framförallt i nyhetsmagasinet World Over, där man analyserat många officiella uttalanden.

Motattacker

Från flera hålla har ärkebiskop Viganós person och trovärdighet ifrågasatts. Det handar om vilka motiv han egentigen haft för brevet, att det egentligen är en hämnd för besvikelser i hans karriär. I spetsen för detta går Vatican Insider. I en omfattande artikel den 5 september av Andrea Tornielli går man bit för bit igenom Viganós vittnesmål för att hitta svagheter och fel. Samma kanal menar det handlar om en "Anti-Bergoglio-operation", inte en reaktion från ett bekymrat samvete:

Detta är inte bara ett utbrott från en Kyrkans man, trött av alla ruttna saker han har sett omkring sig, men av en sedan länge noggrannt planerad operation, i ett försök att få påven att avgå, detta visas genom timing och hur samma internationella medianätverk som i åratal har framfört - ofta genom anonyma källor - kravet från dem som vill upphäva resultatet av konklaven 2013.

Tornielli är upprörd över att så många biskopar vill ha granskning men inte förklarar påven sin lojalitet i första hand. I samma artikel förminskas övergreppen och det antyds att det inte nödvändigtsvis ens var någon öveträdelse:

Vi talar om att vuxna människor antastats och - om man utgår från att det verkligen var biskopen som inbjöd seminaristerna till att ligga med dem - då är det övergrepp. Det finns inget av jämställdhet här; mer än det är ett sexuellt övergrepp, så är det framförallt övergrepp av prästerlig makt. Även om ingen någonsin sagt att "Uncle Ted" (som McCarrick kallade sig) använde våld eller hot för att bjuda in seminarister att ligga med honom.

Efter att fallet McCarrick och Pennsylvania-rapporten blev känt uttalade sig flera, att orsaken bakom alla dessa övergrepp inte handlar om att homosexuell läggning tillåtits ibland prästerskap och på seminarier. Orsaken är istället klerikalism, alltså att det är en överdriven syn på prästerskapet, som anses ha en särskild ställning gentemot världen med åtföljande privilegier. Man menar detta i själva verket är en kvarleva från gamla tider. Denna åsikt återkommer ännu starkare efter Viganos brev, han nämner tolkningen i det genom att citera ärkebiskop Cupich. (1)

Ärkebiskop Vigano återkommer

Ännu ett brev publicerades den 30 augusti av ärkebiskop Vigano. Det handlade om ett försvar mot anklagelserna, att han kuppartat ordnat ett möte med en kvinna, Kim Davies, som satt fängslad för att inte skriva ut äktenskapsförord till ett homosexuellt par. Som bilaga fanns kopia på ett brev till påven som presenterade hela saken till honom.

Lekmannareaktioner

McCarricks avskedande, den omfattande rapporten från en domstol i Pennsylvania och ärkebiskop Víganos brev handlar alla om mest förhållanden i USA. Det är också där som reaktionerna varit som starkast. bland de troende. När kardinal Woerl höll predikan i Washington och beklagade allt och bad om förlåtelse för fel beslut, skrek en man: "Du borde skämmas!".

Många känner sig lurade och bedragna. Det finns mödrar som sänt sina söner till seminarierna, och andra som undrar om de ens vågar föreslå något sådant till sina pojkar. Andra är upprörda över hur betydande delar av kyrkans penningmedel använts i summariska "uppgörelser" med personer som hotat gå till de civila rättsinstanserna efter övergrepp.

Flera välkända kolumnister har förklarat att man måste ta ärkebiskop Viganos ord på allvar. George Wiegel skrev till exempel i den ansedda tidskriften First Things att

Ärkebiskop Viganó är en lojal Kyrkans man från en viss generation och fostran, som har äkta trohet till påvedömet. Hans träning i påvlig diplomattjänst skulle instinktivt leda honom att försvara påven som första, andra, tredje och hundrade prioritet. Om han tror det han sagt är sant, och att Kyrkan behöver lära sig att nyttja sanning för att rena sig själv från det som hindrar hennes evangeliska mission, då har han säkert graverande skäl så det räcker till att bryta mot de mest inpräntade instinkterna.

Ett öppet brev till påve Franciskus har publicerats. Det är skrivet av några kvinnor med olika bakgrund; mödrar, yrkeskvinnor, ordenssystrar. De skriver bland annat:

Snälla, vänd dig inte ifrån oss. Du har givit dig själv för att förändra de prästerliga vägarna i Kyrkan. Att en kardinal antastar seminarister är förfärligt. Vi behöver veta om vi kan lita på dig att du är ärlig med oss om vad som hänt. Offren som har lidit så stort behöver veta om de kan lita på dig. Familjer, som kommer vara källan till Kyrkans förnyelse, behöver veta om de kan lita på dig, och alltså lita på Kyrkan

Vi ber, håll oss inte på armlängds avstånd i dessa frågor. Vi är trogna döttrar av en Kyrka som behöver sanningen så vi kan återuppbygga den. Vi är inte andra klassens katoliker som man avfärdar när biskopar och kardinaler behandlar saker privat. Vi har rätt få veta. Vi har rätt till ditt svar.

Brevet har undertecknats av 36661 kvinnor den 6 september 2018.

Red.
20180906

(1) Samma idé återges i en artikel i svenska Signum. Övergreppen handlar inte om missbrukad sexualitet, okyskhet och brist på andlig mognad, utan om prästmakt:

Generellt handlar det varken om pedofil läggning eller om homosexuell sådan, utan om en tendens att använda sex för att utöva makt kombinerat med att det i katolska sammanhang främst varit pojkar och unga män som varit lätta att ge sig på. I specifika fall kan däremot förstås problemet vara såväl pedofili som illa hanterad homosexualitet eller för den delen ett celibat som varit svårt att hålla. Som övergripande förklaring fungerar ingetdera.

Vi skrev redan 2010 i en ledare:

Det verkar nu som kyrkan delas upp i två läger; ett där man menar att dessa fall av övergrepp är utslag av den gamla kyrkans patriarkala och sexfientliga subkultur, ett sorts den förkonciliära kyrkans dödsryckningar. Man menar celibatet tvingar prästerna till ett onaturligt liv, som gör dem till sexuellt frusterade tidsinställda bomber. Det andra lägret pekar istället på att de flesta övergrepp begåtts under 1970- och 80-talen, i spåren av att seminarier och kloster hade få kallelser och den dagliga disciplinen upplöstes, klausurer öppnades, och världens syn på människan som underkastad sin natur, där den sexuella läggningen ingår, fick intrång och lydnad ansågs vara något begränsande och omänskligt och uppoffring höra en gången tid till.

Det är dessa två uppfattningar som nu bör ordentligt rannsakas och genomlysas.

http://www.katobs.se/ledare_overgrepp2.html

 

 

 



 
 
Tillbaka Förstasidan Från början
===============================
© KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2008 All rights reserved