Guerricus († 1157) brukar, tillsammans med Bernhard av Clairvaux, Isak av Stella och Aelred av Rievaulx räknas till “de cisterciensiska fäderna”. Han slutade som abbot av Igny i norra Frankrike och har lämnat efter sig en stor samling av predikningar, utgivna till­sam­mans med fransk översättning och kommentar i serien Sources Chrétiennes (band 166 och 202). Det stycke som här meddelas i översättning är taget ur en predikan för Marie Bebådelses dag (vol. II, s. 136-140). Här antyds också en av Guerricus’ marianska huvudtankar, nämligen att Maria inte bara är Jesu moder utan – andligen – också moder för alla dem som är lemmar i hennes Son. Men den trons verklighet vill också, som Guerricus betonar, ta ge­stalt i dessa lemmar. Mysteriet, som katolsk tro uppfattar saken, handlar alltså inte bara om Kristus utan om honom och kyrkan, ty där blir de mysterier som var hans, genom deras samverkan med nåden, också deras.

Jag vet inte, om det finns något som kraftfullare och ljuvligare kan bygga upp sederna än att man med tro och fromhet betraktar det människoblivna Ordets mysterium. Ty vad kan så uppmuntra människan till att älska Gud som den Guds kärlek som förekommer människan, som den våldsamt starka kärlek till människan som vill bli människa för människans skull? Ty vad kan så ge näring åt kärleken till nästan som att i Guds mänsklighet finna något som liknar nästan och hans natur? Ty jag tror inte, att man kan finna någon större förebild i ödmjukhet än den, att Gud utblottade sig själv och antog en slavs gestalt, ja att han tog tjänst hos slaven. Och vad kan så anbefalla kyskheten som att kyskheten själv föder Frälsaren? Och vad är ett tydligare bevis på trons kraft och värde än att Jungfrun blev havande genom tron och att hon genom tron förtjänade, att det som hade blivit henne lovat genom Gud fick sin uppfyllelse? Det är ju sagt: Salig är hon, som trod­de att det skulle fullbordas, som var henne sagt av Herren.

Må du vara fullständigt övertygad om detta: att jungfrun blev havande är inte endast ett mysterium utan även en förebild, ett återlösningens mysterium men även någonting för dig att efterlikna. Du gör utan tvivel om intet mysteriets nåd i dig, om du inte efterliknar den dygd som här före­bildas. Hon som blev havande med Gud genom tron, lovar dig nämligen att, om du har tron, skall detsamma ske med dig. Det innebär: Om du med tro vill motta Ordet ur den himmelske budbärarens mun, kan också du bli havande med den Gud som hela världen inte kan famna, bli havande, me­nar jag, inte kroppsligen utan i hjärtat, jo även kroppsligen, fast inte genom någon kroppslig handling eller på ett synbart sätt, men ändå kropps­ligen, ty vi uppmanas ju av aposteln att förhärliga och bära Gud i vår kropp.

Var därför, som det är skrivet, uppmärksam mot det du hör, ty tron kom­mer av hörande, men hörandet genom Guds ord, som utan tvivel Guds ängel förkun­nar för dig, då en trogen predikant talar till dig om gudsfruktan och kärleken till honom, ty du har ingen rätt att tvivla på, att en sådan predikant kan kallas och verkligen är en ängel sänd av härskarornas Herre. Hur saliga är därför inte de som kan säga: Genom att frukta dig, Herre, har vi blivit havande och framfött frälsningens Ande, vilken sannerligen inte är någon annan än Frälsarens Ande, än Jesu Kristi sanning. Tänk alltså på vilken outsäglig ödmjukhet Gud visar, när han stiger ner, och samtidigt på vilken ofattbar kraft detta mysterium har. Han som skapade dig, skapas i dig, och som om det vore för litet för dig att ha honom till fader, vill han även att du skall vara en moder för honom. Var och en, säger han, som gör min Faders vilja, han är min broder och min syster och min moder. O du trogna själ: öppna din famn, vidga din hängivenhet, frukta inte i ditt inre, bli havande med honom som skapelsen inte kan famna, öppna ditt öra till att höra Guds ord.

(Sermons II, s. 136-140)

Översättning: Prof. Alf Härdelin

Med exklusiva rättigheter från översättaren

20200325