Hela livsvandringen är en förberedelsevandring. Vissa gånger måste Herren göra det snabbt, som han gjorde med den gode förbrytaren (Luk 23:32-48): Han hade bara några minuter på sig att göra det och lyckades. Men vanligare är att han låter vårt hjärta förberedas, ögonen, hörseln för att komma fram till hemlandet. För att detta är vårt hemland. ”Men Fader, jag gick till en filosof som sa att alla dessa tankar var ett utanförskap, att vi har ställt oss utanför, att livet är detta konkreta och det där andra vet man inte vad det är”. Vissa tänker så, men Jesus säger till oss att det inte är så och säger: Tro även på mig detta som jag säger dig, det är sant: jag luras inte.
Påve Franciskus, predikan i S. Martakapellet, fredagen den 26 april 2013.
(katobs.se) Den 9 april 1940 invaderades Danmark och Norge av Tysklands armé. Fem år av ockupation följde, av svåra tider. Fredagen den 17 november 2006 avled fil. mag. Elsebet Kieler 88 år gammal. För en hel generation danska katoliker, och många svenskar, som var unga 1950 och åren därefter, kom hennes inspiration och personliga vittnesbörd att ha avgörande betydelse. Som ung var hon en legendarisk ledarinna i motståndsrörelsen. Hon var övertygad pacifist, men ansåg att hon var tvingad att delta i motståndet, fast utan vapen. Till artikeln
(katobs.se) Påvens vapen är i princip detsamma som det ärkebiskop Begoglio valt. Naturligtvis tillkommer de petrinska insignierna; tiaran och nycklarna.
"---Låt oss aldrig ge upp för den pessimism, den bitterhet som djävulen frestar oss med varje dag. Vi har den fasta förvissning som den Helige Ande genom sin kraftfulla ingivelse förmedlar till oss, modet att hålla ut för att söka nya vägar för evangeliseringen, för att föra ut det Glada budskapet, ända till jordens yttersta gräns (jfr Apg 1:8). Den kristna sanningen är tilldragande och övertygar, för den svarar mot ett djupgående behov hos oss människor. Den säger att Kristus är den ende Frälsaren för alla människor, för var och en av oss. Detta budskap är giltigt än i dag, liksom det var i kristendomens början, och vid den första stora missionsutbredningen av evangeliet.---"Till artikeln
(katobs.se) "När man inte går, stannar man upp. När man inte bygger på stengrund, vad händer? Jo, det som händer barnen på stranden som bygger sandslott, allt rasar ihop, det har ingen stadga. I detta sammanhang påminns jag om ett uttryck av Léon Bloy (fransk författare 1846 – 1917, övers.anm.): ”Den som inte ber till Herren ber till den onde.” När man inte bekänner Jesus Kristus bekänner man djävulens, demonens världslighet." Till artikeln
Den förste påven
med namnet Franciskus
(katobs.se) Han heter Jorge Mario Bergoglio. Han är argentinare och Jesuit. Han flyttar från Buenos Aires till Rom. Valet på honom var helt oväntat. Men han kommer långt bort ifrån. Till artikeln
(katobs.se) Den 22 februari utgav påve Benedikt XVI ett motu proprio - ett dokument som endast påven står bakom och har initierat. Dokumentet publicerades den 25 februari, endast två dagar innan hans avgång. Till artikeln
(katobs.se) Är påven Benedikts beslut att avgå rätt? Var det lämpligt? Det finns olika meningar om detta, tolkningar som går isär. Vi kommer redovisa några röster som avviker från varandra, men enas i respekten för påvens person.
Ett steg närmare Gud
(katobs.se) Vi börjar med en artikel från nyhetsbyrån Asia News av dess chefredaktör, fader Bernardo Cervellera som skriver: "Med valet som han tagit ”inför Gud” har Benedikt XVI blivit en ännu större "pontifex", dvs. en bro mellan Gud och människan. Genom detta slutliga steg, som är så extremt och så otroligt modigt, blir vi än mer övertygade om Kristi närvaro i människornas liv, och hur han kan förvandla den svaghet som tillhör ålderdomen – som i vår tid både skys och göms undan – till ett sakrament som innebär kärlek till Gud, för allas vår skull och för världen."Till artikeln
Ingen skandal, men...
(katobs.se) Det finns röster som ställer sig frågande till hur påven tänkt, och framförallt hur påveämbetet i framtiden kommer att uppfattas. En av dessa är den kontroversiell i Italien välkände professorn Roberto de Mattei. "Bilden av påveämbetets institution har faktiskt i allmänhetens ögon blivit avskalad sin sakrala karaktär och lämnats över till att betraktas enligt de kriterier som vårt moderna samhälle använder sig när det dömer någonting." skriver han i en artikel som fått stor spridning. Till artikeln
(katobs.se) Påven har återställt en del av den ritual för att ta emot den nye påven, som ändrades av Johannes Paulus II:s ceremonimästare. När Benedikt XVI togs emot så var det endast tre kardinaler som hälsade honom, resterande nio personer hörde inte till kardinalskollegiet, där fanns även lekmän. Nu kommer samtliga kardinaler att visa påven sin vördnad och lojalitet, såsom det var tidigare. Även musiken kommer att vara mera traditionellt sakral än vid installationen av Benedikt XVI. Inga ickesakramentala inslag kommer finnas i själva heliga mässan. Detta har msgr Marini meddelat VIS under fredagen.
(katobs.se) Påven Benedikt XVI höll under torsdagen ett 46 minuter långt anförande för präster som samlats i Aula Paolo VI. Det blev ett mycket personligt vittnesbörd om hans upplevelser av det Andra vatikankonciliet, tankarna om en sannskyldig förnyelse, förväntningarna och besvikelserna. Vi har nu hela talet på svenska. Det kommer utgöra en viktig del i utvärderingen av detta pontifikat och ger en unik inblick i hur påve Benedikt upplevde konciliet. Till artikeln
(katobs.se) Under fem radiosända föredrag som inte är så kända – men vilka för en tid sedan publicerades av Ignatius Press i verket “Faith and the Future” – ritar den framtida påven upp sin egen framtidsvision för människan och kyrkan. Det är framför allt den sista lektionen, som han läste på julafton i en mikrofon hos Hessian Rundfunk, som antar tonen av en profetia. Till artikeln
(katobs.se) Den 10 februari kvällen innan påven lämnade sitt besked att han avsäger sig sitt ämbete, talade han inför ett antal unga prästseminarister vid ett seminarium i Rom. Talet har endast nedtecknats i sammandrag, det hölls utan manuskript, vilket visar hur denne påves íntellektuella kapacitet ännu bistår honom. Vi återger här detta sammandrag på svenska. Till artikeln
"Vi är som främlingar som inte lever så som alla andra lever. Vi lever – eller åtminstone försöker leva – efter Hans ord, på många olika sätt, oberoende av vad alla säger. Detta är utmärkande för de kristna."
"Fullkomlighetens väg” är läran om uthållighet i bönen, bönen i alla dess former, den gemensamma och den personliga. Man kan bara utrusta sig för ett sådant liv genom att i allt välja Gud, Hans närvaro i den själ Han skapat, och vara helt nöjd med detta val. ”Den som har Gud”, säger Teresa, ”saknar ingenting”. Det låter som en enkel sammanfattning, ett slags universalrecept som man fromt kan upprepa några gånger och finna vackert. Men verkligheten är en annan. Så länge människan är den hon är, är det aldrig ett enkelt mantra. Men det är ändå sanningen: man kan aldrig sakna något i detta livet, om man ”har Gud”, det vill säga lever i tron, arbetar i tron, delar livet med andra i tron." Ur predikan den 15 oktober av diakon Göran Fäldt. Till artikeln
är ett ideellt projekt som drivs av några få lekmän. I redaktionen finns även en präst. Men initiativet är helt lekmannadominerat. Under våren 2008 konstituerades en stödförening med namnet FÖRENINGEN KATOLSK OBSERVATÖR. Denna förening utgör tidskriftens organisatoriska grund. Förutom medlemsavgifter och donationer från enskilda så tar föreningen emot bidrag från Stiftelsen Katolska Akademin. Huvudsakligen går bidragen till IT-kostnader och rättigheter. Arvoden och löner förekommer ej.
MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN KATOLSK OBSERVATÖR
kan erhållas genom att inbetala 100 kr på nedan angivna föreningskonto. Med medlemskapet följer vissa förmåner som utskick av material som ej publiceras på nätet, verksamhetsberättelse mm, samt inbjudan att delta i årsmötet, som är i mars månad.
"Kyrkan anser det med rätta vara sin
plikt att ständigt fördjupa och för varje generations krav
avpassa framställningen av Guds outrannsakliga mysterier som i sig
innesluter alla frälsningens frukter. Men samtidigt är det av
största vikt att tillse att, under bevarande av den nödvändiga
plikten att pröva, inga av den kristna trons sanningar bringas att
vackla." Detta sade påven Paulus VI när han den 30 juni
1968, som avslutning på Trons år till minne av apostlarna
Petrus och Paulus, proklamerade en formulering av vår katolska
tro. Till artikeln
