|
||||
Johannes Paulus II:s sista predikan | ||||
|
Den fullständiga texten av den predikan som Den gudomliga barmhärtighetens dag – den andra söndagen i påsk, 3 april 2005
Man har givit mig i uppdrag att läsa texten som den helige Fadern lät skrivas med hjälp av hans uttrycklig anvisningar. Jag gör det med stor rörelse men också med stor saknad. Mina käraste bröder och systrar! 1. Även denna dag ljuder påskens glädjefulla Halleluja. Dagens text ur Johannesevangeliet understryker att den Uppståndne, på kvällen denna dag, visade sig för apostlarna och ”visade dem sina händer och sin sida”, det vill säga tecknen på sin smärtsamma död och lidande som på ett outplånligt sätt - även efter uppståndelsen - fanns inpräntade på hans kropp. Dessa ärorika sår som han åtta dagar senare lät Thomas röra vid, eftersom denne inte trodde, och de visar på Guds barmhärtighet, Gud som ”så älskade världen att han gav den sin ende son” (Joh 3:16). Detta kärleksmysterium befinner sig i centrum av liturgin av idag, som är söndagen i Albis, tillägnad dyrkan av den gudomliga barmhärtigheten. 2. Den uppståndne Herren ger sig själv som gåva till mänskligheten som ibland verkar ha gått vilse och som styrs av det ondas makt, av egoism och rädsla, av sin förlåtande kärlek, som botar och som på nytt öppnar vägen till hoppet i hjärtat. Det är kärleken som omvandlar hjärtana och som ger oss frid. Världen har ett sådant behov att att bli förstådd och att få ta emot den gudomliga barmhärtigheten! Herre, du som genom din död och din uppståndelse visar på Faderns kärlek, vi tror på Dig och vi upprepar idag tillitsfullt orden: Jesus, jag litar på dig, ha förbarmande över oss och över hela världen. 3. Den högtidliga liturgin på Marie Bebådelsedagen, som vi firar imorgon, gör att vi med Marias ögon vill betrakta det enorma mysterium som ligger innefattat i denna barmhärtiga kärlek som föds i Kristi hjärta. Med hennes hjälp kan vi förstå den egentliga meningen med Påskens glädje som grundar sig på denna visshet: Den som jungfrun burit i sitt sköte, den som lidit och som dog för oss, han har verkligen uppstått. Halleluja!
|
|||
|