Kära bröder och systrar!

Vi har samlats här ikväll till denna marianska vigilia på den första årsdagen av vår älskade påve Johannes Paulus II:s hemgång. Med stor tillgivenhet hälsar jag er alla som här är församlade på Petersplatsen. Jag vill börja med att hälsa kardinalvikarien Camillo Ruini, biskoparna, prästerna, ordensfolket och alla troende, särskilt de unga. Det är verkligen hela staden Rom som här på ett symboliskt sätt har församlats till denna gripande stund av eftertanke och bön. En särskild hälsning vill jag rikta till kardinal Stanislaw Dziwisz, metropolit och ärkebiskop av Kraków och under många år en trofast medarbetare till påven som vi sörjer. Det har redan gått ett år sedan Guds Tjänare Johannes Paulus II dog, vilket just inträffade vid denna stund – det var klockan 21.37. Men minnet av honom förblir desto mera levande, vilket de talrika högtidligheter vittnar om som överallt i världen har planerats för dessa dagar. Han förblir närvarande i vår ande och i våra hjärtan. Han upphör inte att dela med sig av sin kärlek till Gud och sin kärlek till människorna. Hos alla, och i synnerhet hos ungdomarna, väcker han hänförelse för det goda och modet att följa Kristus och hans lära.

Hur kan man sammanfatta denne store påves liv och vittnesbörd om Evangeliet? Vi kan försöka det genom att använda oss av två ord: ”trohet” och ”hängivenhet” – fullkomlig trohet gentemot Gud och förbehållslös hängivenhet till sin sändning som den universella Kyrkans herde. Hans trohet och hängivenhet blev under de sista månaderna av hans liv ännu mer övertygande och gripande, då han förkroppsligade det som han år 1984 hade sagt i det apostoliska brevet Salvifici doloris: Lidandet finns i världen ”för att väcka kärlek, för att ge anledning till kärlekens gärningar och att förvandla hela den mänskliga civilisationen till en ’kärlekens civilisation’ (nr 30).” Hans modigt uthärdade sjukdom har gjort alla uppmärksammare på den mänskliga smärtan, på varje kroppslig och andlig smärta. Den har förlänat värdighet och värde åt lidandet och bevisat att människan är värdefull, inte på grund av sin prestation eller sitt yttre framträdande, utan för sin egen skull, därför att hon är skapad och älskad av Gud. Den käre Johannes Paulus II förtröttades aldrig att med ord och handling visa att människan inte förminskar sin mänsklighets rikedom, när hon låter sig gripas av Kristus, att det inte fattas henne något när hon av hela sitt hjärta överlåter sig åt honom. Tvärtom: mötet med Kristus gör vårt liv mera lidelsefullt (più appassionante). Just därför att han kommit Gud allt närmare i bönen, i kontemplationen, liksom i kärleken till sanningen och skönheten, kunde vår älskade påve vara en medvandrare åt envar av oss, och även få dem att lyssna som står den kristna tron fjärran.

På den första årsdagen av hans återvändande till fadershuset, inbjuds vi i kväll att på nytt ta till oss det andliga arv som han har efterlämnat åt oss. Då inspireras vi att leva i det outtröttliga sökandet efter den sanning som ensam kan uppfylla vårt hjärtas längtan. Vi får modet att inte känna någon fruktan inför att följa Kristus efter, för att för alla förkunna Evangeliet, som är surdegen i en ny, mera broderlig och solidarisk mänsklighet. Från himmelen må Johannes Paulus II hjälpa oss att vandra vidare på vår väg och att därvid förbli följsamma Jesu lärjungar, för att vid denna början av det tredje kristna årtusendet – som han själv alltid så gärna sade till ungdomarna – vara ”morgonens väktare”. I detta syfte vill vi anropa Maria, Frälsarens moder, för vilken han alltid hyste en öm vördnad.

[Den Helige Fadern fortsatte på polska:]

I anden vill vi förbinda oss med de polska män och kvinnor som samlats i Kraków, Warszawa och på andra platser för att vaka i bön. Minnet av Johannes Paulus II är levande i oss, och förnimmelsen av hans andliga närvaro är påtaglig. Minnet av den särskilda kärlek med vilken han omfattade sina landsmän må för er alltid vara ljuset på vägen till Kristus. ”Stå fasta i tron!” Jag välsignar er av hela mitt hjärta.

Övers. Per Paul Ekström

Tal 3 april