Nyheten nås oss under förmiddagen denna sommardag den 26 juli 2016, att en försynt 84-årig katolsk präst i kommunen Saint-Etienne-du-Rouvray,  Seine-Maritime, väst om Paris, brutalt mördats genom att han fått halsen avskuren. Samtidigt har fyra personer tagits som gisslan, varav två ordenssystrar. En är allvarligt knivskuren. Allt detta inne i deras egen församlingskyrka, i Sakramentets närvaro.

Attentatet är inte såsom tidigare attack mot det öppna västerländska samhället. Nu går man ett steg till; man attackerar den katolska kyrkan och därmed även vår tro. Det är inte överraskande - hoten har funnits hela tiden. Exempel har vi gott om. I Egypten brändes femton kristna kyrkor ner under Muslimska brödraskapets regering, utan några större rubriker. I Indien har kristna attackerats och inte bara deras kyrkor utan även deras hem. I Filippinerna mördas nästan regelbundet kristna missionärer, under banemännens glädjerop. Så sent som för en månad sedan brände en muslimsk mobb ner ett åttiotal kristna hem i Egypten, det fick inte plats i nyhetsutbudet. Man får lita till de enskilda initiativen för att få reda på vad som drabbar de kristna. I denna artikel får vi veta att listan av förföljelser mot kristna

toppas än en gång av Nordkorea. Sedan följer nio muslimska länder: Somalia, Syrien, Irak, Afghanistan, Saudiarabien, Maldiverna, Pakistan, Iran och Jemen. Saudiarabien är ett land där ingen som helst annan religionsutövning är tillåten än kungadömets version av islam. Landets 2–3 miljoner kristna – de flesta är gästarbetare – har inte en enda kyrka eller ett kapell att samlas i och till och med samlingar i privathem är förbjudna

I Saudiarabien tvingas de många kristna gästarbetarna samlas på fredagar i basketbollshallar och liknande, och har hl. mässan i smyg. Likväl låter vi  öppna skolor och moskéer med saudiskt statsunderstöd och även säkert medföljande ideologiska program, i Sverige. Malmö har till och med skolutbyten med Saudiarabien. 

Vi kan inte skydda oss mot galna eller vilseförda individer. Det insåg redan filosofen Donoso Cortés som menade att all civilisation innebär förtryck. Han hävdade att man kan välja mellan ett politiskt förtryck, som kräver vakter, kontroller, murar, stängsel, polis, militär, fängelser, angivare... såsom i alla sekulära och totalitära stater. Eller en inre kontroll, som inte kräver dessa brutala metoder, ett moraliskt och religiöst "förtryck", nämligen av onda och falska idéer. Dessa måste namngivas och beskrivas tydligt. Ett förtryck av ondskan alltså. Om det är något vi får  - och är förpliktade att -  hata, så är det synd och ondska. Vi kan välja mellan dessa två vägar.

Man har insett i Frankrike med dess 45000 kyrkor, att de inte kan skyddas med yttre medel. "Vi stänger dem inte", meddelade idag ett ärkestift. Men vi kan och måste angripa villoläror som driver unga människor att döda och i de flesta fall även själva dö. De utlovas syndernas förlåtelse och paradiset, bara de deltar i detta oheliga vansinneskrig. De slåss inte mot oskyldiga individer, utan mot sanningen. De drivs av hat - inte mot människor, utan mot sanningen.

Och det är med sanningen vi måste svara. Vi måste visa upp den tydligare. Vi måste ta upp frågan om  sanningen, den naturrättsliga som vi alla kan förenas under. Och den som Gud givit oss troende. Vi kan inte förtiga den, av hänsyn till de som tror annorlunda. Det vore ett förräderi som kräver alltfler oskyldiga dödsoffer och liv att präglas av sorg och förbittran. Det driver än fler in i mörker och fasa - i helvetet.

20160726

Alla ledare