År 1944 kom det ut en av dessa tusentals kateketiska småskrifter på ett katolsk bokförlag i New York. Titeln var "Modern Youth and Chastity, a guide for teens & young adults" (Nutida ungdom och kyskhet, en guide för tonåringar och unga vuxna). Skriften tar upp frågor kring sexualitet, kropp, socialt samliv, kontakter mellan könen, kyskhet. Man blir överraskad av det raka och rationella tonläget - här går man inte runt några känsliga områden.

Inledningen handlar om vad sann vänskap innebär. Här betonas självuppoffringen och det medvetna valet: vänskapens kärlek handlar om en rationell kärlek, som riktar sig mot det goda och därför kan stå över svagheter och missförstånd.

Sedan kommer man till sexuell attraktion och varför den har sin plats inom äktenskapet. Här handlar det dock inte om predikan, utan handfasta råd. Allt tas upp, inte minst fortplantningsystemets fysiologi och den veneriska sensation som är en förutsättning för att fortplantning ska äga rum. Från kapitel åtta först handlar det mycket om kyskhet - eller självkontroll. Utan denna, skriver man, skulle inget samhälle fungera, inte ens en familj.

I slutet ställs frågan om ett liv i celibat verkligen kan vara möjligt - och man kommer fram till att det inte bara är möjligt, utan det är önskat av Gud för präster. En sann kärlek är utgivande, och den ger inte det den finner värdelöst, utan det dyrbaraste den har. Att leva i kyskhet är alltså att uppoffra sin sexuella utlevelse för andra, högre mål. Det gäller i äktenskapet och det gäller utanför äktenskapet, i vänskapens kärlek. Och det gäller i synnerhet det prästerliga eller ordensbundna celibatet, då ger man det för att vara närmare Gud och själarna man har lovat leda till himmelen.

Budskapet och stilen är nästan chockerande rak, den påminner lite om den saklighet som präglar "Älska och gör det du vill" av sr Sofie. Men detta är skrivet 1940, av en jesuitpräst.

Denna skrift ska ställas mot vad vi nu upplever inom detta område. Bland de mest märkliga fenomenet är att mänskligheten i vissa kretsar - inte minst då våra politiker - delas in i efter sexuell läggning, som om det skulle handla om en egenskap som är medfödd och omöjlig att kontrollera. Sålunda finns det, förutom "de heterosexuella", homosexuella. Till detta kommer bisexuella, som attraheras av både manlig och kvinnlig sexualitet och transsexuella, som experimenterar med de sekundära könsegenskaperna, ( de primära kan inte ändras), och till sist queer, som tillbakavisar all könsidentitet medfödd eller social, man anser sig fri att glida mellan dessa uttryck, man är människa, det räcker.

Människan attraheras av sexualitet snarare än av person alltså. Man samlar ihop alla dessa beteenden under den allt annat än självklara gruppbeteckningen HBQT, eller på engelska LGBT.

Att det således inte handlar om en identifierbar grupp säger sig självt. Var och en syftar på attraktioner till den egna sexualiteten, som inte har mycket med varandra att göra. Vissa anses vara medfödda egenskaper, andra självvalda. Men framförallt förknekas fullständigt människans möjlighet att själv välja kyskheten. I vissa avseenden påminner resonemangen om förra seklets rasbiologiska kvasivetenskap; en indelning av mänskligheten utifrån förment medfödda egenskaper med påföljande beteenden.

Ideologin bakom dagens genuspolitik bygger på en motsägelse: Samtidigt som man säger vi är fria att välja vårt kön, så är vi dömda att leva med vår sexuella läggning, precis som vi föds med en viss hudfärg. Och därför ska lag och samhälle acceptera även utövningen som kan åtfölja denna läggning, utlevd sexualitet av alla slag går under epitetet "fri kärlek", man måste ha rätten att älska den man vill. Men i grunden finns inte kärlek som uppoffring, utan som fixering vid den egna sexuella läggningen. (Och det nämns inte att kärleken faktiskt inte är en mänsklig rättighet; det finns många fall där såväl kärlek som sexuella närmanden är förbjudet, i Guds lag och i de civila lagarna, inte bara när det gäller minderåriga. ).

Katolska kyrkan har inte undgått att påverkas av denna ideologi, som kardinal Robert Sarah kallar "det perversa villkoret för samarbete och utveckling" och att den leder till "en mardrömslik totalitarism" (1). Man menar kyrkan i alla tider har stängt ute personer, som Gud har skapat på ett visst sätt, därför att de inte passar in i den traditionella synen på äktenskap och sexualitet. I spetsen för denna historieskrivning går några präster, även biskopar, inte minst p. James Martin SJ. Han har ägnat en hel bok saken och han använder helt obesvärat LGBT som en gruppbeteckning. Han menar att så länge man håller celibatet rent fysiskt så finns det ingenting att oroa sig över på seminarierna gällande sexuell läggning. Han har välkomnat troende att delta i Pridefestivaler för utlevd sexualitet och till och med välsignat par som lever i homosexuella relationer.

Men då har han helt missförstått vad celibat och kyskhet innebär. Alla handlingar börjar i tanken, och det är framförallt i tanken som kyskheten grundas. Just därför bekänner vi ju också att vi syndat inte bara i gärningar, utan faktiskt också i tankar.

I spåren av denna uppfattning finns den sk gaykulturen som nu är väldokumenterad även bland präster och på seminarier, där det verkar som om den dominerande synen är att kyskhet är ett omöjligt och omänskligt krav. Därför har brotten mot kyskhetslöftet kunnat fortgå under öppna lögner, utan hänsyn till det missbrukade förtroendet, nästan som en livsstil.

Övergreppen bland präster har inte tagits på allvar, trots upprepade avslöjanden och vädjanden till biskoparna. Även idag, efter att en högt uppburen kardinal fått lämna sitt ämbete, så bagatelliseras saken inom vissa kretsar, och man säger det var länge sedan ju, och de handlade "bara" om vuxna, och nu har man minsann bra rutiner för anmälningar.

Men om fromhetslivet, det inre celibatet, sägs inte ett ord. Det tycks bara vara de redan dömda som behöver leva ett liv i bön, och då som bestraffning.

Men har Kyrkan verkligen stängt ute några med viss "läggning"? På vilket sätt skulle det ha skett? Inget tyder på det om man går tillbaka lite i historien. Gerald Kelly SJ ägnar en stor del av sin skrift åt att ge goda råd för att ungdomar skall förstå sin egen kropp och inte bli rådvilla eller känna sig utanför på grund av frestelser av olika slag. Här finns även en mycket klok utläggning om vänskapens kärlek och de faror som finns om den övergår till sexuell attraktion. Detta allltså 1940.

Den stora förändringen, som en del menar vara bara en naturlig utveckling i kyrkan, är att inte bara enskilda troende, utan även beteenden och läggningar numera välsignas som något skapat av Gud, trots att dessa föreställningar ovedersägligt leder till livsstilar som fördömts mycket tydligt av kyrkofäder och heliga, ja, av Vår Herre själv, därför att de riskerar det eviga livet. Det som Kyrkan sannerligen finns för att ge oss.

Kardinal Sarah säger:

"Det är ett allvarligt fel reducera en individ till hans beteende, i synnerhet hans sexuella beteende. Naturen tar alltid sin hämnd". (1)

20180814

(1) Kardinal Robert Sarah & Nicolas Diat: Gud eller ingenting, ett samtal om tro. Catholica 2018