Msgr Marcel Lefebvre föddes den 29 november 1905 i Lille, Frankrike. Han var ärkebiskop av Dakar 1955-62, och påven Pius XII:s delegat i tolv afrikanska länder. När han kallades till det Andra Vatikankonciliet var han biskop av Tulle.

Utsedd att förbereda dokument och texter, deltog msgr Lefebvre mycket aktivt i konciliet, även med att reformera liturgin. Men han blev med tiden starkt kritisk till utvecklingen, som han ansåg drev bort från kyrkans av traditionen och skriften bekräftade tro. Han skrev under alla konciliedokument, men han insisterade på att den nya mässordningen innebar en farlig avveckling av heligheten i mässan. 1969 grundade han Prästbrödraskapet Pius X och drev ett prästseminarium i Econe, Schweiz. 1988 vigde han fyra biskopar utan påven Johannes Paulus II:s confirmatio, vilket ledde till en juridisk schism med påven och läroämbetet. Betydelsen av denna schism är omdiskuterad, men konkret har den lett till att biskoparna och de av dem vigda prästerna ej kan verka under den kyrkolag som gäller, och följdaktligen ej är inkardinerade i de av påven godkända stift som finns. De sakrament som utförs, förrättas giltigt, men otillåtet.

Msgr Lefebvre avled den 25 mars 1991.

Red.