Under den amerikanska biskopskonferensens årliga höstmöte sade biskop Robert J. Hermann att ”det skulle vara ett privilegium för varje biskop att få dö imorgon om aborter därmed skulle komma att upphöra.” 

Denna kommentar togs genast upp av media över hela landet och har basunerats ut i bloggosfären som ett modigt uttalande till försvar för det ofödda livet.  

Reviews skribent Jennifer Brinker mötte nyligen biskop Hermann, och fick ta del av hans funderingar omkring detta sitt yttrande. Han besvarade också flera andra frågor rörande abort, biskopsmötet och det nyligen avslutade presidentvalet.  

Låt oss genast gå till saken. Vid det senaste biskopsmötet i Baltimore gjorde ni följande yttranden:

"Vi har förlorat 50 gånger så många barn under de senaste 35 åren som soldater i alla krigen alltsedan Revolutionen.”

"Jag tror att varje biskop skulle betrakta det som ett priviligeium att få dö imorgon om aborterna därmed skulle komma att upphöra.”   

”Om vi är villiga att dö imorgon, då borde vi också vara villiga att ända till slutet av våra liv stå ut med all den kritik vi får ta emot för att vi är emot de avskyvärda barnamorden.”

Skulle ni kunna förklara lite vad det är ni ville förmedla när ni gjorde dessa uttalanden?  

Jag tror att under de senaste 35 åren har abort ofta framställts som något hemskt och som något som vi borde få ett slut på. Men det verkar på mig som om man inte förstår att det rör sig om 50 miljoner människor som vi har dödat. På samma gång som vi bedriver kampanjer för att rädda babyvalar röstar vi på abortvänliga politiker – på mig verkar det helt vettlöst.

Jag anser att vi måste väcka ett större medvetande – sätta igång kampanjer så att vi inser vilken förödelse vi har skapat. Vi skulle haft 50 miljoner flera amerikanare i vår mitt och var och en som är under 35 års ålder kan se sig omkring och fråga sig ”Var är de?” och ”Vilken tur jag har som är vid livet.”

Vi är tacksamma mot alla de soldater som dog i försvar för vår frihet. Men på samma gång gör vi inga ansträngingar att skydda de ofödda barnen. Därför var det för mig angeläget att försöka öka alla människors medvetande om de hemskheter vi har begått och begår.

Vilken blev era biskopskollegors reaktion på det ni sade?

Reaktionen blev att några biskopar började applådera men sedan gick vi snart över till andra frågor. Jag fick ta emot många kommentarer från andra biskopar som tackade mig för detta modiga uttalande. Jag sade att vem som helst som var där av biskoparna hade kunnat säga samma sak och antagligen hade gjort det om jag inte förekommit dem.  

När jag avslutat mitt anförande kom biskop Robert Finn, ärkebiskop Joseph Naumann och biskop Michael Sheridan med kommentarer. Ärkebiskop Charles Chaput kom fram till mig med sina kommentarer. Det var alltså flera biskopar som kom fram till mig och tackade mig för det jag sagt. Mitt svar var att jag bara gjorde det som det är allas vår plikt att göra, det är allt.

Vad var det som kom för er när ni formulerade er på detta sätt: ”Ja, jag skulle göra det. Jag skulle ge mitt liv för denna sak.”  

Helt enkelt detta: Om amerikansk ungdom är redo att gå ut i kriget och ge sina liv för att försvara vår frihet, då borde varje biskop vara villig att ge upp sitt liv, om detta skulle betyda att ett slut på aborterna. Och om vi är villiga att göra detta, då borde vi också vara helt orädda när det gäller att verka för denna sak, utan att bry oss om ifall man anser oss politiskt korrekta eller inte, och utan att försöka skapa koalitioner med dem som anser abort vara vars och ens fria val.

Kan ni berätta lite om vilken kritik mot er själv som person ni nyligen fått ta emot i er roll som biskop och er vilja att öppet försvara en livets kultur?   

För det första vill jag framhålla att kanske 95 procent av all respons jag fått har varit mycket positiv, smickrande och hållit med mig i det jag sade.  

De få negativa svaren jag fått har inte bekymrat mig alls, jag inser ju att vi är produkten av ett sekulärt samhälle. Och jag ser mycket tydligt att vårt samhälles underliggande trossats – även om outtalad – är att Gud inte finns. Och vår kultur bygger på detta antagande.

Men om vi å andra sidan säger: ”Jo, Gud finns och jag tror på Honom” så uppför vi oss ofta som om Han inte fanns... Vi uppför oss på det sätt som vår omgivning lärt oss.  

Ett otal människor har mejlat mig eller talat med mig och sagt: ”Detta är första gången som jag röstat för något som går emot mina starka känslor”. Och andra har frågat mig hur de bör ta itu med att ändra sina vanor när det gäller att rösta.  

Jag hyser stor medkänsla för människor som låter sig påverkas av samhället att tro att Gud inte existerar. Mitt jobb består i att höja deras medvetande så att de istället säger sig: Jo, Han finns! Och det gör en skillnad i vad jag tror. Det gör stor skillnad i vad jag gör.  

Förutom denna förutsättning att Gud finns, måste vi också lära oss att förstå att det inte är emot kött och blod som vi kämpar, utan mot de principer, makter och andar, med vilka Mörkrets makter försöker uppsluka oss, ”mörkrets ofruktabara gärningar”, som Paulus uttrycker det i Efesierbrevet.  

Det vi ser bakom Planned Parenthood (den amerikanska organisationen för planerat föräldraskap), bakom abortfrågan, är den Onde. Jag ser ofta hur människorna låter sig fångas i detta och blir till offer för den Onde. Därför behöver de mina böner och min medkänsla och min kärlek. Vi vill inte bara rädda våra barn från att förstöras, vi vill också rädda våra vuxna bröder och systrar från evig förbannelse.  

Varför var det viktigt för biskoparna att utforma ett uttalande riktat till den valde presidenten Barack Obama och dennes administration? Den vände sig ju helt till den trängande frågan som bekymrar pro-life-rörelsen just nu: den radikala Freedom of Choice-akten.

Det som gör detta så farligt är att när han var kandidat sade Obama att en av de första sakerna han skulle göra som president vore att skriva under  Freedom of Choice-akten. Och det är verkligen något som skrämmer oss för det skulle betyda att allt som gjorts under de senaste 35 åren i fråga om begränsningar av de förödande effekterna av abort vore ogjort.  

Den andra saken som oroar oss inför de kommande fyra åren är att det är mycket möjligt att Obama tar tillfället i akt och placerar ytterligare två personer i Högsta Domstolen som skulle gynna utfallet av Roe mot Wade-fallet för många många år framöver.   

Under sin kampanj i Pennsylvania sade presidentkandidat Obama att han lärt sina döttrar god moral, men om å andra sidan  ”de skulle begå ett misstag, skulle jag inte vilja att de blev bestraffade med en baby” .

Vad anser ni om ett dylikt yttrande?
Det skrämmer mig att han kunde göra ett sådant uttlande, vilket är detsamma som att säga att han vore villig att se sitt barnbarn dödat för att gynna sin dotters bekvämlighet.  

När han talar för abort då tar han de svarta som måltavla för, vare sig han är medveten om det eller ej, är det de som är Planned Parenthoods främsta måltavla när det gäller att ge ut information och hjälpa kvinnor att få abort. Han och Planned Parenthood tillsammans hjälper alltså till att minska den afro-amerikanska befolkningen i detta land.  

Jag tror att många människor, även bland katolikerna, ännu inte har förstått varför katolska biskopar och präster prioriterar abortfrågan framför andra frågor som ekonomin, invandringen och kriget i Irak. Skulle ni kunna förklara varför kyrkans ledare intar denna ställning som en del har kallat ”ensidig”?  

Påve Johannes Paulus II uttalde sig mycket tydligt när han sade att en del människor anser att ekonomin eller kriget i Irak borde få den största uppmärksamheten. Men han sade att dessa rättigheter är utan vikt om den grundläggande rätten till liv inte garanteras. Innan dessa andra rättigheter tillvaratas måste vi garantera den grundläggande rätten till liv. När någon förvägras livet då är alla de andra rättigheterna utan betydelse.  Det är därför som kyrkan prioriterar rätten till liv.

Det är mycket svårt för mig att se hur en individ kan ha en särskild anledning att rösta på en kandidat som är för fri abortlagstiftning. Det enda sätt jag skulle kunna förstå det vore om den ena kandidaten vore för fria aborter och den andra för påbjudna aborter – som den lag som finns i Kina.

Under de senaste veckorna före valet har vi sett en stor ökning av antalet präster, särskilt unga präster, som har uttalat sig till förmån för en livets kultur. Har ni någon kommentar om det mod som dessa män har visat prov på?

Jag känner mig mycket uppbyggd av det växande antalet präster, och alldeles särskilt de unga, som visat ett så stort mod att offentligen tala ut och säga varför abort är så förfärligt. Jag tror att prästerna mer och mer börjar inse hur allvarlig denna fråga är och också att de om de intar en stark position i frågan får ta emot ett enormt stöd från våra katoliker .  

Jag vädjar till alla präster att fortsätta att be för denna sak, att studera påve Johannes Paulus II:s skrifter i ämnet och även kardinal Ratzingers (påve Benedikt XVI) och att sedan agera med kärlek, tålamod och övertygelse. Vi fördömer inte dem som är för abort, vi fördömer det de tror på och det de gör. Vi ber för dem och vi önskar deras frälsning – lika mycket som vi önskar vår egen. När vi offentligen predikar vår pro-life-inställning gör vi alla inom kongregationen en stor tjänst för vi står fram och förkunnar vår tros sanning på ett tydligt, klart och koncist sätt. Sanningen kommer att göra er fria.

Finns det något ni vill säga våra katolska läsare som kan inge dem lite hopp inför framtiden? Vad kan de göra för att gynna livets kultur, särskilt under de nästkommande fyra åren?

Jag skulle vilja be dem att studera kyrkans dokument – kanske med början i Johannes Paulus IIs ”Livets evangelium” ("Evangelium Vitae") och sedan följa upp med encyklikan  "Humanae Vitae". Dessa två dokument kommer att få dem att förstå mannens och kvinnans natur och hur helig Guds kallelse är för dem.   

Ju mera de studerar dessa skrifter och börjar leva i enlighet med det som sägs där, desto större frihet kommer de att upptäcka att de har att tala för Livets evangelium med början i sina egna liv. Och de kommer också att bli allt modigare när det gäller att meddela denna insikt till andra.

den 21 november, 2008 Review On-line