Jag är jude och alla mina förfäder, varenda en av dem, var judar. Och jag blir inte störd, inte det minsta, när folk kallar de där underbart upplysta och vackert prydda träden för ”Christmas trees”, träd som hör till den kristna julen. Jag känner mig inte hotad. Jag känner mig inte diskriminerad. Det är ju det de är: träd som hör den kristna julen till.

Jag blir inte heller upprörd när man säger ”God Jul” till mig. Jag tror inte man vill förolämpa mig eller placera mig i ett ghetto. Nej, jag måste säga att det är helt OK för mig. Det visar att vi alla är bröder och systrar som tillsammans firar denna lyckliga tid på året. Det bekymrar mig inte alls att man satt upp en krubba i vägkorsningen nära mitt hus nära stranden i Malibu.

Jag tycker inte om när man ser ner på mig för att jag är jude och jag tror inte de kristna gillar att man ser ner på dem för att de är kristna. Jag tror att alla vi som tror på Gud är utleda på att man ser ner på oss - punkt och slut. Jag vet inte varifrån man har fått uppfattningen att USA är ett land som består av ateister. Jag kan inte finna något om det i den amerikanska konstitutionen och jag gillar inte att man försöker övertyga mig om att det är så.

Eller jag kanske borde formulera mig annorlunda: Varifrån kommer uppfattningen att vi bör dyrka och tillbe kändisar men att vi inte får tillbe Gud? Jag antar att det är ett tecken på att jag håller på att bli gammal... Men det finns många av oss som undrar var alla dessa kändisar kommer ifrån och vad som hänt med det Amerika som förr var vårt.

I ljuset av alla de skämt som vi sänder till varandra för att få varandra att skratta kommer  här ett som är lite annorlunda: Det är inte ett skämt, det är inte roligt utan det är meningen det skall få er att tänka. Billy Grahams dotter intervjuades i en TV-show och Jane Clayson frågade henne: ”Hur kunde Gud låta något sådant hända?” (Hon anspelade på 11 september). På detta gav Anne Graham ett mycket djupt och insiktsfullt svar. Hon sade: ”Jag tror att Gud är mycket ledsen över detta, precis som vi är, men i flera år nu har vi sagt till Gud att lämna våra skolor, vår regering och våra liv. Och eftersom han är en gentleman, så tror jag att han helt enkelt diskret dragit sig tillbaka. Hur kan vi vänta oss att Gud skall ge oss sin välsignelse och sitt beskydd om vi ber honom att lämna oss i fred?”

Om vi tänker på de senaste händelserna i vårt land – på terroristattacker, galningar som skjuter i skolorna, osv. så tror jag att det hela började när Madeleine Murray O'Hare (hon blev mördad, hennes kropp hittades för några år sedan) beklagade sig och sade att hon inte ville ha några böner i våra skolor och vi sade OK till det. Sedan sade någon annan: Det är bäst att inte läsa Bibeln i skolan. Bibeln säger Du skall inte döda, du skall inte stjäla, och du skall älska din nästa som dig själv. Och vi sade OK till det också.

Sedan sade Dr. Benjamin Spock att vi inte skulle daska våra barn när de uppförde sig illa för deras små personligheter kunde påverkas och vi skulle kunna skada deras självuppfattning (Dr. Spocks son begick självmord). Vi sade att en expert måste veta vad han talar om. Och vi sade OK.

Nu frågar vi oss varför våra barn saknar samvete, varför de inte kan skilja ont från gott och varför det är så lätt för dem att döda okända, sina klasskamrater och sig själva.

Om vi tänker efter tillräckligt länge så tror jag vi kommer på det. Jag tror att det har att göra med uttrycket: Som man ropar i skogen får man svar!

Det är konstigt hur enkelt det är för människor att racka ner på Gud och sedan undra varför världen går åt fanders. Det är konstigt att vi tror på allt som tidningarna säger men inte på det som står i Bibeln. Det är konstigt att vi kan sända ”skämt” på e-post och de sprider sig som en prärieeld, men om man börjar sända meddelanden som handlar om Gud, då är det ingen som vill sprida dem. Konstigt hur obscena, vulgära och oanständiga artiklar sprider sig obehindrat i cyberspace medan offentliga diskussioner om Gud tystas ner i skolorna och på arbetsplatserna.  

Har jag fått  någon att skratta än?

Konstigt att du säkert inte vidarebefordrar denna artikel till så värst många av dina kontakter för du är inte säker på vad de skulle tro om den, eller vad de kommer att tro om dig själv, om du sänder den.

Konstigt att vi oroar oss mera för vad andra tänker om oss än vad Gud tänker om oss.

Sänd detta vidare om du tror det har något att säga. Om inte – så strunta bara i det. Ingen kommer att veta att du gjorde det. Men om du struntar i tankarna som jag försökt uttrycka – undra sedan inte på att världen är i det ruttna tillstånd som den är.

Med de bästa hälsningar,


Ben Stein

Ben Stein är politisk kommentator, kolumnist, skriftställare och filmproducent. Ovanstående krönika är en nedteckning av ett inslag från CBS Sunday Morning.