av Inma Álvarez

Rom den 15 juli, 2010 (Zenit.org) Church of England beslutade i måndags efter en bitter omröstningsstrid att det ska vara möjligt för kvinnor att vigas till biskopar. Men sekreteraren för Vatikanens enhetsråd säger att den ekumeniska dialogen kommer att fortsätta som tidigare.
 
Synodens slutgiltiga beslut måste tas vid en ny omröstning om ett år av en liknande synod. Det nu tagna beslutet innebär dock en viktig händelse in den anglikanska kyrkans historia.
 
Även av en annan anledning var beslutet anmärkningsvärt. Ett försonande tillägg (conciliatory amendment) som ärkebiskoparna av Canterbury och York, Rowan Williams och John Sentamu, föreslog tillbakavisades.

Biskop Brian Farrell, sekreterare för Det påvliga rådet för främjande av kristen enhet berättade att anglikanernas beslut faktiskt innebär ”ett ofantligt hinder”. Följderna av omröstningen måste dock ses i ett riktigt perspektiv.

ZENIT: Den anglikanska synoden i York godkände vigning av kvinnliga biskopar, och detta beslut kommer så sakta att införas i hela den anglikanska gemenskapen, trots de så kallade traditionalisternas motstånd. Det rör sig om ett fast beslut, även om den slutliga omröstningen först äger rum år 2012. Är det ännu möjligt att beslutet ändras, eller är det troligt att det blir slutgiltigt?
 
Biskop Farrell: Synoden som nyss hölls i York är en synod som berör Church of England och den äger ingen laga kraft utanför England, inte ens i Wales eller Skottland. Den anglikanska kommuniteten består av 38 självständiga provinser, av vilka England är en. I flera provinser förekommer det redan kvinnliga biskopar. Denna synods beslut avser att ge laga kraft åt detta beslut hos Church of England. Denna process kommer utan tvivel att fortsätta, majoriteten anglikaner önskar det.
 
ZENIT: En av de stora ”nederlagen” som vi bevittnade under denna synod var att kompromissförslaget som inlämnades av ärkebiskoparna av Canterbury och York förkastades. Efter omröstningen var det många analytiker som bedömde situationen som så att det hela innebar ett brott i anglikanernas gemenskap. Stämmer det?
 
Biskop Farrell: Det rör sig om en mycket komplicerad situation och till och med om en paradox. Om kompromissförslaget hade gått igenom skulle vi fått en situation där en församling eller en grupp hade kunnat hindra en kvinnlig stiftsbiskop från att uttöva sin tjänst och istället kräva att bli underställda en manlig biskop. Om det vore fallet skulle en sådan församling inte längre äga gemenskap med andra församlingar inom samma stift. Det skulle röra sig om en strukturell schism, även om man inte gav det en sådan benämning. 
 
Men under rådande förhållanden är detta inte möjligt, och församlingen har inget annat val än att förbli i kommunion med sin biskop eller utträda ur Church of England. Det skulle då röra sig om en förlust av medlemmar, men inte om en schism inom Church of England.
 
ZENIT: Vid tidigare möten varnade Vatikanen för att beslutet att viga kvinnor till biskopar skulle betyda att den ekumeniska dialogen med den katolska kyrkan skulle äventyras. Hur är läget nu för denna dialog, efter tillkännagivande av synodens beslut?
 
Biskop Farrell: Alla kyrkor som uppstod under det första årtusendet, den katolska, östliga och ortodoxa kyrkan, stipulerar att endast män kan prästvigas. Dessa kyrkor ser vigningen av kvinnor som ett olagligt frångående av den sanna traditionen.  
 
Vad beträffar den ekumeniska dialogen, så har en del anglikanska provinser sedan en tid tillbaka kvinnliga biskopar, och dialogen har fortsatts ändå.
 
Dialogen måste naturligtvis ta hänsyn till denna situation och erkänna att det rör sig om ett kolossalt hinder för dialogens själva mål, som vore en fullständig och synlig kyrklig gemenskap. Den katolsk-anglikanska dialogen kommer att fortsätta inom dessa ramar.   

ZENIT: Det råder bland en del personer uppfattningen att ett resultat skulle kunna vara att grupper av traditionalister tar sin tillflykt till "Anglicanorum Coetibus" och träder i gemenskap med den katolska kyrkan. Det har även ryktats om en grupp anglikanska präster som har tagit kontakt med en katolsk biskop. Är det möjligt att vi får en sådan situation?
 
Biskop Farrell: Det konkreta resultatet av "Anglicanorum Coetibus" har vi ännu inte sett. Var och en som bekänner sig till den katolska tron och för vilken det inte råder något hinder, har rättighet att träda in i den katolska kyrkan. Anglikaner och f.d. anglikaner kan träda in i denna gemenskap genom en lagstiftning som tillåter dem att bevara en del element som tillhör den anglikanska traditionen. Men de kan också helt enkelt be att få bli upptagna i någon lokal katolsk församling.
 
En särskild situation som kan medföra problem uppstår när vi har att göra med grupper. Det är inte alla grupper som har samma ”kyrkliga konsistens”. Det är slutligen upp till biskopskonferensen i ett land eller en region att noga studera vad som kan och bör göras. Jag vet inte om det kommer att röra sig om många eller bara några få. Vi måste emellertid påminna oss om att när vi talar om ”traditionalister inom den anglikanska kyrkan”  rör det sig vanligtvis om den evangelikala delen av den anglikanska gemenskapen – alltså om människor som ligger långt ifrån den katolska kyrkan när det gäller sina kyrkliga övertygelser.
 
ZENIT: Kan ni slutligen berätta för oss hur den Heliga stolen, och särskilt Rådet för den kristna enheten, betraktar beslutet som tagits av synoden i York.
 
Biskop Farrell: Vi måste betrakta alling under dess rätta perspektiv. Vi är naturligtvis ledsna att den anglikanska gemenskapen har övergivit det som vi betraktar som en viktig del av kyrkans tradition alltifrån början. Men denna process har pågått länge.  

Vi kommer att fortsätta att föra den ekumeniska dialogen med stor realism, acceptera saker och ting som de är och inse att vägen vi har att vandra är mycket lång och mödosam. Men vi vet också att Kristus själv har ålagt oss att föra denna dialog och att den äger den Helige Andes stöd, och den Helige Anden är Kristi kyrkas själ.