“back-to-basics”-strategin
av James Maldonado Berry
Beskriven av mer än en framstående katolik som kanske kyrkans störste teolog någonsin, gjorde Benedikt XVI sina målsättningar klara från allra första stund. Och den kristna enheten är helt visst en av hans högsta prioriteter. Han hoppas särskilt att kunna överbrygga det tusenåriga gapet mellan katoliker och ortodoxa efter århundraden av bittra motsättningar.
Han har påmint höjdarna inom Europeiska Unionen att Europa, som kulturell och politisk enhet, inte helt enkelt kan glida in i det tredje årtusendet genom att avstå från att erkänna sitt kristna arv och istället leka kurragömma med sin identitet. Det är en farlig lek och påven har varit den ledande rösten i att utfärda denna uppmaning där han varnar för att låtsas som om de tvåtusen åren av kristna bidrag till det moderna Europa inte hade ägt rum. I en tid när världen är i trängande behov av en otvetydigt moralisk hållning har denne ”enkle och ödmjuke arbetare i Herrens vingård” visat att han inte tänker inta en andrarangsplats på världsarenan.
Detta kan förstås som att han riktar blicken utåt när det gäller kyrkans relationer med världen och andra kristna. En av påvens främsta mål när det gäller de katolska troende och den katolska kyrkan själv har beskrivits som en “back-to-basics”-strategi avsedd att kalla tillbaka de troende till de grundläggande trossatserna och påminna dem om Eukaristins framträdande plats i kyrkans liv samt liturgins oersättliga position inom den universella kyrkans böneliv. Liksom påve Johannes Paulus II före honom, strävar Benedikt XVI efter att se till att det som det andra Vatikankonciliet kom fram till nu implementeras på ett fullt och trofast sätt. Detta koncilium framstår för den nye påven, liksom det gjorde för den förre, som en stor välsignelse för kyrkan.
Att människorna inte fått tillräcklig undervisning i sin troslära har varit påvens främsta bekymmer, han är ju väl medveten om den förvirring som råder bland många katoliker redan i flera årtionden angående kyrkans lära. Hans mål är enkelt: att skingra den doktrinära förvirringens dimma och skära sig igenom den ackumulering av överdrivet teologiskt nytänkande som blivit till under senare år och kalla tillbaka katolikerna till den genuina trosläran. Under hans budskap till de troende under året som gång har han framför allt poängterat realpresensen, sakramenten och liturgin.
En stråle ljus som kan uppfattas som en positiv utveckling under det senaste årtiondet när det gäller troslära är det förnyade intresset bland katolikerna att för första gången upptäcka skönheten i kyrkans lära. Detta sug har fått till resultat en hel hop av bra källor på nätet och på annat fåll där nyfikna katoliker kan leta efter rediga svar till kniviga frågor angående den kristna tron och hur den berör deras liv.
Påven Benedikt XVI:s särskilda stil passar perfekt som svar på denna underström av intresse bland katolikerna. Hans tal är anmärkningsvärt direkta, klarsynta och precisa, och ändå mycket djupa, rika och laddade med olika slags mening. Hans predikningar och skrifter kan beskrivas som nätt förpackade teologiska tidsbomber, utan varje form av pråliga krångligheter och istället avsedda att ge läsarna rika pärlor av vishet som de sedan kan meditera och reflektera över i lugn och ro. Ingen kommer att känna sig vid sidan om eller undanskaffad när han befinner sig i hans närvaro när han talar.
Jag blir påmind om om en minnesvärd händelse i höstas när påven talade inför tusentals små barn som samlats på Petersplatsen och förberedde sig för sin första kommunion. Hans budskap innehöll djupsinniga insikter som även de äldre och mera utbildade i publiken kunde ta till sig, medan de samtidigt var enkla nog för att barnen skulle förstå.
Hans första encyklika ”Deus Caritas Est ” tar ett djupt tag i hermeneutiska och filosofiska iakttagelser angående betydelsen av äkta kärlek, men den är långt ifrån en dammig akademisk avhandling för de utvalda få. Påven leder försynt läsaren genom de rikt garnerade sidorna och lägger övertygande fram sina argument. Han äger den unika gåvan att göra invecklade ämnen förståeliga och relevanta för människorna av idag, tack vare sitt noggranna val av ord, sin stil som föredrar koncishet framför överdrivet överflöd och den genomtänkta presentationen och flytet i hans logik. Det gamla uttrycket ”rätt man i rätt tid” ljuder i ens öron som något som passar utmärkt väl på Benedikts intagande av Petrus stol. Katoliker kan se tillbaka på det första året i hans påveämbetstid med tacksamhet och framåt mot solskenet och den nya våren med stort hopp.
Maldonado-Berry studerar för närvarande Social Communication vid det påvliga Santa Croce-universitetet i Rom. Han arbetar också för Vatikanen vid Vatican Information Service (VIS).
Tidigare publicerad i CATHOLIC HERALD
(2006-07-13)
===============================
KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2006 All rights reserved