Påven Franciskus

Predikan vid den påvliga installationsmässan

tisdagen den 19 mars 2013

 

 

 

Kära bröder och systrar,

Jag tackar Herren att jag kan fira denna heliga mässa till installationen av mitt petrinska ämbete på just denna den helige Josefs dag, han som var jungfru Marias make och är vår världsvida kyrkas skyddspatron. Det är en slump som stämmer till eftertanke och det är även min vördnadsvärde företrädares namnsdag. Vi är honom nära med våra böner, fulla av tacksam tillgivenhet.

Jag önskar ge en varm hälsning till mina bröder kardinaler och biskopar, präster, diakoner, ordensfolk och alla de kristtrogna. Jag tackar representanterna för andra kyrkor och kyrkliga kommuniteter, liksom representanterna för den judiska församlingen och andra religiösa kommuniteter att de vill närvara. Mina hjärtliga hälsningar till statshuvudena, medlemmarna av de officiella delegationerna från många länder i hela världen och till medlemmarna av den diplomatiska kåren.

I evangeliet hörde vi att ”Josef gjorde som Herrens ängel hade befallt och tog Maria som sin trolovade" (Matt 1:24). Dessa ord visar redan på det uppdrag som Gud hade givit Josef. Han ska vara den som vårdar och tar om hand, beskyddaren. Beskyddare av vem? Av Maria och Jesus, men detta beskydd utsträcks därefter till att omfatta kyrkan, så som den salige Johannes Paulus II visade: ”På samma sätt som den helige Josef kärleksfullt tog hand om Maria och i glädje ägnade sig åt att uppfostra Jesus Kristus, på samma sätt vakar han över och beskyddar Kristi mystiska kropp, kyrkan, vars exempel och modell är jungfru Maria.” (Redemptoris Custos, 1).

Hur utövar Josef sin roll som beskyddare? Diskret, ödmjukt och i tystnad, men med aldrig svikande närvaro och total trohet, även när han inte förstår. Från hans troloving med Maria tills dess att de finner den tolvårige Jesus i Jerusalems tempel, finns han där i varje ögonblick med sin kärleksfulla omvårdnad. Han är Marias make och finns vid hennes sida, i goda tider som i svåra, på färden till Betlehem för att skattskrivas och under de lyckliga timmar då hon nedkommer, under dramat i flykten till Egypten och under det desperata sökandet efter deras barn i templet, och senare under det dagliga livet i hemmet i Nasaret, i verkstaden där han lär Jesus sitt eget yrke.

Hur uppfyller Josef kallelsen att vara Marias, Jesus och kyrkans beskyddare? Han gör det genom att ständigt vara uppmärksam mot Gud, öppen att tyda tecknen på Guds närvaro och mottaglig för Guds planer, inte endast sina egna. Det är vad Gud bad David om, liksom vi hörde i den första läsningen. Gud önskar inte ett hus byggt av människor, utan trohet mot sitt ord, mot sin plan. Det är Gud själv som bygger huset, men han gör det av levande stenar som förseglats av hans Ande. Josef är ”beskyddaren” eftersom han kan höra Guds röst och låta sig ledas av Guds vilja. Och detta är anledningen till varför han är så känslig inför de personer som satts under hans vård. Han kan se på saker och ting på ett realistiskt sätt, han är i förbindelse med sin omgivning och kan ta beslut. I honom, kära vänner, ser vi hur vi också kan besvara Guds kallelse, beredvilligt och gärna, men vi ser också kärnan i den kristna kallelsen, som är Kristus! Låt oss beskydda Kristus i våra liv, så att vi kan beskydda andra, så att vi kan beskydda skapelsen!

Men att få kallelsen att vara ”beskyddare”, berör inte bara oss kristna. Den har en tidigare dimension, som helt enkelt är mänsklig och den gäller alla. Det betyder att värna om hela skapelsen, om den skapade världens skönhet, så som Första Moseboken säger att vi ska göra och så som den helige Franciskus visade oss genom sitt exempel. Det betyder att respektera var och en av Guds skapade varelser och att respektera den miljö i vilken vi lever. Det betyder att beskydda var och en av oss människor, särskilt barn, äldre och de behövande, vilka ofta är de sista vi tänker på. Det betyder att vi bryr oss om varandra i våra familjer, hustrur och makar beskyddar först varandra och sedan, som föräldrar, tar de hand om sina barn, och barnen beskyddar så småningom sina föräldrar. Det betyder att bygga upp äkta vänskaper där vi beskyddar varandra i tillit och förtröstan, respekt och godhet. Slutligen har allt i skapelsen anförtrotts oss för att vi ska ta hand om det, och vi är alla ansvariga. Var beskyddare av Guds gåvor!

Närhelst vi misslyckas med att uppfylla det vi satts att ansvara för, närhelt vi inte lyckas ta hand om skapelsen och våra bröder, då öppnar vi vägen för förstörelse och våra hjärtan förhärdas. Under varje historisk period finner vi en eller flera ”Herodes” som smider ränker och död, anställer förödelse och skapar förvirring bland män och kvinnor.

Jag skulle vilja be alla dem som innehar ansvarsfulla ställningar inom det ekonomiska, politiska och samhälleliga livet och alla män och kvinnor av god vilja: Låt oss bli ”beskyddare” av skapelsen, beskyddare av Guds plan som finns inristad i naturen, beskyddare av varandra och av miljön. Låt oss inte tillåta omina om förödelse och död att beledsaga framåtskridandet av världen. Men om vi vill vara beskyddare, måste vi vaka över oss själva! Låt oss inte glömma att hat, avundsjuka och högmod besudlar våra liv! Att vara beskyddare betyder att vaka över våra känslor, över våra hjärtan, för i dem finner vi både goda och onda uppsåt och föresatser, sådana som bygger upp och sådana som river ner! Låt oss inte vara rädda för godhet och till och med kärleksfullhet!

Jag skulle vilja tillägga ännu någonting. Att ta hand om, beskydda och vaka över kräver godhet, kräver en viss ömhet. I evangeliet framstår Josef som en stark och modig man, en arbetare, men vi ser att han i hjärtat äger en stor ömhet, vilket inte är en de svagas dygd, utan snarare ett tecken på styrkan i hans ande och förmåga att bry sig om, ha medkänsla med, att verkligen öppna sig för andra, att älska. Vi får inte vara rädda för godhet, för ömhet.

Idag firar vi förutom den helige Josefs festdag även början av en ny ämbetstid för biskopen av Rom, för Petri efterträdare, vilket innebär en viss faktor av makt. Ja, Jesus Kristus gav Petrus makt, men vilket slags makt var det? Jesu tre frågor till Petrus om denne älskar honom följs av tre uppmaningar: För mina lamm på bete, var en herde för mina får. Låt oss aldrig glömma att äkta makt betyder tjänande, och att även påven, när han utövar makt, måste allt mera gå in i det tjänande som har sin strålande höjdpunkt i Korset. Han måste hämta inspiration i det enkla, konkreta och trogna tjänande som var utmärkande för den helige Josef och liksom han måste han öppna armarna och beskydda hela Guds folk och med öm kärlek omfamna hela mänskligheten, särskilt de fattigaste, de svagaste, de som anses obetydliga, dem som evangelisten Matteus räknar upp i den slutgiltiga domen om kärlek: de hungriga, de törstiga, de hemlösa, de nakna, de sjuka och de som är i fängelse (jfr Matt 25:31-46). Endast för dem som tjänar med kärlek är det möjligt att vara beskyddare!

I den andra läsningen talar aposteln Paulus om Abraham, vilken ”höll fast vid hoppet, där allt hopp var ute” (Rom 4:18). Att hoppas fast allt hopp är ute! Även idag, mitt i ett så stort mörker, behöver vi se hoppets ljus och vara män och kvinnor som kommer med hopp åt andra. Att bevara skapelsen, att beskydda varje man och kvinna, att se på dem med ömhet och kärlek, det är att öppna upp en hoppets horisont, det är att låta en ljusstrimma bryta igenom de tunga molnen, det är att förmedla hoppets värme! För de troende, för oss kristna, är det hopp vi kommer med, liksom för Abraham, liksom för den helige Josef, mot bakgrunden av Guds horisont, den horisont som öppnats för oss i Kristus. Det är ett hopp som byggs på den klippa som är Gud.

Att beskydda Jesus med Maria, att beskydda hela skapelsen, att beskydda varje människa, särskilt de fattigaste och mest behövande, att beskydda och vaka över oss själva, det är den tjänst som Biskopen av Rom är kallad att utföra, och på samma gång en tjänst som vi alla är kallade till, så att hoppets stjärna kan lysa klart. Låt oss beskydda med kärlek allt det som Gud har givit oss!

Jag ber om jungfru Marias medling, den helige Josefs, den helige Petrus och Paulus och den helige Franciskus, och ber att den Helige Ande må beledsaga mitt ämbete och jag ber er alla att be för mig! Amen.

20130320

Inofficiell övers. Natasja Hovén

 

 


Tillbaka Förstasidan Från början
===============================
KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2006 All rights reserved