Ers högvördighet,
Mina bröder biskopar och präster,
Kära bröder och systrar,

Vilken stor lycka jag känner när jag nu kommer till alla brasilianares modershus, den helgedom som är vigd åt Vår Fru av Aparecida! Dagen efter mitt val till biskop av Rom besökte jag basilikan Santa Maria Maggiore i Rom för att be Vår Fru att välsigna mitt ämbete. Idag har jag kommit hit för att be Maria, vår Moder, att göra dessa Världsungdomsdagar framgångsrika, och för att överlämna Latinamerikas folk och deras liv i hennes omsorg.

Först av allt vill jag berätta följande: För sex år sedan hölls den femte latinamerikanska biskopskonferensen för de latinamerikanska och karibiska biskoparna i just denna helgedom. Något mycket vackert skedde då, något som jag själv fick bevittna. Ämnet för vår konferens var mötet med Kristus, lärjungeskap och mission och jag märkte hur biskoparna kände sig uppmuntrade, stöttade och på något sätt inspirerade av de tusentals pilgrimer som varje dag strömmar hit för att överlämna sina liv åt Vår fru. Den konferensen blev mycket minnesvärd för kyrkan. Det kan i sanning sägas att det s.k. Aparecida-dokumentet växte fram just genom detta möte mellan biskoparnas arbete och pilgrimernas enkla och okonstlade tro, som båda stod under jungfru Marias moderliga beskydd. När kyrkan söker Jesus knackar hon alltid på hans mors dörr och ber henne att visa dem Jesus. Det är av Maria som kyrkan lär sig hur det är att vara en sann lärjunge. Det är därför som kyrkan alltid bedriver mission i jungfru Marias fotspår.

När jag idag gläder mig över Världsungdomsdagen, som är skälet till att jag kommit till Brasilien, kommer även jag för att knacka på dörren till jungfru Marias hus, hon som älskade och uppfostrade Jesus, och be henne att hjälpa oss alla, alla Gudsfolkets pastorer, föräldrar och lärare, att till de unga lämna över de värden som kan hjälpa dem att bygga en nation och en värld som är rättvisare, broderligare och mera enad. Jag skulle därför vilja tala till er om dessa tre enkla förhållningssätt i livet: hoppfullhet, öppenhet för att låta sig överraskas av Gud och ett liv i glädje.

1. Hoppfullhet. I den andra läsningen i mässan ser vi en dramatisk scen: en kvinna – en liknelse för jungfru Maria och kyrkan – förföljs av en drake – djävulen – som vill ta hennes barn och sluka det. Men denna scen handlar inte om döden utan om livet, för Gud ingriper och räddar barnet (jfr Upp 12:13a, 15-16a). Hur många svårigheter möter vi inte i våra liv, alla vi individer och även våra församlingar. Hur överväldigande dessa än verkar att vara låter Gud oss aldrig duka under för dem. Inför alla de ögonblick av modfälldhet vi möter i livet när vi försöker evangelisera eller som föräldrar inför våra barn ge konkret uttryck för vår tro, vill jag säga med kraft: Känn alltid i era hjärtan att Gud står er bi, han överger er aldrig! Låt oss aldrig förlora hoppet! Låt oss aldrig tillåta att det dör i våra hjärtan! Draken, det onda, finns i historien, men den segrar aldrig. Den som segrar är Gud och Gud är vårt hopp! Det är sant att alla nuförtiden, även våra ungdomar, attraheras av så många idoler som tar Guds plats och förefaller ge dem hopp: pengar, framgång, makt, nöjen. Ofta är det en ökad känsla av ensamhet och tomhet i många människors hjärtan som gör att de söker kompensation för detta i dessa flyktiga ting. Kära bröder och systrar, låt oss bli hoppets ljus! Låt oss visa andra en positiv syn på verkligheten. Låt oss uppmuntra det frikostiga sinne som är typiskt för de unga och hjälpa dem att arbeta aktivt med att bygga en bättre värld. Unga människor är kraftfulla verktyg för kyrkan och samhället. De behöver även annat än det materiella. Framför allt behöver de att man visar dem de icke-materiella värden som finns i folkens andliga kärna, i folkens minne. I denna helgedom – som är en del av Brasiliens minne – kan vi nästan läsa oss till vilka dessa värden är: andlighet, generositet, solidaritet, uthållighet, broderskap, glädje – det är de värden som finns allra djupast in i den kristna tron.

2. Det andra förhållningssättet är: en öppenhet som låter oss överraskas av Gud. Alla som är bärare av hoppet – det stora hopp som tron ger oss – vet att Gud handlar och överraskar oss, till och med i de största svårigheterna. Historien om denna helgedom är ett fint exempel: tre fiskare fann något oväntat i parnaíba-floden efter en dags fiskande: en bild av Vår Fru av den obefläckade avlelsen. Vem kunde ha trott att platsen för ett gagnlöst fiskafänge skulle bli den plats där alla brasilianare kan känna att de är barn till en enda Moder? Gud överraskar alltid oss, liksom i berättelsen om det nya vinet som vi nyss hörde. Gud sparar alltid det bästa för oss. Men han ber oss låta oss överraskas av hans kärlek, acceptera de överraskningar han har i beredskap åt oss. Låt oss ha förtröstan på Gud! Om vi avskärmar oss från honom då torkar glädjens vin, hoppets vin ut. Om vi närmar oss honom, förblir i honom, förvandlas det som verkar vara kallt vatten, svårigheter, synden, till det nya vinet i vänskapen med honom.

3. Det tredje förhållningssättet: att leva i glädje. Kära vänner, om vi vandrar i hoppet, om vi låter oss överraskas av det nya vin som Jesus erbjuder oss, då får vi uppleva glädje i våra hjärtan och blir till vittnen för denna glädje. Vi kristna är glada, aldrig buttra. Gud är på vår sida. Vi har en Moder som ingriper för sina barn, för oss, så som drottning Ester gjorde i den första läsningen (jfr Est 5:3). Jesus har visat oss att Guds ansikte är den älskande Faderns ansikte. Synd och död har besegrats. Kristna kan inte vara pessimister! De ser inte ut som någon i ständig sorg. Om vi älskar Kristus och känner hur mycket han älskar oss, då kommer våra hjärtan att lysa med den glädje som vi sprider till alla omkring oss. Som Benedikt XVI sade här, i denna helgedom: ”lärjungen vet att utan Kristus finns inget ljus, inget hopp, ingen kärlek och ingen framtid” (Invigningstalet till den femte konferensen för biskoparna av Latinamerika och Karibien, Aparecida, den 13 maj 2007, 3).

Kära vänner, vi har kommit för att knacka på dörren till jungfru Marias hus. Hon har öppnat det för oss, släppt in oss och hon visar oss sin Son. Nu ber hon att ”göra det han säger till er” (Joh 2:5). ja, Moder, vi önskar göra det som Jesus ber oss om! Och vi gör det i hopp, förlitande oss på Guds överraskning och fulla av glädje.

Amen.

Inofficiell övers. Natasja Hovén