En gammal debatt har återupplivats i all sin glans i Rom i förra veckan.   Det var en artikel i L'Osservatore Romano som öppnade upp diskussionen om världen och världens skapelse där man varnade katolikerna för att tro att ”intelligent design”-begreppet hör till det naturvetenskapen.

Kommentarerna som gjordes av fader Fiorenzo Faccini, en professor i evolutionär biologi vid Bologna-universitet, följde på kardinal Christoph Schönborns artikel i juli i fjol i New York Times.   Dylika kommentarer ledde till en presentation av "Intelligent Design, Evolutionen och Kyrkan” under en konferens som ägde rum under värdskap av Vatican Forum, en diskussionsgrupp som består av journalister acckrediterade till Vatikanen.   Konferensen öppnades med ett anförande av Andrea Kirk Assaf som citerade forskaren Richard Weaver: "Idéer får följder och kanske ingen idé har mera djupa följder för sättet på vilket vi betraktar oss själva, varandra och meningen med våra liv här på jorden en idén vi gör oss om evolutionen och andra teorier om det mänskliga livets ursprung.”   Ja, det verkade som om kvällens huvudtalare höll med i det uttalandet.   Mark Ryland, vice ordförande i Discovery Institute, en ”think-tank” som är baserad i Seattle och legionärfadern Rafael Pascual, direktör för Masters-programmet i ”naturvetenskap och tro” vid Regina Apostolorum-universitetet i Rom, är två personer som har låtit ämnena skapelse, vetenskap och kyrka undergå ett intensivt studium.   De två herrarna försökte förklara att kyrkan inte är emot Darwin, utan snarare emot darwinismen, inte emot evolutionen utan snarare emot ”evolutionismen” (den överdrivna läran att evolutionen följer sina egna lagar, utan något gudomligt ingripande, ö.a.).   "Ingen kan i själva verket betvivla att något sådant som evolutionen kunde hända på något sätt,” sade Ryland till mig efter sin presentation. ”Men den främsta frågan är vilken mekanism var det som förorsakade de evolutionära förändringarna som vetenskapen observerar?”   Ryland insisterar på att kärnfrågan inte är evolutionsteorin i och för sig. För honom är frågan istället: ”Kan den darwinistiska mekanismen förklara komplexiteten vi finner i den biologiska världen?"   Han noterar att ”många vetenskapsmän tror att svaret är nej, medan många filosofer tror att det finns andra, bättre sätt att förstå naturen på. Så dessa ämnen måste diskuteras på ett hövligt och civiliserat sätt.”   Fader Pascual å sin sida gav en koncis utläggning om kyrkans lära om evolutionen. Ryland försökte sedan i en spektakulär PowerPoint-presentation ge en holistisk översyn över kontroversen utifrån en mera historisk och filosofisk infallsvinkel.   Med hänvisning till vetenskapshistorien så kunde Ryland här visa på hur övergången från Artistoteles eller Thomas av Aquinos äldre sätt att se på vetenskapen till Newtons och Boyles nyare sätt hjälper oss att förstå hur vissa drag kommer fram som förklarar den debatt vi idag har om teleologi, det vill säga studiet av naturens ändamålsenlighet och avsikt.   "Fader Faccini klargjorde problemet när han sade: ’Sättet på vilket vi bedriver modern vetenskap är att vi undviker att behandla frågor om teleologi eller ändamålsenlighet, och det finns en bra anledning till det’” sade Ryland.   ”Problemet är emellertid att sättet på vilket Darwins teori utläres som en teori där ändamålsenligheten förnekas”, sade han.   "Att säga att det går att förneka ändamålsenlighet och att det är vetenskapligt, men att acceptera ändamålsenlighet, att det skulle vara ovetenskapligt, det är rent ut sagt löjligt,” tillade Ryland. ”Vi som katoliker måste alltså besluta oss för vilka gränser vi vill sätta för naturvetenskapen och vilka vi vill ha för filosofin.”  

Catherine Smibert kan nås på e-postadressen catherine@zenit.org.