Vilket föredöme i ödmjukhet! Vem har någonsin hört talas om något så enastående och underbart? Hon som gladde sig över att hon blivit havande med sin Herre och Skapare och inte tvivlade på att han skulle födas av henne, dröjde inte att, fastän hon utan att förlora sin allra renaste ödmjukhet hade kunnat betrakta sig som alla troendes härskarinna, i stället kalla sig Herrens tjänarinna, i det hon sade: ”Se, jag är Herrens tjänarinna! Må det ske med mig som du har sagt” [Luk. 1:38].

Mina bröder, se vilken ödmjukhet hos jungfrun som blir havande med Guds Ord! Se vilken lydnad Herren visar, då han kommer till oss genom Jungfrun! Se vilken klarhet och kärlek, då Gud Fadern sänder ängeln till jungfrun som kallas Maria! Den ljuvliga innebörden av detta högädla namn gör glansen av hennes förtjänster och dygder uppenbar. Maria betyder nämligen ’havets stjärna’ eller ’härskarinna’. Med rätta kallas hon Härskarinna, ty på grund av sin förblivande jungfrulighet för­tjänade hon att i dag bli havande med, och i sinom tid föda allt skapats Herre. […] Det är också följdriktigt att Guds Moder och alltid jungfru Maria kallas för ’havets stjärna’, ty liksom de som mitt ibland havets vågor anstränger sig att styra sitt skepp, längtar efter att med stjärnorna som sina av Gud givna tjänarinnor nå fram till den trygga hamnen, så är det för var och en som befinner sig i denna tidsålders farliga skeppsnöd och anfalles av hotande vågor nödvändigt att rikta själens blick mot betraktandet av denna stjärna. Denne tvivlar inte på att han genom hennes förtjänst och nådegåvor kan befrias från varje fara.

Stjärnor är ju, som ni vet, genom gudomlig befallning inrättade för att lysa om natten och föregå dagens sol. Och denna vår strålande Morgonstjärna [Maria] bereddes åt dem som ännu var nedtryckta av okunnighetens mörker och saknade den gudomliga nåden, för att Rättfärdighetens sol, Kristus vår Gud, genom henne skulle träda fram till oss. Om honom är det skrivet: ”Se mannen, hans namn är Morgonsolen” [Sak. 6:12]. Som profeten Sakarja omvittnar, lovade Gud Fadern att han skulle sända denne till att upplysa de troende. Han sade: ”Se, jag sänder till er Morgonsolen, min tjänare” [Sak. 3:8].

Vem har någonsin hört talas om något sådant, eller vem har sett något lik­nande? Jung­frun som skulle föda Herren kallar sig själv ’Herrens tjänarinna’ [Luk. 1:38]. Gud Fadern kallar människan som skulle födas för ’Tjänaren’ och ’Morgonsolen’ [Luk. 1:78]: som människa ’Tjänaren’, som ’Morgonsolen’ den evige tillsammans med Fadern, av samma väsen som honom, ett med honom. Om honom talar profeten Malaki: ”För er som fruktar Gud skall rättfärdighetens sol gå upp” [Mal. 4:2]. Och Sakarja i evangeliet: ”Som en soluppgång från höjden besökte han oss” [Luk. 1:78].

Hur stor och väldig är hon inte, Stjärnan, Guds moder och alltid jungfru Maria! Ur henne har denna klarhet, detta ljus, denna lykta, Ordet som blev kött trätt fram till oss. Han är, som evangelisten Johannes förkunnar, inte endast det ljus som upplyser varje människa som kommer in i denna världen [jfr Joh. 1:8] utan han regerar, styr och leder även stjärnorna, månen och solen och varje varelse som han skapat. Han som lever och regerar med Gud Fadern och den Helige Ande, Gud, i evigheters evighet. Amen.

(Odilo av Cluny: Sermo 4: PL 142, 1003A–1004B)

Översättning från den latinska orginaltexten: prof. Alf Härdelin