Efter fyrtio år har äntligen encyklikan Humanae vitae utgivits på svenska. Översättningar har funnits tidigare, men intresset att publicera dem har knappats varit högsta prioritet. Det är nästan som man velat "glömma bort" detta otidsenliga försvar för äktenskapet och barnalstringen som ett gudomligt uppdrag och inte ett människans nöje.

Vi publicerar nu en översättning som gjordes 2004 med utgångspunkt från den latinska och franska ursprungstexten.

Det har gjorts många försök att marginalisera betydelsen av encyklikan. Bara några veckor efter dess publicering samlade sig den Nordiska biskopskonferensen i ett uttalande, där det bland annat fastslogs att man

"bör också ta hänsyn till att en av makarna kan vara övertygad om att han eller hon – med rätt eller orätt – följer sitt samvetes röst när de avviker från rundskrivelsens norm och att det i detta fall kanske inte föreligger någon synd som måste biktas eller som utesluter från den heliga kommunionen."

Därmed slog man dessvärre undan benen för den auktoritet varmed encyklikan ville understryka vikten av en helhetssyn på människan och hennes fortplantning. Samvetet måste upplysas, och det var ju just detta som var encyklikans avsikt att göra.

När P-pillret introducerades, samma år som encyklikan utkom, så låg antalet legala aborter i Sverige runt 8500 per år. År 1973, då den alltsedan dess gällande nya abortlagen kom - närmast som en eftergift för rådande praxis - hade antalet stigit till 25000. Antal tonårsaborter ökade från 2500 till 6000 under samma femårsperiod. Sedan dess har aborttalet aldrig sjunkit. Det verkar således som om preventivmedelsrevolutionen mot allt förnuft lett till en betydligt sämre fungerande familjeplanering. (Argumentet att illegala aborter skulle ersatts av legala håller inte - skulle det utförts 30 000 aborter på hemliga kliniker?) Under de senaste åren har även självmords- och självskadefrekvensen ökat bland tonårsflickor. Om den sexuella revolutionen gärna vill uppvisas med självständiga ungdomar som söker sin lycka helt oberoende av familj eller andra auktoriteter, så har den uppenbarligen sin frustrerande mörka baksida.

Helt klart är det beteende och livsstil som ligger bakom denna utveckling. P-pillrets insteg i det folkliga medvetandet har varit en drivande kraft till detta. Humanae vitae kom som en kalldusch, just som man såg den sexuella emancipationen om hörnet. Människan - individen - skulle befrias från naturliga och moraliska konsekvenser av sitt samliv. Försöket pågår ännu - nu genom bland annat artificiella befruktningar och alltmer suspekta metoder att få barn. En omdefinition av självklara begrepp som familj och äktenskap pågår, vilken även drivs av myndigheter, skola och makthavare. Man söker en frihet - och fångas i lögnen som säger att det möjliga också är det goda.

Hur har Humanae vitae tolkats senare, i ljuset av AIDS och andra oväntade fenomen som relateras till det sexuella området? Tanken om att man kan bekämpa ett större ont med ett mindre dyker med jämna mellanrum upp, ofta med hänvisning till "verkligheten". Kyrkans ideal är inte anpassade till de verkliga problem, som människan ställs inför, sägs det.

Men Paul VI tillbakavisar med bestämdhet i Humanae Vitae tanken om det mindre onda, att befolkningsexplosionen skulle undvikas med preventivmedel t.ex., och säger klart att ett sådant förhållningssätt vanärar det mänskliga livet. Kardinal Ratzinger skriver i ett brev om AIDS år 1993 att kondomer inte bara tekniskt är en dålig metod, utan också oaccepterbar ur moralisk synpunkt. Påven Johannes Paulus II har i Evangelium Vitae 1995 pekat på det orimliga i att beskylla kyrkan för att skapa fler aborter genom att förbjuda preventivmedel. Genom några vårdslösa formuleringar i en artikel av Fr Jacques Suaudeau för några år sedan spreds ryktet att läroämbetet nu ändrat sig och såg kondomen som ett mindre ont, men möjligt medel. Denna uppfattning har Fr Suaudeau själv dementerat och i L’ Osservatore Romano av den 27 september 2000 så säger han:

"Användningen av kondomer kan inte föreslås som en modell för humanisering och utveckling därför att den alltid medför en omedelbar moralisk upplösning."

I FN: s generalförsamling deklarerades den 27 juni 2001 från Heliga Stolens talesman att

”i fråga om kondomanvändning som metod att bekämpa AIDS så har den Heliga Stolen på intet sätt ändrat sin position”.

Alltså finns det en officiell inställning, och den är tydlig. Kyrkan skall mobilisera sina resurser för att rädda människoliv och hon ska göra allt för att begränsa lidande och död. Men hon kan inte därför uppge det gudomliga uppdraget att förkunna den uppenbarade sanningen och försvara människans värdighet - rädda själar. Enträget har kyrkan vädjat till den utvecklade världen att bistå den underutvecklade med vård, läkemedel och mediciner, med positivt moraliskt stöd och utbildning istället för att lägga pengarna på propagandistiska och passiviserande ”aidsprogram” som innebär att hela det moraliska projektet överges eller lämnas åt de redan privilegierade. Kyrkan, med påven i spetsen, har också ständigt betonat vikten att ge ungdomar de moraliska värden som krävs för att de skall förstå sitt personliga ansvar. På sikt är detta den enda vägen ur epidemin. Den är svår men alls inte omöjlig.

Hur skall vi kristna alltså följa budskapet i Humanae vitae? Med trohet (till Kristi uppenbarade lära), respekt (för människans fria vilja), mod (att bryta mot omgivningens beteendemönster), renhet (i ungdomen och i det ogifta ståndet), kyskhet (i det äktenskapliga livet) och sist, men inte minst, omsorg om själarna.

Ty - som denna magnifika rundskrivelse avslutningsvis förkunnar:

Bara om människan håller sig till de av Gud i hennes natur inskrivna lagar, som hon på ett vist och kärleksfullt sätt har att iaktta, kan hon nå fram till sin sanna och av hela sin själ efterlängtade lycka.

20080715

Humanae vitae 40 år

Tidigare ledare