av David R. Sands och Sharon Behn
ur THE WASHINGTON TIMES
den 10 november , 2005

De upproriska ungdomar som bränt ner hela kvarter i städer över hela Frankrike i över två veckor nu är till största delen av nordafrikanskt och arabiskt ursprung, mycket unga, till största delen pojkar eller unga män, totalt utestängda både kulturellt och ekonomiskt från den större delen av det franska samhället – och till största delen muslimer.
    Men att säga att de är muslimer är inte populärt. Franska offentliga personer försöker tysta ner den religiösa tillhörigheten och en del tidningar, särskilt i Förenta Staterna, avstår från att skriva att de som gör uppror och bränner bilar är muslimer.
    Åtminstone för ögonblicket verkar upploppen att ha dämpat sig lite. Efter det att man infört utegångsförbud i Paris och i mer än två dussin andra städer och utropande av ett 12-dagars undantagstillstånd, rapporterade de franska myndigheterna igår en nedgång i våldsdåden. Brännandet av bilar gick ner till hälften. Men vandaler attackerade ett antal platser, inkluderande ett stort varuhus i norra Frankrike och ett tidningslager nära Nice.
    Inrikesminister Nicolas Sarkozy, som har intagit en hård hållning gentemot våldet, befallde att 120 utlänningar, som tagits av den franska polisen sedan oroligheterna började, skulle utvisas.
    Sarkozy, som har kallat orostiftarna för ”slödder”, sade: ”jag har bett de regionala prefekterna att omedelbart utvisa utlänningar som förklarats skyldiga för brott – vare sig deras uppehållstillstånd är giltiga eller ej.”
    De flesta av upprorsmakarna verkar inte vara utlänningar utan franska medborgare, unga män av den första eller andra generationen invandrarfamiljer från Algeriet, Marocko, Senegal, Tunisien – f.d. franska kolonier – och andra nord- och västafrikanska nationer.
    Premiärminister Dominique de Villepin säger att vandalistdåden är ”strukturerade gruppers” verk, vilket antagligen är en eufemism för ”muslimer”, men franska myndigheter säger att de inte har något bevis för att internationella muslimska radikala grupper skulle vara inblandade eller gynna dessa uttryck för våld.
    ”För ögonblicket ser vi inget samband med alla de nätverk som vi jobbar för att avslöja”, sade den franske antiterrorismdomaren Jean-Francois Ricard i Paris. Antalet arresteringar hittills visar på att de flesta hetsporrarna är unga och manliga. Omkring hälften av dem är yngre än 18 år.
    De är teknologiskt kunniga. Undersökarna säger att upprorsmakarna använder sig av Internet, mobiltelefoner och sms för att koordinera attackerna. Den tyska tidskriften, Der Spiegel, fångade upp ett sms från en upprorsmakare till en annan: ”Vi ger inte upp. Fransmännen kommer inte att göra något och snart blir vi i majoritet.”
    Alexis Debat, en f.d. fransk antiterroristanalytiker utsedd av den franska regeringen, sade att ledarna är ”hårdföra delinkventer” från de fattiga muslimska förstäderna som omger de franska städerna. De har oftast ett brottsligt förflutet som inkluderar småstölder, vandalisering och droghandel, men undersökarna säger att de ser få länkar till fundamentalistiska muslimska rörelser som har förklarat västvärlden krig.
    ”Vad vi ser här är ett problem som uppkommit på grund av fattigdom och bristande möjligheter, inte något som har att göra med islam,” säger han och noterar att det var färre incidenter i områden där de radikala muslimska organisationerna är som starkast.
    Men Debat säger att en mycket större grupp av andragenerationens nordafrikanska och arabiska invandrare slutit upp på gatorna bakom ledarna. Dessa ungdomar har blivit muslimer eftersom de känner sig som främlingar både i Frankrike och i sina förfäders hemländer.
    "Den enda möjliga identifikationen som återstår för dem är islam,” sade han. ”De känner sig svikna av Frankrike och det är helt förklarligt.”
    Den franska dagstidningen Le Monde tillbringade en natt på gatorna tillsammans med en grupp upprorsmakare i staden Aubervilliers. "Det är som att fösa in en hund i ett hörn,” sade en av de unga till Le Monde. ”Vi är inte hundar men vi reagerar på samma sätt som hundar skullle göra.”
    De klagar över den franska polisens brutala tillvägagångssätt och kallar tårgasbomberna som polisen kastade mot en moské i Clichy-sous-Bois för ”blasfemiska”. Clichy-sous-Bois är den Paris-förstad där några av de första upploppen ägde rum och polisen har bett om ursäkt för sitt förfarande. Upprorsmakarna har å sin sida kastat facklor mot synagoger till ropen av ”Allahu akbar” som betyder ”Gud är stor”
    Robert S. Leiken, en forskare i ämnet invandring vid Nixon Center i Washington, spekulerar över om dessa upplopp kanske kommer att leda till en splittring mellan konservativa och mera radikala islamistiska jihad-grupper, särskilt ifall regeringen inte företar några väsentliga reformer.
    Han noterar att en ledande moderat fransk-muslimsk organisations ledare blev bemött med stenkastning när han bad om lugn tidigare i veckan. ”Vi kanske kommer att uppleva en splittring inom den franska muslimska samfundet. Det vore logiskt att tro att de som förespråkar jihad väldigt mycket skulle vilja se att våldet spreds.”