(katobs.se) Vid konsistoriet den 22 februari kommer påve Franciskus att utnämna 19 nya krdinaler. Därmed kommer kyrkan ha 218 kardinaler, varav 121 med rösträtt i konklaven, en mera än vad Påven Paulus VI föreskrivit. Dock överskreds detta antal även av påve Johannes Paulus II, som under en tid omgav sig med 135 kardinaler.

Vad är då en kardinal? Ordet kommer från det latinska ordet för gångjärn, cardus. De första kardinalerna var inte främst heliga och fromma, utan inflytelserika och användbara personer i den romerska maktapparaten, kontakter som kunde öppna dörrarna för de kristna så att de kunde utöva sin tro. Under medeltiden användes titeln till alla som var knutna till en kyrka av betydelse, såsom Ravenna, Trier, Milano, och - från 400-taltes slut, Rom. På 800-talet utgjorde kardinalerna i Rom ett sorts påvligt råd, de sammanträde två gånger i månaden för att behandlöa frågpr om lagbrott, om förhållandet inom prästkollegierna och förhållandet mellan lekmän och kyrkan. De kunde även tillfälligt ta över ledningen i klosterkommuniteter och ordnar om så behövdes. Från början av 1100-talet fixerades antalet kardinaler till sju, Konciliet i Konstans 1418 fastställde antalet till tjugofyra. Sixtus X fastställde antalet till 70, efter de sjuttio äldre som Mose valde ut.

Kardinalernas exklusiva rätt att utse påve bland dem uppkom på 1000-talet. Redan i apostolisk tid valdes dock en ut som den främste. De fyra första påvarna Petrus , Linus, Kletus och Clemens var utsedda medan flera av de tolv apostlarna ännu var i livet. Men det kunde lätt uppstå maktpolitik inför valen, och när det tog nästan tre år för kardinalerna att bestämma sig, mellan 1268 och 1271, så införde påve Gregorius X den så kallade konklaven; för att förhindra liknande skandaler i fortsättningen så bestämde han att kardinalerna skulle låsas in tills de kommit överens.

Kardinalerna har en hel del privilegier, men även plikter. Under tidig medeltid hade de bland annat ansvar för fattigvården i de stift de var knutna till. Idag utgör de påvens "regering", med olika ansvarsområden.

Det finns idag 202 levade kardinaler. Kardinalskollegiets ordförande kallas dekan och den uppgiften tillfaller alltid den kardinal som är biskop i hamnstaden Ostia. Kollegiet har även en camerlengo, en kammarherre, som administrerar den Heliga Stolens egendomar. Från början har kardinalerna delats upp i kardinalsbiskopar, kardinalspräster och kardinalsdiakoner. 1962 beslutade Johannes XXIII att när man utnämns till kardinal blir man även biskopsvigd, om man inte redan är det. Men ännu idag kan, särskilt äldre präster utan pastoralt ansvar avsäga sig biskopsvigningen.

Påven kan utnämna kardinaler ”in pectore” vilket betyder att deras identitet av olika skäl inte kan tillkännages. Anledningen är ofta av politisk karaktär, eller pga risk för förföljelse. Vilka de är vet man inte, och påven får själv välja när han tycker att det är passande att avslöja namnen. Men under detta konsistorium är ingen kardinal ”in pectore”, och vi har namnet på dem alla.

Följande kardinaler har redan tillkännagivits av påve Franciskus:

• Ärkebiskop Pietro Parolin (Italien)
• Ärkebiskop Lorenzo Baldisseri (Italien)
• Ärkebiskop Gerhard Ludwig Muller (Tyskland)
• Ärkebiskop, Beniamino Stella (Italien)
• Ärkebiskop Vincent Nichols (Storbrittanien)
• Ärkebiskop Leopoldo José Brenes Solórzano (Nicaragua)
• Ärkebiskop Gérald Cyprien Lacroix (Kanada)
• Ärkebiskop Jean-Pierre Kutwa (Elfenbenskusten)
• Ärkebiskop Orani João Tempesta (Brasilien)
• Ärkebiskop Gualtiero Bassetti (Italien)
• Ärkebiskop Mario Aurelio Poli (Argentina)
• Ärkebiskop Andrew Yeom Soo Jung (Sydkorea)
• Ärkebiskop Ricardo Ezzati Andrello (Chile)
• Ärkebiskop Philippe Nakellentuba Ouédraogo (Burkina Faso)
• Ärkebiskop Orlando B. Quevedo (Filippinerna)
• Ärkebiskop Chibly Langlois (Haiti)
• Monsignor Loris Francesco Capovilla (Italien) *
• Ärkebiskop Fernando Sebastián Aguilar (Spanien) *
• Monsignor Kelvin Edward Felix (St Lucia) *

* Kardinal emeritus, utan rösträtt då han är över 80 år

Det finns som alltid en del noteringar att göra. Det ärevördiga patriarkatet Venedig och Turin har alltid haft kardinaler, inte nu längre. Utanför kurian återfinns endast en italiensk kardinal av de nya, ärkebiskop Basetti i Perugia. Latinamerika får fem nya kardinaler, och Asien två. I flera fall har påven ej utvalt kardinaler från de stora, betydande ärkestiften, utan istället valt personer från små och mindre ansenliga platser. Så har Haiti fått sin första kardinal, men inte från Port au Prince eller Cap-Haïtien, utan det lilla och fattiga stiftet Les Cayes. I Filippinerna hittar man de första tecknen på kristnandet och det äldsta stiftet på ön Cebu. Men nu har detta ärevördiga stift endast en kardinal, som är 83 år, kardinal Vidal. I Manila finns den relativt unge kardinal Tagle och kardinal emeritus Rosales. Som en total överraskning blir nu ärkebiskop Orlando B. Quevedo kardinal. Han är ärkebiskop i Cotabato, ett litet ärkestift i Mindanao i södra Filippinerna. Provinsen har bara en miljon invånare. Den intensivt fromma ön Cebu med sina gamla kyrkor och med mångmiljonstaden Cebu City, lär vara utan kardinal många år framöver.

.
Santo Niñofesten, Cebu City

Inga kardinaler från Östra Europa utsågs och inte heller från Mellersta Östern och de orientaliska riterna.

Det finns även en del utropstecken över de som oväntat inte fick kardinalshatten. Belgiens primas, ärkebiskop André-Joseph Leonard, handplockades av påven Benedikt år 2010. Han hade då verkat i Namur och mot alla odds fyllt de tomma seminarierna med kallelser och blivit mycket uppskattad för sina föreläsningar och varma framtoning. Belgien hade skakats av en serie allvarliga skandaler bland prästerskapet, brott som ignorerats och aktivt dolts av ledande präster, inte minst kardinalskollegiets ålderman, ärkebiskop em. Gottfried Daneels. Ärkebiskop Leonard hade inga sådana lik i garderoben, men han fick ändå många emot sig när han menade att var och en själv borde betala skadestånd för vad man orsakat. I fråga om homosexualitet hävdade ärkebiskop Leonard att det handlar om en "psykologisk abnormitet". "Jag vet att jag kan hamna i fängelse för uppfattningom några år, men då får jag åtminstone lite semester" sade han 2007. Och mycker riktigt blev han dragen inför domstol 2009, dock utan att dömas. (Hans föregångare, kardinal Daneels hade däremot en annan uppfattning, han menade att kyrkan har "inget att invända" mot homosexuell samlevnad under äktenskapslika förhållanden.)

Ärkebiskop Leonard dränkt med vatten av rabiata halvnakna feminister.
Han kysste en av vattenflaskorna.

Ärkebiskop Leonard har även blivit fysiskt trakasserad och överfallen med tårtor, vattenflaskor och skandaliserats offentligt av halvnakna kvinnor. Han har aldrig ens försökt försvara sig mot dessa angrepp.

Nu blir Belgiens primas inte kardinal, för första gången sedan 1832 står Bryssel utan kardinal. Om det beror på Leonards klara ställningstaganden eller Belgiens antikatolska klimat kan man bara spekulera.

Ärkebiskop Baldisseri på påvens balkong,
den 13 mars förra året, klädd som kardinal

En liten kuriositet är också att generalsekreteraren i biskopssynoden, Lorenzo Baldisseri. nu fick kardinalshatten. Egentligen blev han utnämnd redan innan påven visat sig utanför Sixtinska kapellet. Kanske detta var påve Franciskus´ första beslut. Det var nämligen på Baldisseris hjässa som Bergoglio lämnade sin egen röda kardinalskalott, zucchetton, när han fick den vita, då konklaven avslutats den 13 mars förra året. Han behöll Bergoglios röda zucchetto och dök upp bland kardinalerna i Sixtinska kapellet, dagen efter konklavens avslutning, till allas förvåning, och deltog frimodigt i den koncelebrerade kardinalsmässan, med hänvisning till en "tradition". Men saken hade hänt endast en enda gång tidigare under hela kyrkans historia. När påve Johannes XXIII placerade sin kardinalsröda zucchetto å biskopssektererarens huvud.

20140115

Red.