Detta är kärnpunkten i Monsignore Albert Malcolm Ranjith Patabendiges budskap. Han är sekreterare i Gudstjänstkongregationen och har nyligen intervjuats av den italienska webbtidskriften ´Petrus´. Här följer en översättning direkt från denna källa:

av Bruno Volpe

Ers excellens, hur har Benedikt XVI:s Motu Proprio som förnyade den heliga mässan enligt den tridentinska riten blivit mottagen? En del, till och med i själva kyrkan innersta kärna, har vänt ryggen till.

"Det har förekommit såväl positiva reaktioner och – låt oss inte förneka sanningen – kritik och opposition, till och med från teologer, liturgister, präster, biskopar, ja till och med från kardinaler. Jag förstår uppriktigt sagt inte denna missämja, och – låt oss säga det rent ut – revolt mot påven. Jag ber alla, särskilt herdarna, att lyda påven som är Petri efterträdare. Särskilt biskoparna bör vara påven trogen, de har ju svurit en ed att vara lojala mot honom. Jag hoppas att de kan vara trofasta mot det de lovat."

Vad är det som vållar dessa demonstrationer mot Motu Propriet?

"Ni vet att det i vissa stift till och med har förekommit förklarande dokument som på av en obegriplig anledning försöker att begränsa innehållet i påvens Motu Proprio. Dessa aktioner gömmer å ena sidan fördomar av ideologisk natur och å den andra högmod och stolthet, som är en av de allvarligaste synderna. Jag upprepar: Jag ber alla att lyda Påven. Om den heliga Fadern har beslutat att promulgera detta Motu Proprio, så har han haft sina skäl, som jag helt och fullt delar."

Benedikt XVI:s beslut att liberalisera den tridentinska riten tycks vara ett bra botemedel mot de många liturgiska missbruken som vi tyvärr har fått uppleva efter andra Vatikankonciliets 'Novus Ordo'.

"Se så, jag vill inte kritisera 'Novus Ordo'. Men jag måste skratta när jag hör till och med mina vänner säga att i en [viss] församling anses en präst vara 'ett helgon' på grund av sin predikan eller sättet på vilket han talar. Den heliga mässan är offer, gåva, mysterium, oberoende av hur prästen som firar mässan är. Det är viktigt, till och med av grundläggande vikt, att prästen sätts åt sidan. Huvudpersonen i mässan är Kristus. Jag förstår inte de eukaristiska firandena som utförs som shower med danser, sånger och applåder, så som ofta är fallet när mässan firas enligt Novus Ordo."

Monsignore Patabendige, er kongregation har vid ett flertal tillfällen skarpt kritiserat dessa liturgiska missbruk.

"Det är sant. Det har utgivits så många dokument, men dessa har smärtsamt nog förblivit döda bokstäver och hamnat på dammiga bokhyllor, eller ännu värre, i papperskorgar."

En annan sak: det förekommer ofta långa predikningar.

"Det är också ett missbruk. Jag är emot dans och applåder mitt i mässan, den är inte en cirkus eller en fotbollsstadion. När det sedan gäller predikningarna, så måste dessa helt och hållet bestå av katekesundervisning, och undvika att handla om samhällsfrågor och värdelöst tjatter. Präster har ofta tendens att tala om politik, det är när de inte har förberett sin predikan väl. Denna måste ju istället ges all uppmärksamhet. En alltför lång predikan är detsamma som en dålig förberedelse. Den lämpliga tidsrymden för en predikan är 10 minuter, en kvart som längst. Det måste framgå att det kulminerande ögonblicket i mässfirandet är det eukaristiska mysteriet, vilket inte betyder att ge ordets liturgi vederbörlig aktning, utan bara att klargöra hur en korrekt liturgi skall tillämpas."

För att återvända till Motu Propriet – en del kritiserar användandet av latinet under mässan.

"Den tridentinska riten är en del av kyrkans tradition. Påven har noga förklarat motiven bakom sitt handlande, det är en akt som ger traditionalisterna tillbaka en rättvis frihet. Vad sedan gäller latinet, önskar jag framhålla att det aldrig har avskaffats och vad mera är – det garanterar kyrkans universalitet. Men jag upprepar det: jag ber präster, biskopar och kardinaler att lyda, och lämna varje slags högmod och fördomar åt sidan."

20071112

Från Petrus med benäget tillstånd

Översättning: NH