I en fullsatt sal i Newmaninstitutets lokaler på Trädgårdsgatan 14 i Uppsala framträdde under onsdagen pater Ulf Jonsson SJ och den mediafrekvente IT-profeten och numera också ordföranden för föreningen Humanisterna, Christer Sturmark. Ämnet var debatten om religionens anspråk i samhället, som blossat upp särskilt efter biologen Richard Dawkins bok, Illusionen om Gud" (The God Delusion). (1)

Under två timmar fördes en artig och mycket lågmäld dialog mellan de två. Mest handlade samtalet om attityder och det var sällan att man trängde djupare in än så i ämnet. Ulf Jonsson menade att det finns en stor brist hos Dawkins och många med honom: Man förstår inte att religionen knappast lockar med bokstavstrohet, utan genom att tillmötesgå en längtan att förstå tillvaron och livet självt. Därför går det heller inte att föra en dialog med Dawkins och hans anhängare. Christer Sturmark replikerade att det bara är en liten elit av religiösa som är sökare – de allra flesta ”har köpt färdiga paket”. Sturmark spetsade till det ytterligare genom att mena att religionen "blir dödlig för somliga” och syftade då på dem som inte får behandling på grund av motståndet att använda stamceller och att bromsmediciner mot AIDS försenats på grund av ointresse från kristet håll. Ulf Jonssons påpekande att man även med Kant kan argumentera mot rätten att instrumentellt utnyttja mänskligt liv, detta kunde inte Sturmark motargumentera, utan han tycktes mena att forskningsframgångar i kraft av sig själva står över etisk-filosofiska och religiösa resonemang.

Ulf Jonsson gick in på några svaga punkter hos Dawkins då det gäller gudsbevis. Om Gud skapade allt, vem/vad skapade då Gud (det sk regressproblemet)? Eftersom allt går från enkelhet till större komplexitet, hur kan då Gud vara det mest komplexa? Här invände Ulf Jonsson att Dawkins tydligen räknar med en evolution liknande den biologiska även före livets uppkomst. För Sturmark var det ingen viktig fråga om något kan skapa sig självt eller inte. Allt kunde ju börjat med en kvantpartikel. Och eftersom vi inte vet detta, så skall samhället inrättas ”neutralt och oberoende”. Skolan skall till exempel lära ut ett minimum av värden, så att ingen uppfattning skall överväga. Religionerna skall attackeras, det finns idag en överdriven respekt för dem, ansåg Sturmark, och menade att många barn blir hjärntvättade eller åtminstone så är det ett mentalt övergrepp på dem om skolan undervisar i religion. Staten skall här ta sitt ansvar och helt enkelt avskaffa de konfessionella skolorna. Man kan lära ut om religion men aldrig i religion, enligt Christer Sturmark.

Klosterskolan - bildningens urkälla. Inget för Humanisterna.

Sturmark gick dock inte så långt som sin uppenbara förebild, Richard Dawkins, som vill skapa lagar som förhindrar föräldrar att påverka barnen ifråga om trosuppfattningar.

Pater Jonsson påpekade att man kan inte blända ut religionen ur ungdomarnas liv. Ska de möta kunskap om den först efter 18 års ålder? Det handlar också om en kulturell bildning, och staten kan inte ha tillträde till all kunskap.

De efterföljande åhörarfrågorna var överraskande bra, med tanke på vad man brukar möta i denna typ av öppna seminarier. Ett par frågor handlade om synen på stamceller: Vad är de om de inte är mänskligt liv? De är – en stamcell, svarade Sturmark lakoniskt. Ungefär som en ritning till ett hus. Men de är inte huset. Samme frågare invände emot detta att i "ritningen" finns uppenbarligen en hel del aktiviteter, som är identiska med de som både bygger och utgör "huset".

Ett par frågor tog upp huruvida humanisternas eget budskap var värdeneutralt. Varför skulle vi anamma just deras livsåskådningssystem, men förkasta alla andra? Sturmark hade ju tidigare under kvällen sagt att målsättningen var att få människor (med en religiös tro) att ”ta av sig sina färgade glasögon”, varpå en åhörare frågade varför de vill man ska byta glasögon, om man ser bra med de man har. Svaret blev att Humanisterna alls inte har en fix livsåskådning, utan bygger på "enbart mänsklighet", och den är föränderlig. Som exempel på detta anförde han en framtidsbild av att "vi" (mänskligheten?) kommer att ta in även de högre djurarterna i vårt moraltänkande.

En dam berättade hur hon varit med om att starta en framgångsrik friskola som omfattar de flesta av de värden som Humanisterna säger sig värna om. Men inspirationen hämtar de från sin kristna värdegrund. Varför skulle de inte få driva sin skola? På detta fanns inget svar.

Sammanfattningsvis så kunde man under denna kväll konstatera sekulariseringens effekter, och kanske också vår tids utbildningskollaps, när det gäller att förmedla det västerländska kulturarvet. Nivån var - trots ämnets natur - påfallande ytlig. Det verkar som om de så kallade Humanisterna, och Dawkins ateistklan, inte beaktat hur frågor om alltings upphov och anledning i alla tider tilldragit sig mänsklighetens intresse, och då i synnerhet i väst. Den kristna tanken har en ärorik tradition just när det gäller filosofi och logik, men de gudsbevis som finns har inte studerats av dagens publika religionskritiker, de ignoreras eller avfärdas summariskt. Nyateisternas upphöjande av naturvetenskapen som enda instrument för att nå absolut visshet är även det kunskapsteoretiskt primitivt. All naturvetenskap grundar sig på hypotesen, och detta implicerar tron på att människan kan nå verklig kunskap om omvärlden genom sina sinnen (till vilka instrumenten bara är en komplettering). Utan inkarnationen och med den en eskatologisk syn på världen, utan den västerländska syntesen av filosofi och gudstro, skulle den naturvetenskapliga världsbilden inte ha vuxit fram till vad den idag omfattar, inte heller synen på människan som en ”Homo sapiens”, en varelse som kan nå kunskap och vishet. Detta förklarar de ojämförliga vetenskapliga framgångarna i Västerlandet jämfört med andra högkulturer. Det är ingen slump att det just var kyrkans mest trogna som kastade sig över skapelsens alla yttringar när de väl fått de filosofiska verktyg som Thomas gav med hjälp av Aristoteles. Paulus säger ju att ”alltsedan världens skapelse har hans (Guds) osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga."(2) Att utforska omvärlden är också det ett sätt att lära känna Gud.

Roger Bacon, franciskan, samtida med Thomas ab Aquino, såg inget hinder i att tjäna både Gud och vetenskapen. Bacon, som propagerade för ett aktivt utforskande av naturen, anvisade en rad naturvetenskapliga experiment. Vissa av dem utförs än idag på våra högstadieskolor. Han beskrev jorden som sfärisk, ritade även en av de tidigaste världskartorna, gjorde ett recept för krut, visade på oxidation, ritade ett teleskop, motordrivna fartyg och flygplan med mera. Här en tidig kemilärobok för medicinstuderande, Thesaurus chemicus. Denna upplaga är från 1620, alltså fyrahundra år efter hans aktiva år; den handlar om ämnenas egenskaper. Och tänk - han skolades på enbart konfessionella lärosäten.

Ateisterna vill gärna sätta förnuftet emot tron, vetenskapen emot Gud. Men sanningen om tingen kan knappast tänkas utan att tänka sig en sanning överordnad allt: Thomas ab Aquino var väl medveten om relativismens falsarium. ”Om sanning inte finns så är ju åtminstone detta sant” (si enim veritas non est, verum est veritatem non esse) skrev han i Summan (3). Av detta följer att eftersom Gud kan definieras som sanningen själv, så är Gud självförklarande (Deum esse est per se notum). Med detta kunde man ju enkelt bemöta nyateismens populistiska argumentation emot Gud som ett ”påhitt”. Ty om Gud är påhittad måste det finnas något som inte är påhittat, varmed vi kan visa att Gud är påhittad. Och detta argument måste i sin tur härledas från en annan självförklarande sanning - den totala förklaringsteorin om världen. Man förkastar sanningarnas sanning men fortsätter ändå leta efter den.

Dialogen uppehöll sig dock mest vid olika uppfattningar om saker och ting och i vilken grad det så kallade samhället skall tillåta eller kväsa dem. Det var få gånger som det antyddes, och alltid då från pater Jonsson, att en Gudstro handlar om mycket mera än en åsikt eller en moral. Att religion är något som man lever och andas i och genom, och att det också ytterst handlar om absolut sanning, det tycks inte den nya ateismen mäkta ta in.

Kanske man ändå ska se det som något positivt hur alltfler nyvaket upptäcker att det finns människor som inte nöjer sig med en sorts ”carpe diem”-filosofi. Livets mening söks bortom det synliga och upplevda, och ingen naturvetenskaplig förnuftsmodell i världen kan ensam stilla människans hunger efter en djupare mening i tillvaron.

Om detta aldrig får speglas i samhällslivet - vilket samhälle får vi då?

20071025

Red.

Fotnoter:

(1) Richard Dawkins, som inte gjort sig något större namn inom sin vetenskapsgren, etologi, har nu hittat en annan verksamhet. Han ser sig själv som en sorts "eye-opener" som tillsammans med sina anhängare skall avslöja religionens negativa inverkan på mänskligheten. På hans hemsida kan man läsa artiklar och kommentarer från mängder av personer som tillsammans bildar en sekt-liknande kör av åsikter till stöd för tanken att religion är ett sorts mänsklighetens fatala misstag, som det är hög tid att göra oss av med.

(2) Rom. 1:20

(3) Summa Theologiae prima pars quaestio II:2