10/7
KNUD DEN HELIGE – Danmarks berömde helgonkung, i Sverige stavad ”Knut” – ordnade upp sitt lands ekonomi och kyrkoliv. Han stärkte statsmakten och gav större trygghet åt handelsresande. Lantadelns makt begränsades och det ledde till uppror. Danska bönder tackade honom för allt han gjort med ett regn av spjut mitt under mässan den 10 juli 1086. Senare ångrade danskarna sig och sörjde sin kung. De fruktade Guds straff för det fega och fräcka kungamordet som skedde direkt framför altaret i Sankt Albanikyrkan i Odense.

Om en annan dansk medeltida kung, Knud den store, berättas följande (synd att det inte handlar om denna dags helgon, det hade annars nog passat ganska bra in på honom också, ty väl var dåtidens kungar råbarkade typer men de saknade inte visdom och fromhet):

Han befallde att hans stol skulle sättas vid strandkanten, då tidvattnet började stiga. Han talade till det stigande havet och sa: ”Du är en del av mitt rike, och den mark jag sitter på är min, och ingen har varit olydiga mot mina order utan att straffas. Därför befaller jag dig att inte stiga upp på mitt land eller göra din herres kläder eller kropp våta.” Men havet fortsatta stiga utan någon hänsyn till hans person och blötte ner hans fötter och ben. Då sa han, medan han gick därifrån: ”Alla jordens invånare ska veta att kungarnas makt är fåfänga och intet, och att ingen är värd at kallas för konung förutom han vars bud himlen, jorden och havet lyder genom eviga lagar.” Därför satte kung Knut aldrig efter detta kronan på sitt huvud, han satte den över en bild av den korsfäste Herren, och så gjorde han den för alltid till ett redskap till att prisa Herren, den store Konungen, med.

Kyrkans bön denna dag:
Himmelske Fader, du ger oss denna dag till minne av den helige Knut, konungen som blev martyr. Låt oss, som firar hans seger, också känna hans stöd i livets strid och sätta vår ära i att tjäna dig i trohet intill döden. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den Helige Ande, lever och råder i evigheters evighet.. Amen. 

Från Björn Håkonsson: Vandra med oss för vägen är lång.
Med benäget tillstånd från författaren.

20230621