Marthe Robin föddes den 13 mars 1902 i Châteauneuf- de- Galaure (Drôme, Frankrike), som sjätte barnet i en lantbrukarfamilj. Hon studerar i byns folkskola fram till 1915, då hon slutar skolan för att hjälpa till hemma och på fälten. År 1918 drabbas hon av hjärninflammation (encefalit) som gör att hon ligger i koma i 27 månader. När hon är 20 år, känner hon sig, som de stora mystikerna, kallad att offra sitt liv ”för syndarnas omvändelse och själarnas helgelse”. Den 15 oktober, 1925, upptäcker hon sin särskilda kallelse till lidandet (”en enastående fostran till sann kärlek”), hon skänker sitt liv åt Gud ”genom en akt ”av överlämnande åt Guds kärlek och vilja”. ”Herre, min Gud, Du har bett din lilla tjänarinna om allt, ta då allt och låt mig ge Dig allt. Idag överlämnar jag mig själv åt Dig, förbehållslöst och oåterkalleligen.” År 1926, när hennes sjukdom på nytt blossar upp, blir hon förlamad, hon slutar nästan helt upp att äta och blir sängliggandes.

ROM, den 6 februari 2006 ( ZENIT.org) – Idag är det 25 år sedan Marthe Robin föddes (1902-1981), hon som tillsammans med P. Georges Finet grundade ”Foyers de Charité dans le monde” (De kärleksfulla hemmen (”foyéerna”) i världen) (cf. www.foyer-de-charite.com).

Dessa ”Foyers de charité” beskriver målet de har på följande sätt: ”De ingår i en rörelse som består av döpta katoliker, lekmän och präster som tar exempel av de första kristna och liksom de sätter tillsammans och delar på alla sina materiella, intellektuella och andliga medel. De öppnar sin broderliga famn för alla dem som, oberoende av nationalitet, ras eller samhällssituation, friska eller handikappade, troende eller sökare, kommer för att söka Kristi ljus och ta emot kyrkans lära.”

På grund av att vi idag firar 35-årsjubiléet av att hon den 6 februari 1981 återvände till sin Fader, vill vi här nedan återge några utdrag ur den predikan som Mgr Didier-Léon Marchand, biskop emeritus i Valence höll den 6 februari 2001 vid 20-årsjubileet för Marthe Robins återkomst till Fadern.” ”Hon förvandlar sitt handikapp till en gåva åt andra”, förklarade Mgr Marchand.

Utdrag ur Mgr Marchands predikan:

”Vi samlas åter här för att tacka för Guds gåva av Marthe till kyrkan, för hennes liv som hon utgav och aldrig tog åter, för att tacka också för Foyererna, som är tecken på Marthes andliga och ecklesiala fruktbarhet.

Vi har också förenats på grund av sanningen och äktheten i Marthes liv.

Jag älskar att i enkelheten och den levande tron som genomsyrade Marthes liv se ett exempel på hur det är möjligt att leva ett liv på ett äkta sätt. Sanningen i hennes liv är resultatet av det passionerade mötet hon hade med sin Herre. Marthe är en människa som vet att förstå det viktiga och som lever av det. Hennes liv som hon förenade med Kristus utstrålar en sanning som bländar oss. Marthe visar på det nya i ett sant möte med Herren och det gör hon genom det hon är och det hon gör.

Istället för att dra sig undan med sitt handikapp, förvandlar hon det och ger sig själv åt Herren. Hon gör en gåva av det och förenar det med Kristi lidande. Jag påminner mig gravt handikappade människors ord: ”Vi behöver Marthe, för hon hjälper oss att bära vårt handikapp.” När hon en gång hörde en person uttala sig i beklagande ordalag om en handikappad utropade hon: ”Det är han, den Utvalde, den Utkorade, Frälsaren”.

Istället för att förbli orörlig, när hon nu en gång inte kunde röra sig ur sin säng, grundar hon över hela världen nya rörelser, som hon ger namnet ”Foyers de Charité” (Kärlekens hem). Dessa ”hem” sprids ut över kontinenterna. Den glans de utstrålar är tecken på Marthes andliga fruktbarhet och kommer sig av renheten i ett liv som är i full överensstämmelse med ägarens tro. Den är resultatet av hennes liv.

Istället för att med sitt handikapp begränsa sig till att enbart ägna sig åt fromma bruk, lägger hon sitt liv i Herrens händer. Hon ger Honom sig själv och överlåter sig själv helt åt Honom. ”Idag överlämnar jag mig själv åt Dig, förbehållslöst och oåterkalleligen”.

Istället för att bli passiv, intar hon sin plats som lekman hos byns präst Fader Faure, när han grundar en skola i Châteauneuf. Det var ett farligt och svårt företag i den tidens sammanhang och vi vet att det utgjorde början till Châteauneuf-skolorna och Foyéerna.

Istället för att dra sig inom sig själv, lever hon en överflödande kärlek: ”Mitt uppdrag är att få människorna att älska Honom (Jesus), genom att ge av mitt överflöd av kärlek”.

Hon blir emellertid inte högmodig utan vet att det är just hennes obetydlighet som gör att Gud låter henne få del av sin barmhärtighet.

Istället för att beklaga sig, gör hon något stort av sina lidanden och offrar dem för andras skull.

Istället för att revoltera, gör hon sitt lidande till en kärleksakt.

Istället för att beklaga sig över sitt tillstånd, förvandlar hon det till påskens fröjd.

Marthe älskar Kyrkan och och det är i den finner hon grunden för sitt liv. Marthe uppträder som en sann dotter av Kyrkan. Hennes kärlek till kyrkan är stor. Hennes önskan att låta Kyrkan vara närvarande i allt hon gör visar sig vid flera tillfällen. Det kan många biskopar bära vittnesbörd om. Henns bön för påven och biskoparna är ett tecken på detta. Under en tid som var svår för foyéernas framtid och situation, överlämnar hon sig klarsynt åt Kyrkan och dess beslut. På så sätt påminner oss Marthe, som är en äkta kyrkans dotter, hur vår kärlek till Kyrkan bör yttra sig. Marthe förebådar Kyrkans förnyelse som kommer med andra Vatikankonciliet. Hon talar om en ny Pingst för Kyrkan. Det är den som vi upplever idag.

Marthe har en säker andlig bedömningsförmåga. Man finner inte sentimentala avvikelser hos henne. Hennes innerliga känsla av barnaskap hos jungfru Maria, som hon kallar för ”kära lilla mamma” ger henne en plats i andra Vatikankonciliet.

Att leva som Kristi lärjungar, det är detsamma som att låta sin tro, sitt hopp och sin kärlek till människorna flätas samman i sitt dagliga liv. Det betyder alltså att det man säger och det man gör står i överensstämmelse. Det betyder att man finner eller återfinner det som är väsentligast i livet och att leva det i sanning och tro. Låt oss idag, i vår syster Marthes efterföljd, bli till äkta vittnen för Guds kärlek och låta denna kärlek genomlysa våra liv. Vi hoppas att foyéerna kan fortsätta att vara platser som kan lära ut ett äkta kristet liv åt medmänniskorna och på så sätt stråla ut den i kärleken inneboende sanningen.”
ZF06020609