Modern talar: 'Frukta inte för det, som du nu skall få se och tro inte, att det kommer från den onde anden. På samma sätt som två ting kommer, när solen närmar sig, nämligen ljus och värme – ting som inte följer på den mörka skuggan – så kommer två ting in i hjärtat, när den Helige Ande kommer, nämligen den gudomliga kärlekens värme och en fullkomlig upplysning om den heliga tron. Dessa två förnimmer du just nu, men dessa två åtföljer inte Djävulen, som kan liknas vid den mörka skuggan. Sänd alltså min budbärare till honom, som jag har nämnt för dig. Fastän jag känner hans hjärta och hans svar och även det snara slutet på hans liv, bör du likväl skicka följande ord till honom.

Jag vill göra honom uppmärksam på, att i den heliga kyrkans högra del är grunden så svårt skadad, att den högsta kupolen har flera sprickor, som kan för-orsaka så farliga ras, att många som går in under den kan omkomma. Flera av dess kolonner, som borde resa sig mot höjden, böjer sig ända ner mot marken och hela golvet är även så trasigt, att blinda som går in där faller och skadar sig. Ja, det händer ibland, att även sådana som ser klart, faller tillsammans med de blinda och skadar sig illa på grund av groparna i golvet. Av dessa orsaker befinner sig Guds kyrka i ett farligt läge, och vad förestår då annat än undergång? Med visshet kan jag säga dig, att om hon inte får hjälp till återuppbyggnad, så kommer hennes fall att bli så stort, att det kommer att höras över hela kristenheten.

Men jag är den jungfru, i vilkens sköte Guds son ville komma in, och detta utan någon som helst köttets orena vilja [jfr Joh. 1:13]. Denne Guds son föddes ur mitt slutna sköte till min stora tröst och utan någon smärta. Jag stod vid korset, när han med sant tålamod vann sin ärofulla seger över dödsriket och öppnade himmelen med sitt hjärtas blod. Även jag var med på berget, när Guds son, som också är min son, steg upp till himmelen. Även jag har fått en klar kunskap om hela den katolska tron, som han genom sin förkunnelse lärde alla, som ville träda in i himmelen. Därför har jag nu med min oavbrutna bön min plats ovanför världen, liksom regnbågen över skyn, som tycks böja sig ner till jorden och med sina båda ändar beröra den. Med regnbågen menar jag alltså mig själv, som böjer mig ner mot jordens inbyggare och med min bön berör både goda och onda. Mot de goda böjer jag mig nämligen, för att de skall bli fasta i de ting, som kyrkan bjuder, men mot de onda, för att de inte måtte fortsätta i sin ondska och bli ännu sämre. […]

Var och en som alltså vill medverka till, att kyrkans grund blir fast och den välsignade vingård, som Gud grundade genom sitt blod, blir förnyad men inser sig vara oförmögen till detta, honom vill jag, himmelens drottning, tillsammans med alla änglar skynda till undsättning genom att rycka upp de förmultnade rötterna och kasta de ofruktsamma träden i elden och genom att på deras ställe inympa fruktsamma grenar. Med vingården menar jag alltså Guds kyrka, där två ting bör förnyas, nämligen ödmjukheten och den gudomliga kärleken. […]

Rev. III: 10 (s. 111–113)

20231007