ur Der Kreuz, den 26 januari 2009

”Sedan blev allt annorlunda och det har vi påven att tacka för.”

Biskop Bernard Fellay talar i denna intervju om den nyligen skedda upphävningen av exkommuniceringen (kreuz.net, Menzingen). Den högerliberala italienska dagstidningen ’Libero’ publicerade igår en intervju med generalsuperiorn för Sankt Pius X:s prästbrödraskap (FSSPX).

Samtalet ägde rum i den lilla byn Menzingen i det inre av Schweiz – brödraskapets moderhus och handlade om upphävandet av exkommuniceringen av lefebvristbiskoparna som ägde rum i lördags. 

Mons. Bernard Fellay, här på bordet ligger den Heliga Stolens dekret som upphäver exkommuniceringen av biskoparna tillhörande Sankt Pius X:s prästbrödraskap. Vad upplever ni i denna stund?

Biskop Bernard Fellay: Glädje, tillfredsställelse. Det är inte känslor hos en person som tror sig om att ha segrat. Det som Sankt Pius prästbrödraskap har gjort alltsedan grundandet och kommer att fortsätta att göra, det har man alltid gjort för kyrkans bästa.

Även biskopsvigningarna år 1988 tjänade detta ändamål – kyrkans väl och vår egen överlevnad. Ärkebiskop Lefebvre var tvungen – det måste jag understryka – han var tvungen – att  förvissa sig om kontinuiteten.

Vi är bara ett litet skepp i ett stormande hav. Vi har alltid tjänat kyrkan och kommer alltid att göra det.

Upphävandet av exkommuniceringen och motu propriet som innebar frisläppandet av den gamla mässan är för vårt lilla skepp en viktig – en mycket viktig – signal. Därför känner jag glädje och tillfredsställelse.

När och hur fick ni kännedom om dekretet?

Biskop Bernard Fellay: Det var för några dagar sedan, på kardinal Dário Castrillón Hoyos kontor, han som är ordförande för Ecclesia Dei-kommissionen. Vi omfamnade varandra.  

Det första jag därpå gjorde var att tacka Jungfru Maria. Detta är hennes gåva. För att be  om hennes förbön hade mer än en miljon sjuhundratusen rosenkransböner insamlats och denna bön betts av troende som önskade att exkommuniceringen skulle hävas.

Vem inom Vatikanen har mest arbetat på att nå fram till denna lösning?

Biskop Bernard Fellay: Det var nog kardinal Castrillón, som förestår Ecclesia Dei-kommissionen, som tar hand om relationerna mellan den Heliga Stolen och Sankt Pius X:s prästbrödraskap – men det har framför allt varit påven Benedikt XVI. 

Det förstod jag redan vid den första audiens jag hade med påven en kort tid efter det att han blivit vald.

Även när han uttalade förebråelser så gjorde han det alltid på ett så milt sätt – han visade sig verkligen faderlig.

I dekretet står det att den Helige Fadern förlitar sig på att ni ”inte tänker bespara er någon möda för att fördjupa de nödvändiga samtalen med den Heliga Stolens organ om de frågor som ännu står öppna”. Vad betyder det i klartext?  

Biskop Bernard Fellay: Det betyder att vi – alla vi kyrkans barn – är kallade att vara med i diskussionerna om de frågor som vi betraktar som grundläggande för tron och för kyrkans liv.

Jag tror att detta åtminstone kan få människorna att förstå allvaret i den position, som vi under de senaste fyrtio åren har hållit fast vid så ihärdigt.

Vi ber om inget annat än att få klarhet i det som bekymrar oss. Det faktum att den Helige Faderns vilja går i den riktningen, är verkligen oss till stor tröst.

Det är viktigt att förstå att även i de ögonblick då vi utövar stark kritik, är vi aldrig emot kyrkan, aldrig emot påvens anseende. Hur skulle vi kunna vara det?

Vi har ofta anklagats för att vara ”lefebvrister”. Men vi är inga ”lefebvrister” även  om det är och förblir en ärotitel för oss. Vi är katoliker och därmed basta.

Den förste som inte var lefebvrist var vår grundare monsignore Lefebvre. När detta en gång står klart för var och en, då kommer man att bättre förstå våra positioner.

Det kommer ännu att ta tid. Men jag tror att det kommer att bli klart så småningom, steg för steg, att allt det som vi gör är kyrkans verk.

Är upphävandet av exkommuniceringen resultatet av förhandlingar och en ömsesidig överenskommelse, eller är det en ensidig akt från den Heliga Stolens sida?

Biskop Bernard Fellay: Vi har vid ett flertal tillfällen bett om att den gamla mässan skulle släppas fri och om upphävande av exkommuniceringarna.

Men det som nu sker, är inte resultatet av förhandlingar eller av en överenskommelse.

Det är en unilateral, grundlös akt som visar att Rom verkligen är välsinnat gentemot oss. Riktigt välsinnat. Under lång tid hade vi intrycket att Rom inte önskade ta tag i själva det ämne som det handlar om. Sedan förändrades allt och det har vi påven att tacka för.

Varför har Benedikt XVI varit så angelägen om att ta detta steg? Förstod han vilken bikupa han skulle röra om i när han hävde exkommuniceringarna?

Biskop Bernard Fellay: O ja, jag tror att han var helt medveten om alla de olika och mest förvirrade reaktionerna som skulle uppstå. Dessutom har han i flera intervjuer både före och efter valet till påve talat med helt otvetydiga uttryck om krisen i kyrkan.

När jag nyss talade om den faderliga mildhet han visat oss, ville jag också nämna det faktum att det i allt han gör kommer till synes hur starkt medveten han är om vår tid, och hur fast besluten han är att handla så att hans omsorg om alla sina bröder och systrar kommer fullt till synes.

Därför kan han komma att lida av mer eller mindre förvirrade reaktioner på steget han nu tagit. Men de kommer förvisso inte att få honom att ändra mening. I detta finns ligger nog också skälet till detta beslut.

Kan man sammanfatta den senaste tidens händelser genom att säga att traditionen inte längre är exkommunicerad?

Biskop Bernard Fellay: Ja, också om det kommer att dröja en tid innan man denna uppfattning kommer att helt och fullt vinna förståelse i den katolska världen.

Fram tills idag betraktades vi i många hänseenden som sämre varelser och blev sämre behandlade än djävulen själv.

Allt det som vi gjorde och sade måste a priori vara något dåligt. Jag tror inte att det går att plötsligt ändra på denna situation.

Men idag har den Heliga Stolen tagit ett steg som gör att det går att säga att traditionen inte längre är exkommunicerad.

Hur känner man sig när man är exkommunicerad?

Biskop Bernard Fellay: På grund av den ondskefulla och instrumentialiserade användningen av detta skammens brännmärke känner man smärta.

Vad däremot vår situation anbelangar så måste jag säga att vi inte känner oss exkommunicerade eller schismatiska. Vi har hela tiden känt oss som en del av kyrkan. Den glada underrättelse som vi talar om, visar att vi hade rätt att känna oss som det.

På denna punkt frågar man sig varför denna situation drog ut så länge på tiden?

Biskop Bernard Fellay: Jag vill i all korthet sammanfatta det så här: Vid en bestämd tidpunkt upptäckte vi att man inom kyrkan slog in på en ny väg. Vi uppfattade det så att detta var en väg som skulle ha lett till stora problem.

Vi gjorde inget annat än det som kyrkan fram till detta ögonblick alltid har gjort: tänka, lära och utföra. Varken mer eller mindre. Vi har inte uppfunnit något nytt.

Vi har bara följt traditionen till punkt och pricka. Och i dag är traditionen inte längre exkommunicerad.

Copyright © 2009 kreuz.net

20090127

Övers: NH