Den 16 december 2006 publicerades i tidningen Le Figaro ett öppet brev ställt till påven Benedikt XVI. Manifestet förklarar lojalitet till påven och särskilt då angående möjligheten att den romerska liturgin kan firas även enligt äldre godkända mässordning. Frågan har livligt diskuterats i Frankrike, sedan ett antal biskopar under ledning av kardinalen, ärkebiskop Jean-Pierre Ricard, i oktober uppvaktat påven och varnat för att en friförklaring av den förkonciliära mässordningen skulle splittra kyrkan. Särskilt har biskoparna upprörts av att påven låtit en grupp präster som lämnat ärkebiskop Lefebvres prästbrödraskap Pius X bilda ett religiöst institut, Den Gode Herden, i full kommunion med Rom och med endast användning av den gamla mässordningen. Biskoparna ville först få ha sagt sin mening om detta.

Brevskrivarna menar att splittringen redan är ett faktum och att liturgin inte skall ses som en orsak till denna, utan snarare bristen på liturgisk observans och feltolkningar av vilka friheter den nya mässordningen erbjuder. Tvärtom kan ett beslut från påven i denna fråga bidra till enheten och föra tillbaka dem som idag befinner sig i juridisk tvist med Rom, säger man i brevet.

Brevet är undertecknat av ett stort antal intellektuella, konstnärer, författare, bokförläggare, företagsledare mm, med akademiledamöterna René Girard och Michél Delon i spetsen.

Vi har här alltså det ganska märkliga förhållandet att emedan lekmän förklarar sitt stöd för påvens planer så försöker ett antal kardinaler och biskopar öppet hindra påven att genomföra dem. Lekmannarörelser med invändningar mot den gamla ritens fortlevande lyser med sin frånvaro. Man bör tillägga att i Frankrike har religion alltid haft större benäget att infekteras med politik än i något annat land. Det som för övriga världen kan te sig som en oskyldig reform inom kyrkans ramar kan i Frankrike betraktas som en illistig politisk handling. Dyningarna från 1789 har ännu ej lagt sig.

Motsvarande petitioner har även publicerats i Italien och USA och nu senast, Polen. Även där har brevet utformats som ett stöd för påven, snarare än kritik mot honom.

Redan 1971 gjordes ett liknande upprop i England av en imponerande samling intellektuella från både katolskt och anglikanskt håll. Infallsvinkeln var här att ett avskaffande av den gamla mässan är detsamma som en kulturdestruktion i klass med en rivning av de gotiska katedralerna. Man kallade det omänskligt att för alltid beröva världen de mest grandiosa levande språkframställningar (word-forms) som mänskligheten frambringat. En vädjan framfördes via kardinal Heenan till påven Paul VI. Det sägs att han var tveksam, men vid åsynen av Agatha Christies namn så gick vädjan igenom; detta var påvens favoritförfattarinna. (Därför kallas ofta detta för Agatha Christie-indultet) Motvilligt utfärdades ett specialtillstånd av msgr Bugnini till "vissa grupper" att få behålla den gamla mässordningen under villkor att det hela sköttes diskret och utan publicitet.

I Sverige har frågan om liturgin aldrig fått någon riktig plats i det offentliga samtalet. Söker man i Signums utmärkta arkiv med artiklar mellan 1991 och 2005 finner man att endast två innehåller ordet "liturgi" i rubriken. Stiftstidningen Katolsk Magasin rapporterar heller aldrig om den livliga pågående diskussionen från kontinenten och USA. Frågan anses höra en perifer skara till. Inte ens den dagliga bönen anses här vara något för gemene man att ha synpunkter på. Utan att tveka kastar sig en självutvald skara akademiker över dessa texter, helt förvissade om att - just det - de vet bäst.

Ändå måste man ju säga att inget kan beröra den enskilde katoliken på ett mera konkret sätt än hur den heliga Eukaristin gestaltas och hur vi frambär våra böner.

Avgörandet ligger nu hos påven själv, han skall avlägga sitt eget ord, efter sitt eget omdöme, sitt Motu Proprio.

20061229

Red.

Se även:

Ett manifest för den s.k. Tridentinska Mässordningen

Kommer påven att rehabilitera den tridentinska mässan?

Pius den femtes mässa –
de franska biskoparna argumenterar mot påven

Ratzingers gåva till minne av Wojtyla

Alla ledare