I en artikel i Aftonbladet den 18 maj skriver Marc Bygdeman, Katarina Lindahl och Anna Nordfjell att de som är emot abort förespråkar känsloskäl och därför inte kan räknas. Vidare får vi veta att ”rätten till säker abort handlar om kvinnans rätt att bestämma över sitt liv och sin sexualitet”. Man hävdar alltså varje persons rätt att bestämma över sitt liv, oberoende av andras liv.

Varje förälder vet hur svårt det är att få den ekvationen att gå ihop. Föräldraskap börjar med barnalstring, och det innebär alltid någon form av uppoffring, från första början tills det att barnet klarar sig självt, i bästa fall i de sena tonåren. Varje rättighet för individen måste vägas mot de skyldigheter man har gentemot andra.

Vidare fastslås att kvinnan beslut generellt är varken lättvindigt eller förhastat, utan tas under övervägning av ”hur livet för ett barn skulle bli”. Ja – hur vet vi det? Kan någon någonsin veta hur ett liv skall bli? Och utifrån detta döma om det ska få bli eller inte? Aftonbladets undersökning, som omfattar över 15 500 kvinnor visar dessutom tydligt, att det främsta skälet att göra abort är att man ”inte ville ha barn just då”. alltså handlar det knappast om någon stor oro över hur barnet kommer att ha det, utan främst om hur man själv kommer att tvingas ändra sina planer.

Artikelförfattarna menar också att motståndet till abort är kopplat till ”fundamentalistiska och kvinnofientliga krafter” och man omnämner i svepande ordalag religionen i allmänhet och ”Vatikanen” i synnerhet som de stora svarta skuggorna.

Budskapet är motsägelsefullt. Å ena sidan så vet vi ju att abort inte kan förenas med något positivt, å andra sidan vill man förknippa motståndet mot abort med något stort negativt. Men man behöver ju knappast vara kristen eller hindu för att må illa efter en abort och man behöver heller inte vara bibelfundamentalist för att inse att en abort innebär ett avlägsnande av ett människoliv, den mest avancerade organisation som man känner överhuvudtaget som dessutom obestridligen är unik i varje upplaga. Detta är - förutom vanligt sunt förnuft - biologisk vetenskap, inte religion. Ändå är det just detta som artikelförfattarna vill ”skrämma” med; religion som ”kvinnofientlig kraft”.

RFSU, det organ som menar sig stå för sexuell upplysning och information om preventivmedel, visar aldrig någon oro över de allt högre aborttalen. Att Sverige slår rekord efter rekord i den globala abortstatistiken kommenteras inte. Istället vill de att också kvinnor från länder där lagstiftningen förbjuder abort, skall kunna komma hit och utföra den här och man vill att barnmorskor skall kunna dela ut abortpiller. Man fasar för en sådan utveckling, när de som är utbildade att ta emot barn istället tar bort barn.

Ingen organisation kan väl uppvisa ett så komplett misslyckande med sin uppgift som RFSU. Könssjukdomarna ökar, aborttalen ökar, tonåringar är olyckliga. Ändå fortsätter man i samma spår; ungdomarna skall så tidigt som möjligt fås att uppleva ”sin” sexualitet och hitta sätt att utöva den för sin egen del, eller som sägs i artikeln: ”De allra flesta samlag syftar inte till reproduktion utan sker för njutnings skull.” Självnjutningen upphöjs här till det absolut högsta värdet. Inget skall få stoppa människans åstundan att uppleva denna känslomässiga sensation.

Det är uppenbart att vanemässig användning av preventivmedel inte sänker aborttalen utan istället höjer dem. När njutningen väl satts högst på tronen så minskar också beredskapen att ta emot ett nytt liv. Sexualakten kopplas på ett primitivt sätt inte ihop med barnalstring, med liv, utan är en del av människans "självförverkligande" och tillfälliga tillfredställelse. En graviditet ses som en "olycka", och abort blir det första valet – inte det sista.

Abortstatistik, sena aborter. Efter vecka 18 handlar det om fullt utecklade foster vars alla organ fungerar. Nästan 150 har aborterats på grund av sociala skäl. Bild: Aftonbladet

Till detta kommer den skrämmande ökningen av aborter som beror på sociala problem där föräldrarna kanske är missbrukare, och medicinska skäl, alltså barn med handikapp av olika slag. Foster med Downs syndrom aborteras idag i högre grad än för bara tio år sedan. Förbättrade ultraljudsmetoder gör också att man hittar allt fler avvikelser. Flera av dessa behöver inte vara livshotande. Vad vi talar om är alltså eugenik - selektiv abort helt enkelt.

Vi är tillbaka i Romarrikets hejdlösa hedonism, och det verkar som århundraden av strävan att organisera och bygga upp ett samhälle grundat på orubbliga naturrättsliga värden varit förgäves. Nu ska allt raseras, med starka organisationer som EU, FN, ledande folkvalda och självutnämnda experter i första rivningsledet. Samhället brutaliseras därmed, och jakten på självuppfyllelse tar sig allt hårdare former. Politikerna trycker på, lagen tillåter, och i bakgrunden står välutbildad personal beredd med sina moderna instrument.

I den artikel om kärleken vi nu lägger som månadsartikel för juni, skriver Benjamin D. Wiker:

Och ingenting kan bättre beskriva västs rödögda, trötta och frenetiska förgudligande av sex än detta: Det är själlöst. Tomögt eftersom ögonen är själens fönster, planlöst eftersom det strävar mot allt, men inte inte träffar något annat än kroppens njutningar, livlöst och mekaniskt eftersom det förnekar att själen ger liv åt kroppen och därför åt eros, allförtärande eftersom att förtära är det enda det kan.

Alla ledare