Kung Harald V har gått bort. Med vördnad och tacksamhet anförtror norska katoliker honom åt Guds kärleksfulla barmhärtighet. Biskop Erik Varden lyser frid över kungens minne och ber för drottningen, kungafamiljen och kung Håkon VIII.

Av biskop Erik Vaden, 28 augusti 2026

Kyrkans tradition ger oss en bön att be när döden är nära och våra egna ord sviker oss. Bönen går tillbaka till 800-talet. Den börjar: ”Lämna denna värld, du kristna själ, i Guds, den allsmäktige Faderns, namn, han som skapade dig; i Jesu Kristi, den levande Gudens Sons, namn, han som led för dig; och i den helige Andes namn, han som utgöts över dig.”

Bönen påminner oss om att döden är en övergång från liv till Liv.

I dag har vår älskade kung Harald V gått denna väg. Med vördnad och tacksamhet anförtror vi honom åt Guds kärleksfulla barmhärtighet.

Den vägen måste vi alla gå en gång. Det är det enda säkra i tillvaron. Men en kungs bortgång berör oss särskilt. Plötsligt känner vi oss faderlösa, omgivna av en rungande frånvaro.

På ett föredömligt sätt har kung Harald förkroppsligat nationen. Vi har vetat att han såg, kände och uppskattade oss. Vi har känt hans omsorg och omslutits av den värme han utstrålade. Han gav oss ett storartat exempel på hängivenhet. Han var så helt och hållet kung, så hängiven folket, att det var som om inget ego stod i vägen. På så sätt kom han oss nära på ett sätt som gjorde gott.

Vi norska katoliker ber innerligt för honom. Vi ber för Hennes Majestät drottningen och för hela kungafamiljen. Inte minst ber vi om välsignelse och visdom för kung Håkon VIII.

Det gamla utropet ”Kungen är död, leve kungen!” berör oss i dag. Monarkin står som en stabil axel i samhället. Den står för en självklar kontinuitet. Det gör gott i en tid som är så osäker som vår. Kung Harald har tillsammans med drottning Sonja gett Norge en särskild stadga. Kungen har varit en självklar referenspunkt i både sorg och glädje, alltid med värdighet. Han har talat klokt till oss, med en finurlig humor som vi kommer att sakna.

Nu vill vi lojalt sluta upp kring kung Håkon, så att arvet kan föras vidare, närt av den tillit som här i landet i generationer har kännetecknat förhållandet ”mellan folk och drott”.

Bönen vid dödsbädden slutar med ett uttryck för ett fast, strålande hopp: ”I dag ska du i frid finna din boning; ditt hem ska vara hos Gud.” Genom den helige Olavs förbön, Norges evige kung, lyser vi frid över kung Harald V:s minne och tackar Gud för allt han gav oss genom honom.

+Erik Varden ocso

Biskop av Trondheims katolska stift och apostolisk administrator av Tromsø stift

Av biskop Erik Vaden · Översatt till svenska av EWTN Sverige