ur il Giornale.it,
måndagen den 19 april, 2010

”Det var en så vacker gåva efter allt detta lidande, vi grät alla, även påven grät.” Joseph Magro är 38 år gammal och visar stolt upp rosenkransen som han nyss fick och som överräcktes av påven själv. Tillsammans med ytterligare sju andra offer för sexuella övergrepp som ägde rum San Giuseppe-hemmet (”den helige Josefs hem”), där föräldralösa barn tas om hand, kunde han under några minuter tala på tu man hand med Benedikt XVI långt ifrån tv-kamerorna, i nunciaturens kapell i Malta. 

Kan ni berätta er lidandes historia?

”Jag blev utsatt för sexuella övergrepp mellan 1988 och 1990 från och med femton års ålder. En präst, fader Charles Pulis, kom för att väcka mig på morgnarna och kysste mig på munnen och masturberade mig sedan. Jag kunde inte tala, kunde inte protestera, kunde inte säga något för han hotade att kasta ut mig ur hemmet. För sju år sedan anställdes rättegång mot prästen, men någon dom har ännu inte avkunnats och således har rätt ännu inte skipats. ”

Hur avlöpte mötet med påven?

”Jag hade inte längre någon tilltro till präster men efter denna rörande upplevelse (mötet med påven) har jag börjat hoppas. Ni i Italien har ett helgon, förstår ni? Ett riktigt helgon!”

Får jag fråga vilka ord som Ni utbytte med Benedikt XVI?

”När jag sade att mitt namn var Josef spärrade påven upp ögonen: ’Josef som jag!’ Jag frågade honom: ’Varför gjorde prästen detta med mig, varför förgrep han sig på mig?’ Hans svar blev att han skulle be för mig och vi bad tillsammans.”

Hur reagerade påven i den stunden?

”Det slog mig att han blev mycket ledsen. Jag kunde se att han led med mig. Jag ville inte få honom att lida, jag ville inte berätta mera om övergreppen som jag utsattes för, men han grät tillsammans  med mig, fast han inte hade någon skuld i det som skedde.” 

Väntade Ni Er att få träffa påven?

”Nej, det var som om jag fått en riktig gåva, att bli mottagen på detta sätt och att han lyssnade på mig. Jag hade hört talet som han höll på flygpatsen i lördags eftermiddag, där han inte nämnde något om problemet med övergreppen. Men i morse (söndagen en 18 april), fick jag ett telefonsamtal: jag skulle bege mig till biskopens hus för där fanns påven. Jag har slutligen fått lite frid i min själ tack vare detta möte. Han gav mig en rosenkrans, den som jag bär på mig nu.”  

Övers.: NH