Efter hälsningen på polska, tillade påven:
Innan jag hälsar de italienska pilgrimerna har jag ännu tre meddelanden att framföra.

Det första meddelandet:
Jag har med glädje läst nyheten om att metropoliten Kirill blivit vald till ny patriark av Moskva och av hela Ryssland. Jag åkallar den Helige Andes ljus över honom och önskar att han må frikostigt tjäna den ryska ortodoxa kyrkan. Till detta anförtror jag honom åt Guds  moders, jungfru Marias, särskilda beskydd. 

Det andra meddelandet:
Under predikan som jag höll med anledning av den högtidliga installationen sedan jag  blivit vald till påve sade jag att det ”uttryckligen” är Herdens skyldighet att ”inbjuda till enhet” och jag förklarade Evangeliets ord angående det underbara fiskefänget på följande sätt: ”Och fast det var så många gick nätet inte sönder” (Joh 21:11) och sedan fortsatte jag efter dessa ord: ”Tyvärr, käre Herre, har nätet nu gått sönder, och det smärtar oss”. Sedan sade jag: ”Men nej – vi får inte vara bedrövade! Låt oss glädja oss åt ditt löfte som inte sviker och göra allt som står i vår makt för att färdas mot den enhet som du har utlovat.... Vi skall inte tillåta, Herre, att dina nät går sönder, så hjälp oss att vara enhetens tjänare”.

Just för att fullgöra detta enhetens uppdrag, som på alldeles särskilt sätt kännetecknar mitt ämbete som Petrus efterföljare, beslutade jag för några dagar sedan att gå med på upphävandet av den exkommunikation som gällde de fyra biskoparna som år 1988 hade vigts av Mons. Lefebvre, fastän denne inte hade påvligt mandat att göra så. Jag har utfört denna akt av faderlig barmhärtighet eftersom dessa prelater vid upprepade tillfällen hade visat att de var uppriktigt bedrövade över den situation som de befann sig i. Jag hoppas att denna min gest kommer att följas av deras snabba åtagande att börja ta de övriga stegen som är nödvändiga för att uppnå den fullständiga gemenskapen med kyrkan och på så vis vittna om sin sanna trohet och sitt sanna erkännande av magisteriet och påvens och Andra Vatikankonciliets auktoritet.

Det tredje meddelandet.
Under dessa dagar då vi påminner oss Förintelsen, återvänder jag i minnet till bilderna som jag bär inom mig från mina upprepade besök i Auschwitz, ett av de koncentrationsläger där det grymma och omänskliga massakern på miljontals judar ägde rum, dessa judar som var de oskyldiga offren för ett blint hat mot en ras och en religion. Jag önskar förnya uttrycket för min djupt kända smärta och en solidaritet som inte går att bestrida med dessa våra bröder som fick ta emot det första Förbundet. Jag hoppas att minnet av Shoa kommer att få mänskligheten att reflektera över den ondskans oberäkneliga makt när denna tränger in i människans hjärta. Må Shoa för alla vara en varning mot glömskan, mot nekandet och revisionismen, ty våld som utförs mot en enda mänsklig varelse betyder våld mot alla. Ingen människa är en ö, har en känd diktare skrivit. Av Shoa lär vi oss särskilt, både vi äldre och de unga generationerna, att endast den  mödosamma vägen som innebär att man lyssnar och för dialog, vägen som innebär kärlek och förlåtelse kan leda folken, kulturen och världens religioner till det önskade målet om broderskap och fred i sanning. Må aldrig mera våldet kränka människans värdighet.

[00172-01.01] [Testo originale: Italiano]

Övers.: NH