Kära bröder och systrar,

Jag gläder mig över att få vara här bland er, på St Peter’s residens för äldre människor och tackar syster Marie Claire och Mrs Fasky för deras vänliga välkomstord som de uttalade å era vägnar. Jag ber också att få tacka ärkebiskop Smith av Southwark, liksom De små fattigsystrarna (Little Sisters of the Poor) och de personliga voluntärer som tar hand om er.

Framstegen inom medicinvetenskapen och andra faktorer har lett till att människor lever längre nu. Då är det viktigt att inse att det faktum att vi har många äldre i samhället är en välsignelse för alla. Varje generation kan lära av de äldres erfarenhet och vishet, av tidigare generationer. Att ta hand om de äldre får inte ses som något man gör av godhet mot de äldre, utan snarare som en gest av tacksamhet och återgäldande för allt de äldre gjort.

Kyrkan har alltid hyst stor respekt för äldre människor. Det fjärde budordet: ”Hedra din fader och din moder på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land” hör ihop med löftet ”Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.”  

Kyrkans arbete för de behövande betyder inte bara att de får ta emot kärlek och vård utan belönas också av Gud genom de välsignelser som han utlovar dem som bor i det land där budet hålles. Gud vill att vi ska hysa respekt och se till de äldres välbefinnande genom att inrätta välgörenhetsinstitutioner, både i Storbritannien och andra länder. Kyrkan försöker uppfylla Herrens bud att vi måste respektera livet, i vilken ålder eller omständigheter det än gäller.

I början av mitt pontifikat sade jag: ”Var och en av oss är resultatet av en Guds tanke. Han har önskat var och en av oss, älskar var och en av oss, och var och en av oss är nödvändig” (Installationshomilian i början av mitt ministerium som biskop av Rom den 24 april, 2005) .

Livet är en unik gåva, vid varje stadium alltifrån avlelsen ända till den naturliga döden, och det är ingen annan än Gud som kan ge eller ta. Det är möjligt att ha god hälsa upp i hög ålder. Men kristna bör inte heller vara rädda att dela Kristi lidande, om Gud önskar att vi ska kämpa mot ålderssvaghet och skröplighet.

Min föregångare, påven Johannes Paulus II, fick lida mycket under de sista åren av sitt liv. Det stod klart för oss alla som såg  honom att han gjorde det i intim förening med sin Frälsares lidanden. Hans glädje och självbehärskning under de sista dagarna rörde oss alla och utgjorde ett rörande prov på vad vi alla kanske måste uthärda under slutet av våra liv.

När vi tänker på detta förstår ni att jag kommer till er inte bara som en fader utan också som en broder som är väl förtrogen med alla glädjeämnen och strider som hör till vår ålder. Att ha förmånen att få leva länge betyder både att vi kan uppskatta skönheten i Guds största gåva till oss, livets gåva, och på samma gång att vi måste uthärda livets bräcklighet. De av oss som lever många år får en underbar chans att fördjupa vår medvetenhet om Kristi mysterium, han som ödmjukade sig för att dela vår mänskliga tillvaro. När livslängden ökar för de flesta av oss, minskar ofta vår fysiska kraft. Och ändå kan dessa år bli till de andligt sett mest fruktbärande av alla. Dessa år ger oss tillfälle att i kärleksfull bön komma ihåg alla dem som vi har älskat i detta liv och att lägga fram allt vi personligen varit och gjort inför Guds barmhärtighet och ömsinta kärlek. Detta kan vara oss till andlig tröst och chans att på nytt upptäcka hans godhet som följt oss i alla dagar av vårt liv.

Med dessa ord, kära bröder och systrar, ber jag er ta emot mina böner för er alla och jag ber er att ni ber för mig. Må jungfru Maria och hennes make den helige Josef i sina förböner be Gud om vår lycka i detta liv och låta oss få en välsignad och lugn övergång till nästa.

Må Gud välsigna er alla! Tack så mycket.

20100923

Inofficiell översättning: NH

Originaltext utgiven av © Copyright 2010 - Libreria Editrice Vaticana