Kära bröder och systrar!

Under den gångna nattens vigilia återupplivade vi uppståndelsens ofrånkomliga och alltid närvarande verklighet, detta centrala mysterium i kristen tro. Oräkneliga påskljus tändes i kyrkorna, för att symbolisera Kristus, Han som har upplyst och fortsätter att upplysa mänskligheten, och besegra syndens mörker och död i all framtid. Och idag återklingar kraftfullt orden vilka gjorde kvinnorna förstummade då i gryningen, första dagen efter sabbaten, då de kom till graven där Kristi kropp, som hastigt tagits ned från korset, hade lagts in. Sorgsna och tröstlösa över förlusten av sin Herre, fann de att det stora stenblocket hade flyttats, och när de kom in såg de, att kroppen inte längre fanns där. Så, när de stod där, osäkra och förvirrade, överraskade plötsligt två gestalter i skinande klädnad dem, de sade: “Varför söker ni levande bland de döda? Han är inte här, Han har uppstått” (Lk 24:5-6). “Non est hic, sed resurrexit” (Lk 24:6). Ända sedan denna morgon, har dessa ord inte upphört att återklinga i universum som en glädjeyttring som inte påverkas av århundradena, och samtidigt, ständigt laddas med ny och obegränsad styrka.

Bokstaven R i Resurrexit

“Han är inte här...Han har uppstått.” De himmelska budbärarna förkunnar först och främst att Jesus “är inte här”: Guds son fanns inte i graven, därför att det var inte möjligt för honom att vara dödens fånge (jfr Apg. 2:24) och graven kunde inte kvarhålla “den som lever” (Upp 1:18) som är själva livets urkälla. Likt Jona i valens buk, så slukades även Jesus av jordens inre (jfr Mt 12:40) under loppet av en sabbat. Sannerligen, “den sabbaten var en stor sabbat”, som helige Johannes berättar för oss (Jn 19:31): Den största i historien, eftersom det var då som “Sabbatens Herre” (Mt 12:8) fulländade Skapelsen (jfr. 1Mos 2:1-4a), upphöjde mänskligheten och hela kosmos till friheten i att vara Guds barn (jfr. Rom 8:21). När detta utomordentliga verk hade fullbordats, blev den livlösa kroppen inblåst med Guds ande, och när gravens väggar föll, reste Han sig i härlighet. Det är därför änglarna förkunnar: “Han är inte här”, Han kan inte längre finnas i graven. Han gjorde sin pilgrimsväg på jorden bland oss, Han fullbordade sin resa med graven såsom alla människor måste göra, men Han besegrade döden och, på ett helt nytt sätt, öppnade Han jorden, genom en akt av kärlek blottade Han jorden mot himlen.

Hans uppståndelse blir till vår uppståndelse genom dopet som ”inlemmar” oss i Honom. Profeten Hesekiel har förutspått detta: “Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land.” (Hes 37:12). Dessa profetiska ord får sin mening uppfylld på Påskdagen, därför att idag blir Kristi löfte uppfyllt; även idag, i denna moderna tid präglad av osäkerhet och ängslan, återupplever vi uppståndelsens verklighet. Denna ändrade vår livsinställning och förändrade mänsklighetens historia. Alla som är fjättrade av lidande och död väntar på den uppståndne Kristus, de hoppas på Honom, ibland utan att de ens själva vet om det.

 
Påven kysser Acheiropita-ikonen (700-tal) som tecken på Petri upptäckt
av uppståndelsen. En tusenårig sed, nu återupptagen.

Må Anden hos Honom som uppstod, i synnerhet skapa lättnad och trygghet hos folk i Afrika, särskilt i Darfur där man genomlider en svår humanitär situation som inte längre kan uthärdas; till de som bor i de stora sjöarnas område där många sår ännu måste läkas, till folken i Afrikas horn, i Elfenbenskusten, Uganda, Zimbabwe och andra nationer som vill ha försoning, rättvisa och framsteg. I Irak, må slutligen freden segra över våldet som obarmhärtigt fortsätter att skörda offer. Jag ber också uppriktigt att de som är inblandade i konflikten i det Heliga landet må nå freden, och jag uppmanar alla till en tålmodig och bestående dialog, så att både gamla och nya hinder kan övervinnas. Må världssamfundet, som erkänner Israels rättmätiga fredsanspråk, hjälpa det palestinska folket att överkomma det känsliga tillstånd i vilket de lever och bygger sin framtid, och närma sig en statsbildning som är deras helt egna. Må den uppståndnes Ande skapa förnyad entusiastisk hängivelse hos de latinamerikanska folken, så att livsvillkoren för miljoner människor förbättras, de förfärliga kidnappningarna upphör och demokratiska institutioner inrättas i en anda av harmoni och effektiv solidaritet. Angående de internationella kriserna knutna till kärnkraft; må en värdig lösning hittas av alla parter, genom allvarliga och uppriktiga förhandlingar, och må ledarna av alla nationer och internationella organisationer bli styrkta i sin vilja att uppnå fredlig samexistens mellan folkslag, kulturer och religioner, så att terroristhotet upphör. Må den uppståndne Herren se till att kraften i Hans liv, Hans frid och frihet kan upplevas överallt. Idag sägs orden från ängeln, ämnade för att lugna kvinnornas hjärtan på påskmorgonen, till alla: “Var inte rädda! ... Han är inte här; Han har uppstått (Mt 28:5-6)”. Jesus har uppstått, och Han ger oss frid; Han själv är frid. Därför upprepar Kyrkan oförtrutet: “Kristus har uppstått - Christós anésti.” Låt folket i det tredje årtusendet inte tveka att öppna sitt hjärta för Honom. Hans budskap släcker fullkomligt törsten efter frid och lycka som återfinns i varje hjärta. Kristus lever nu och Han går med oss. Vilket otroligt kärlekens mysterium! Christus resurrexit, quia Deus caritas est! Alleluia!

Inofficiell översättning från originaltexten publicerad av VIS

Övers: Ulf Silfverling

2006-04-16