Bli heliga och bli budbärare

DEN HELIGE FADERNS BUDSKAP TILL VÄRLDENS UNGDOM I SAMBAND MED DEN TJUGOTREDJE VÄRLDSUNGDOMSDAGEN 2008

"Ni skall få kraft när den helige anden kommer över er, och ni skall vittna om mig” (Apg 1:8).

Mina kära unga vänner!

1. Den tjugotredje Världsungdomsdagen

Jag påminner mig alltid med största glädje de olika sammanträffanden vi hade i Köln i augusti 2005. I slutet av denna oförglömliga uppvisning av er tro och entusiasm som för alltid kommer att finnas inristad i mitt sinne och mitt hjärta, sade jag att vi skulle träffas igen vid nästa möte som skulle hållas i Sydney år 2008. Det blir den tjugotredje Världsungdomsdagen i ordningen och ämnet för den blir: ” Ni skall få kraft när den helige Anden kommer över er, och ni skall vittna om mig” (Apg 1:8). Den andliga förberedelsen för vårt möte där kommer att vara den helige ande och missionen. År 2006 lade vi störst tonvikt vid den egenskapen hos Anden att han är Sanningens Ande. Nu år 2007 söker vi istället att bättre förstå vad det innebär att han är Kärlekens ande . Vi fortsätter vår färd emot Världsungdomsdagen 2008 genom att reflektera över insiktens och kraftens Ande som ger oss modet att leva i enlighet med det Glada budskapet och att modigt förkunna det. Därför är det viktigt att var och en av er ungdomar – i era församlingar och tillsammans med era andliga eldare – blir i stånd att reflektera över denna viktiga kraft i frälsningshistorien som är den helige anden eller Jesu ande. På så sätt kommer ni att kunna uppnå följande upphöjda mål: ni kommer att känna igen vem anden verkligen är. Det gör ni framför allt genom att lyssna på Guds ord i uppenbarelsen i Bibeln, och ni kommer att bli medvetna om hans ständiga och aktiva närvaro i kyrkans liv, särskilt när ni på nytt upptäcker att den Helige anden är ”själen”, den levande andedräkten i själva det kristna livet, som vi lär känna genom de kristna sakramenten som är de som för in oss i detta liv – dopet, bekräftelsen coh eukaristin. Genom dem kommer ni att att på ett ännu djupare sätt lära er att förstå Jesus och ni kommer att fyllas av glädje. Och på samma gång kommer ni nu så här i början av det tredje årtusendet att bli i stånd att förverkliga Evangeliet. I detta mitt budskap vill jag gärna ge er en ram för era meditationer som ni kan använda er av under detta år av förberedelse. På så sätt kommer ni att lära känna styrkan i er tro på den Helige anden, återupptäcka den ifall den gått förlorad, stärka den om den blivit svag, njuta av den som det förbund den är som ni slutit med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus, som givits oss just genom den helige andes oförtröttliga arbete. Glöm aldrig att kyrkan, ja själva mänskligheten, alla människorna ni har omkring er nu och dem som ni kommer att möta i framtiden, väntar sig mycket av er ungdomar, för ni äger den största gåvan Fadern kan ge – Jesu ande.

2. Den helige Andes löfte i Bibeln.

Om vi uppmärksamt lyssnar på Guds ord om den helige andes mysterium och handling så blir vi varse flera stora och inspirerande insikter som jag nu i korthet skall sammanfatta:

Kort före sin himmelsfärd sade Jesus till sina lärjungar: ”Och jag skall sända er vad min Fader har lovat" (Luk 24:49). Detta ägde rum på pingstdagen när de befann sig i bön tillsammans i Cenaklen, det övre rummet, tillsammans med jungfru Maria. Den helige andens utgjutande över den begynnande kyrkan betydde uppfyllandet av ett löfte som Gud givit långt tidigare och som förkunnats och förberetts igenom hela Gamla Testamentet.

Ja, redan på de första sidorna presenterar Bibeln Guds ande för oss som vinden ”som svepte fram över vattnen” (1 Mos 1:2). Den säger att Gud blåste in liv genom människans näsborrar (jfr 1 Mos 2:7) och med detta gav henne livet självt. Efter arvssynden har den livgivande Guds ande kommit till synes många gånger i mänsklighetens historia, och låtit profeter komma fram som uppmanar det utvalda folket att återvända till Gud och att lyda hans bud troget. I den välkända visionen av profeten Hesekiel ger Gud genom sin ande Israels folk livet tillbaka när den avbildades som ”en dal full av benknotor (jfr. 37:1-14). Och Joel profeterade om ”hur anden skall komma över” alla folken, och inte lämna något utanför. Den helige författaren skrev: ”Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla.... Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande” (Joel 2:27-29).

” När tiden var inne” (jfr. Gal 4:4) förkunnade en Herrens ängel till jungfrun i Nasaret att den helige ande, ”den Högstes kraft” skulle komma över henne och vila över henne. Barnet som skulle födas skulle bli heligt och kallas Guds son (jfr. Luk 1:35). I profeten Jesajas ord utsäges att Messias skulle bli den som skulle fyllas av Herrens ande (jfr. Jes 11:1-2, 42:1). Detta är profetian som Jesus igen hänvisade till i början av sitt offentliga liv, i synagogan i Nasaret. Till alla de närvarandes förvåning sade han: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda och de ge förtryckte frihet och förkunna ett nådens år från Herren”. (Luke 4:18-19; jfr. Jes 61:1-2). I det att han vände sig till de närvarande lät han orden i Jesaja syfta på sig själv genom att säga: ”Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig” (Luk 4:21). Han skulle säga samma sak om och om igen om den helige Andes ankomst, ”Hjälparen”, vars uppdrag skulle vara att bära vittnesbörd om honom och att hjälpa de troende genom att undervisa dem och leda dem in i Sanningens fullhet (jfr. Joh 14:16-17,25-26; 15:26; 16:13).

3. Pingsten är utgångspunkten för kyrkans mission

På kvällen på uppståndelsens dag visade sig Jesus för sina lärjungar, ”andades på dem och sade: Ta emot helig Ande” (Joh 20:22). Med ännu större makt kom den helige ande över apostlarna på pingstdagen. Vi läser i Apostlagärningarna: "Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem (Apg 2:2-3).

Den helige ande förnyade apostlarna inifrån och fyllde dem med en kraft som skulle ge dem modet att gå ut och djärvt förkunna att ”Kristus har dött och är uppstånden!” Befriade från all fruktan började de tala öppet och frimodigt (jfr Apg 2:29, 4:13, 4:29-31). Dessa räddhågade fiskare hade blivit modiga budbärare av Evangeliet. Inte ens deras fiender kunde nu förstå hur ”dessa enkla och olärda män” (jfr. Apg 4:13) kunde visa sådant mod och utstå svårigheter, lidanden och förföljelse med glädje. Ingenting kunde stoppa dem. Till dem som försökte tysta ner dem svarade de: ”Vi kan inte tiga om det vi sett och hört” (Apg 4:20). Det var så som kyrkan uppstod och från den första pingstdagen har kyrkan inte upphört att sprida den goda nyheten till ”jordens yttersta gräns”.

4. Den helige Ande, kyrkans själ och principen för gemenskap

Om vi rätt skall förstå kyrkans mission så måste vi gå tillbaka till den övre salen där lärjungarna stannade kvar tillsammans (jfr. Luk 24:49) i det att de bad med Maria, ”modern”, och väntade på anden som hade blivit dem lovad. Denna ikon som beskriver den begynnande kyrkan borde alltid stå som en ständig inspirationskälla för varje kristen församling. Apostolisk och missionär fruktbarhet beror inte framför allt på stiliga program och pastorala metoder som är ”effektiva” och välkonstruerade, utan de är resultat av församlingens ständiga bön (jfr. "Evangelii Nuntiandi," 75). Dessutom måste församlingarna vara enade för att kunna vara effektiva, dvs. de måste vara ”ett hjärta och en själ” (jfr. Apg 4:32) och de måste vara redo att bära vittnesbörd om den kärlek och glädje som den helige ande låter strömma in i de troendes hjärtan. Guds tjänare, Johannes Paulus II, skrev att ännu viktigare än handling är det kyrkans uppdrag att bära vittnesbörd och att leva på så sätt att den står över allt annat (jfr. "Redemptoris Missio," 26). Tertullianus berätar att det var detta som skedde under kristenhetens tidiga dagar när hedndingar blev omvända när de såg vilken kärlek som rådde bland de kristna: ”Se hur de älskar varandra”.

Som avslutning på denna korta överblick över Guds ord i Bibeln, ber jag er observera hur den helige ande är Guds största gåva till mänskligheten och därför det yttersta beviset på Hans kärlek till oss, en kärlek som särskilt uttrycks som det ”ja till livet” som Gud önskar för alla sina skapade varelser. Detta ”ja till livet” finner sin fullhet i Jesus av Nasaret och dennes seger över det onda genom frälsningen. Låt oss aldrig glömma att Jesu budskap, just för att det kommer ur anden, inte kan reduceras till ett enbart faktum, det är nämligen avsett att vara ”goda nyheter för de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda...”. Detta visade sig med så stor kraft på Pingstdagen då det blev kyrkans nåd och uppgift gentemot världen, hennes främsta uppdrag!

Vi är frukten av kyrkans mission som äger rum genom den helige Andens verk. Vi bär med oss sigillet som består i Faderns kärlek i Jesus Kristus som är den helige Anden. Låt oss aldrig glömma det, ty Herrens ande kommer alltid ihåg varje individ och önskar, särskilt genom er, ungdomar, att svepa fram som en vind och elda till en ny pingst i världen.

5. Den helige Anden som ”lärare för det inre livet”

Mina kära unga vänner, den helige anden fortsätter idag att handla med sin myndighet inom kyrkan och andens frukter är ymniga ifall vi är redo att öppna oss för den kraft som gör allting nytt. Därför är det viktigt att var och en av oss lär känna anden, och skapar en relation till honom och tillåter oss att bli ledda av honom. På denna punkt väcks en fråga på ett naturligt sätt: Vem är den helige Anden för mig? Det är sant att för många kristna är Han fortfarande ”den store okände”. Det är därför som jag när vi nu förbereder oss för nästa Världsungdomsdag vill inbjuda er att lära känna den helige anden på ett mera djupt och personligt sätt. När vi bekänner vår tro säger vi: ”Jag tror på den helige ande, Herren och livgivaren som kommer från Fadern och Sonen” (den nicenska trosbekännelsen). Ja, den helige ande, anden som kommer ur Faderns och Sonens kärlek, det är han som är livets källa som gör oss heliga, ”ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss en helige anden” (Rom 5:5).
Men det är inte tillräckligt att veta vem anden är, vi måste också välkomna honom och låta honom leda våra själar som ”läraren av vårt inre liv” som introducerar oss till Treenighetens mysterium, eftersom han ensam kan öppna upp våra sinnen så att vi tror och låta oss leva varje dag i fullhet. Anden får oss att närma oss vår nästa, låter sin kärleks eld flamma upp i oss, gör oss till Guds kärleks budbärare.

Jag vet mycket väl att ni ungdomar i era hjärtan äger stor uppskattning och kärlek till Jesus och att ni önskar möta honom och tala med honom. Ja, kom ihåg att det just är närvaron av anden inom oss som är det som bekräftar, utgör och uppbygger vår person just på Jesu korsfästa och uppstigna person. Så låt den helige anden bli oss nära så att även Jesus kan komma oss nära.

6. Bekräftelsens sakrament och eukaristin

Kanske ni frågar hur det går till att bli förnyade av den helige Anden och växa i våra andliga liv? Svaret vet ni redan, det är: vi kan göra det genom att ta hjälp av sakramenten, ty tron föds och stärks inom oss genom sakramenten, särskilt genom de som utgör början till det kristna livet: dopet, bekräftelsen och eukaristin som utgör en enda helhet (KKK, 1285). Denna sanning angående de tre sakramenten som utgör början till våra kristna liv kanske är något som många kristna försummar. De ser dem som händelser som ägde rum någon gång i det förflutna och som inte har någon betydelse för nutiden. De är som rötter som inte kan ge livgivande näring. Det händer att många unga människor går bort från trons liv efter det att de tagit emot bekräftelsens sakrament. Och ändå är det genom sakramenten dop, bekräftelse och sedan, ständigt och alltid, eukaristin, som den helige anden gör oss till barn åt Fadern, till Jesu bröder och systrar, medlemmar i hans kyrka, sanna vittnen till Evangeliet och i stånd att njuta av den lycka som det innebär att äga en tro.

Jag ber er därför att fundera över det som jag här skriver till er. Nuförtiden är det särskilt viktigt att återupptäcka bekräftelsens sakrament och ge den dess viktiga plats i vår andliga tillväxt. De som har fått ta emot dopets och bekräftelsens sakrament måste komma ihåg att de har blivit till ”Andens tempel”. Gud bor inom dem. Tänk alltid på det och sträva efter att låta skatten som finns inom er bringa sina heliga frukter. De av er som är döpta men ännu inte fått ta emot bekräftelsens sakrament, förbered er för att ta emot de och vet att på detta sätt blir ni ”fullständiga” kristna, eftersom bekräftelsen fullbordar den nåd människan tar emot vid dopet (jfr. KKK, 1302-1304).

Bekräftelsen ger oss en särskild styrka för att vittna om och ära Gud med hela våra liv att frambära oss själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. (jfr Rom 12:1). Den gör att vi blir verkligt medvetna om att vi tillhör kyrkan, ”Kristi kropp” som vi alla är levande lemmar av, i solidaritet med varandra (jfr. 1 Kor 12:12-25). Genom att den döpte låter sig ledas av Anden kan han eller hon ge sitt eget bidrag till uppbyggandet av kyrkan eftersom ”hos var och en framträder anden så att den blir till nytta" (1 Kor 12:7). När Anden handlar ger han själen sina frukter, nämligen ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet” (Gal 5:22). Till dem av er som ännu inte tagit emot bekräftelsens sakrament ger jag en hjärtlig inbjudan att göra det och att be era präster om att få ta emot det. Det är ett särskilt tillfälle av nåd som Herren ger er. Missa inte detta tillfälle!

Jag skulle vilja lägga till ett ord om eukaristin. För att växa i våra kristna liv måste vi få näring av Kristi blod och kropp. Ja, vi är döpta och konfirmerade så att vi skall kunna vara värdiga att få ta emot eukaristin (jfr. KKK, 1322; "Sacramentum Caritatis," 17). "Källa och höjdpunkt” i kyrkans liv är eukaristin som är en ”ständig pingst” eftersom vi varje gång firar mässan får vi ta emot den helige Ande som förenar oss mera djupt med Kristus och förvandlar oss i honom. Mina kära unga vänner, om ni ofta tar del i det eukaristiska firandet, om ni ger lite av er tid till tillbedjan av det heliga sakramentet, den kärlekens källa som eukaristin utgör, då kommer ni att ta det glada beslutet att ägna hela era liv åt att följa det glada budskapet. På samma gång kommer ni att erfara att varje gång vår styrka inte räcker till, då är det den helige Anden som omvandlar oss, fyller oss med sin styrka och låter oss bli till vittnen uppfyllda av den uppståndne Kristi missionärsivriga glöd.

7. Det stora och trängande behovet av mission

Många unga människor upplever sina liv som något som inger dem fruktan och de ställer sig många oroliga frågor om framtiden. De frågar sig: Hur skall vi kunna passa in i denna värld som har så många allvarliga orättvisor och där det finns så mycket lidande? Hur skall vi förhålla oss till den själviskhet och det våld som ibland verkar vara det som har överhanden? Hur kan vi skapa mening i våra liv? Hur kan vi hjälpa till att och göra så att de andens frukter som nämndes här ovan: ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet” fyller denna sårade och bräckliga värld, och framför allt ungdomens värld? På vilka villkor kan den livgivande anden från den första skapelsen och särskilt av den andra skapelsen, frälsningens skapelse, komma att på nytt utgöra mänsklighetens själ? Låt oss inte glömma att ju större Guds gåva är – och gåvan av Jesu ande är den största av alla – desto större är världens behov av den och därför desto mera spännande kyrkans uppdrag att bära ett trovärdigt vittnesbörd om den. Ni ungdomar håller just genom Världsungdomsdagen på att vittna om er önskan att ta del i detta uppdrag. Därför vill jag här påminna er, kära vänner, om några nyckelsanningar som ni kan ägna er meditation. Än en gång vill jag upprepa att bara Kristus kan uppfylla den allra innersta längtan i era hjärtan. Bara Kristus kan göra mänskligheten mänsklig och göra den ”gudomlig”. Genom andens kraft låter han oss ta emot den gudomliga kärleken och den gör det möjligt för oss att älska vår nästa och att vi blir redo att tjäna. Den helige Anden upplyser våra sinnen, visar oss på Kristus som korsfästes och uppstod, och hur vi kan efterlikna Honom så att vi kan bli ”avbild av och redskap för kärleken som kommer från Kristus” ("Deus Caritas Est," 33). De som låter sig bli ledda av anden förstår att om de sätter sig själva i tjänst hos Evangeliet så är detta inte något vid sidan om, något extra, utan de vet att detta är av trängande och allsviktig betydelse – att sprida den Goda nyheten åt andra. Men vi måste kanske påminnas om att vi kan bli till Kristi vittnen endast om vi låter oss ledas av den helige Anden som är ”evangeliseringens främste förmedlare” (jfr."Evangelii Nuntiandi," 75) och ”missionens främste agent” (jfr. "Redemptoris Missio," 21). Mina kära unga vänner, som mina vördnasvärda företrädare Paulus VI och Johannes Paulus II sade vid ett flertal tillfällen, ”att förkunna Evangeliet och vittna om tron är mer nödvändigt än någonsin i våra dagar” (jfr. "Redemptoris Missio," 1). Det finns människor som anser att det vittnar om intolerans när man presenterar trons skatter till dem som inte delar ens uppfattning om dem, men det är inte så, att tala om Kristus är inte att tvinga andra att tro på honom (jfr. "Evangelii Nuntiandi," 80). För tvåtusen år sedan gav de tolv apostlarna sina liv för att göra Kristus känd och älskad. Och alla sekler därefter har män och kvinnor inspirerade av samma missionärsiver ansträngt sig att sprida Evangeliet. Även idag behöver Kristi lärjungar ge frikostigt av sin tid och energi för att tjäna Evangeliet. Kristus behöver unga människor som låter Guds kärlek brinna inom sig och som svarar med öppet sinne på hans trängande kallelse på exakt samma sätt som unga saliga och helgon gjorde i det förflutna och har gjort ständigt, ända in i våra dagar. Särskilt vill jag försäkra er om att Jesu ande idag bjuder in unga människor att förmedlare av det Glada budskapet till sina jämnåriga samtida. Svårigheten att närma sig andra ungdomar på ett övertygande och förståeligt sätt kan vara ett tecken på att den helige Ande vill att ni unga människor skall finna på ett sätt att göra det alldeles själva. Ni känner till era kamraters ideal, deras språk och även det som sårar dem, och på samma gång deras förväntningar och önskan om godhet. Det är en vidsträckt värld av ungdomliga känslor, ungdomars arbete, studier, förväntan och lidande... Var och en av er måste äga modet att lova den helige anden att ni kommer att föra en ung kamrat till Jesus Kristus på det sätt som ni tror är det bästa, och veta att ”alltid svara var och en som kräver besked om ert hopp, ödmjukt och respektfullt” (jfr. 1 Petr 3:15).

För att uppnå detta mål, kära vänner, måste ni vara heliga och ni måste vara missionärer eftersom det aldrig går att skilja helighet från mission (jfr. "Redemptoris Missio," 90). Var inte rädda att bli heliga missionärer som den helige Frans Xavier var, han som reste igenom hela Fjärran Östern och förkunnade den Goda nyheten ända tills varje uns av hans kraft hade uttömts, eller som lilla Thérese av Jesusbarnet som var en missionär, fastän hon aldrig lämnade karmelitklostret. Båda dessa är ”missionens skyddshelgon”. Var beredda att ge era liv på samma sätt som de gjorde för att lysa upp världen med sanningen om Kristus, för att besvara hat och ringaktning för livet med kärlek, för att förkunna hoppet om den uppståndne Kristus till varje hörn av världen.

8. Att låta ”en ny pingst” komma över världen

Mina unga vänner, jag hoppas att få se många av er i Sydney i juli 2008. Det kommer att bli ett tillfälle som försynen ger oss att i fullhet erfara den helige Andes kraft. Kom många till mötet så att ni blir ett tecken på hopp och så att ni ger kyrkan i Australien det stöd de väntar sig för att de gjort alla förberedelser inför er ankomst. För de unga australiensarna som blir era värdar kommer det att bli en utomordentlig möjlighet att förkunna Evangeliets skönhet och glädje för ett samhälle som på många sätt är mycket sekulariserat. Australien behöver liksom hela Oceanien åter upptäcka sina kristna rötter. I sin postsynodiska apostoliska uppmaning till Oceanien skrev påve Johannes Paulus II: ”Genom den helige andes kraft förbereder sig kyrkan i Oceanien för en ny evangelisering av folk som idag hungrar efter Kristus. En nyevangelisering är den första prioritet för kyrkan i Oceanien" (nr. 18).

Jag ber er att ge tid åt bönen och åt er andliga undervisning under detta sista stadium innan ni företar resan som leder till den tjugotredje världsungdomsdagen, så att ni i Sydney kommer att kunna förnya löftena som ni gjorde vid ert dop och konfirmation. Tillsammans skall vi åkalla den helige ande och tillitsfullt be Gud om gåvan av en ny pings för kyrkan och för mänskligheten i det tredje milleniet.

Må Maria, förenad i bön med apostlarna i Cenaklet, följa er åt under dessa månader och för alla unga kristna utverka att den helige anden på nytt strömmar ut sin kraft och sätter hjärtana i brand. Kom ihåg: kyrkan litar på er! Vi herdar ber Gud att ni må älska Jesus och göra så att andra älskar Honom mer och mer och att ni trofast kan följa Honom. Med dessa känslor i mitt hjärta välsignar jag er alla med min största tillgivenhet.

I Lorenzago, den 20 juli 2007

BENEDIKT PP. XVI

Publicerad med tillstånd från den engelska versionen av ZENIT (www.zenit.org)

Översättning: Natasja Hovén

20070726