Kära vänner,
”Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er” (Apg 1:8). Vi har sett hur detta löfte blivit uppfyllt! Så som vi nyss hörde i den första läsningen, sände den uppståndne Herren, han som sitter på Faderns högra sida, på Pingstdagen Anden över lärjungarna som var samlade i den övre salen (Cenaklet). Efter att ha tagit emot denna Andens kraft var Petrus och de andra apostlarna redo att ge sig iväg för att förkunna evangelium ända ut till jordens allra yttersta gränser. I varje tidsålder och på varje språk fortsätter kyrkan att för hela världen förkunna Guds underverk och kallar alla länder och alla folk till att omfatta tron, hoppet och det nya livet i Kristus.

Och i dessa dagar har även jag i egenskap av Petri efterträdare kommit till detta underbara land Australien. Jag har kommt för att befästa er, mina unga bröder och systrar, i tron och mana er att öppna era hjärtan för kraften i Kristi Ande och hans rika gåvor. Jag ber till Gud att denna stora församling som förenar unga människor ”från alla länder under himlen” (jfr Apg 2:5) må bli ett nytt cenakel. Må elden i Guds kärlek komma ner över er, fylla era hjärtan och göra så att ni blir ännu mera förenade med Herren och hans kyrka. Jag ber till Gud att han må sända er, den nya generationen apostlar, och genom er föra hela världen till Kristus!

”Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er” (Apg 1:8). Dessa ord uttalade av den uppståndne Herren har en särskild innebörd för de unga som vid dagens mässa kommer att ta emot bekräftelsens sakrament, beseglat med den helige Andes gåva. Men han riktar dem även till var och en av oss – till alla dem som vid dopet har fått ta emot  Andens gåva som består av försoning och nytt liv, som har välkomnat honom i sina hjärtan som hjälpare och vägledare vid konfirmationen och som dagligen växer till genom hans nåderika gåvor i den heliga eukaristin.  Vid varje mässa när den helige Ande åkallas genom kyrkans högtidliga bön, utgjutes han ju på nytt, inte bara genom att förvandla våra gåvor av bröd och vin till Herrens kropp och blod, utan också genom att förvandla våra liv för att genom sin kraft göra oss till ”en kropp, en ande i Kristus”.

Men denna den helige Andes ”kraft”, vad är den annat än själva kraften i Guds liv! Den är Andens egen kraft som svävade över vattnen på skapelsens första dag och i tidens fullbordan väckte upp Jesus från de döda. Det är den kraft som leder oss och världen till det kommande Gudsriket. I dagens evangelietext förkunnar Jesus en ny tidsålders inträdande när den  helige Ande skall komma över hela mänskligheten (jfr Luk 4:21). Han själv, avlad av den helige Ande, född av jungfru Maria kom till oss för att ge oss den helige Ande. Eftersom han är källan till vårt nya liv i Kristus, är han också, på ett synligt och påtagligt sätt, själva själen i kyrkan, och den kärlek som förenar oss med Herren och med varandra. Han är ljuset som får våra ögon att öppnas så att vi kan se undren som Guds nåd utverkat åt oss.

Här i Australien – ”det stora sydliga landområdet där den helige Ande verkar” (the great south land of the Holy Spirit) (benämning myntad av den spanske upptäckaren Pedro Fernandez de Quiros på 1600-talet, ö.a.) – har vi alla fått erfara Andens närvaro och kraft i naturens skönhet. Våra ögon har öppnats och vi har fått se världen runt omkring oss så som den verkligen är: ”laddad med Guds storhet” som poeten säger (Gerard Manley Hopkins i dikten God’s Grandeur, ö.a.), upp till brädden fylld av Guds skaparkärlek och härlighet. På samma sätt har vi här, i denna stora församling av unga kristna från hela världen, fått erfara hur stark Andens närvaro och makt är inom kyrkans liv. Vi har fåttt se kyrkan i sin verkliga skepnad – som Kristi kropp, en levande gemenskap i kärlek som omfattar människor av alla raser, nationer och språk, av alla tider och platser, i den enhet som uppstår när vi tror på den uppståndne Herren.

Andens kraft fyller ständigt kyrkan med liv! Genom de nåderika sakramenten tränger denna kraft djupt in i oss, som en underjordisk flod som ger sinnet näring och som för oss allt närmre det sanna livets källa som är Kristus. Den helige Ignatius av Antiokia  Saint som dog som martyr i Rom i början av etthundratalet har givit oss en underbar beskrivning av den Andens kraft som bor i oss. Han beskrev Anden som en källa av levande vatten som väller upp inom hans hjärta och viskar: ”Kom, kom till Fadern” (jfr. Epistula ad Romanos, 6:1-9).

Men denna Andens kraft och nåd är inte något vi kan förtjäna eller någonsin uppnå av egen kraft. Vi kan endast ta emot den som en gåva. Guds kärlek kan endast släppa loss all sin inneboende kraft om vi tillåter honom att förvandla oss inifrån. Vi måste låta honom tränga igenom vår likgiltighets hårda skal, vår andliga matthet, vår blinda anpassning till ”tidens anda”. Det är då och endast då som vi kan låta honom elda vår fantasi och forma våra allra djupaste önskningar. Det är därför bönen är så viktig. Daglig bön, privat bön i våra hjärtans tystnad och inför det heliga sakramentet, liturgisk bön i hjärtat av kyrkan. Bön är att odelat ta emot Guds nåd, självförverkligande kärlek, gemenskap med den helige Ande som bor inom oss genom Jesus leder oss inom kyrkan till vår himmelske Fader. Genom sin Andes makt är Jesus alltid närvarande inom oss och väntar i stillhet på att vi tysta ställer oss vid hans sida så att vi hör hans röst, förblir i hans kärlek och tar emot ”kraften från höjden”  (Luk 24:49) som gör oss till salt och ljus för vår värld.

Före sin himmelsfärd sade en uppståndne Herren till sina lärjungar: ”Ni skall vittna om mig .... till jordens yttersta gräns” (Apg 1:8). Låt oss här i Australien tacka Herren för trons gåva som har givits oss i form av en skatt som överförts från en generation till en annan inom kyrkans gemenskap. Låt oss här i Oceanien alldeles särskilt frambära vårt tack till alla de hjältemodiga missionärer, hängivna präster och ordensfolk, kristna föräldarr, mor- och farföräldrar, lärare och kateketer som byggt upp kyrkan i dessa länder – vittnen som till exempel den saliga Mary MacKillop, den helige Peter Chanel, den salige Peter To Rot och så många andra! Andens kraft visade sig i deras liv och verkar ännu i det goda de lämnat efter sig, i samhället de formade och som överlämnats till er.

Kära unga människor, låt mig nu ställa er en fråga. Vad är det som ni önskar lämna över till nästa generation? Bygger ni era liv på en fast grund, är det ni gör av bestående värde? Är era liv sådana att ni lämnar plats åt Anden mitt i en värld som vill glömma Gud eller till och med stöta bort honom i namn av en falsk frihetsuppfattning? Hur använder ni de gåvor som blivit er givna, den ”kraft” som den helige Ande även nu är beredd att sprida över er. Vilket arv kommer ni att lämna till de unga människor som kommer efter er? Vilket eftermäle vill ni lämna efter er åt dem? Vad kommer ni att ha tillfört dem?

Den  helige Andes kraft inte bara lyser upp och tröstar oss. Den visar också vägen in i framtiden, till det kommande Guds rike. Vilken storslagen bild av en mänsklighet som frälsts och förnyas som vi ser i den nya tiden som vi dagens evangelietext utlovar åt oss! Evangelisten Lukas säger till oss att Jesus Kristus är uppfyllandet av Guds löften, han är den Smorde, helt i besittning av den helige Ande som han därför kan ge vidare till hela mänskligheten. Kristi ande och dess utgjutelse för mänskligheten är en borgen som försäkrar oss om hopp och befrielse från allt som drar ner oss och förslavar oss. Den ger de blinda deras syn åter, befriar de förtryckta och skapar enhet i och genom mångfald (jfr. Luk 4:18-19, Jes61:1-2). Denna kraft kan skapa en ny värld. Den kan ”göra jorden ny” (jfr. Ps 104:30)!

Styrkta av den helige Ande och med trons rika vision som inspirationskälla kallas en ny generation kristna till att bygga en värld i vilken Guds livgivande gåva tas emot i glädje, respekteras och vårdas – istället för att förkastas, fruktas som ett hot och förgöras. En ny tid är i antågande i vilken kärleken inte är girig och självisk utan ren, trofast och genuint fri, öppen för andra, respekterar deras värdighet, söker det goda för dem, utstrålar glädje och skönhet. En ny tid där hoppet befriar oss från den ytlighet, apati och självupptagenhet som bedövar våra själar och förgiftar våra relationer. Kära unga vänner!  Herren ber er att bli profeter för denna tid, budbärare om hans kärlek och på så sätt dra människorna till Fadern och bygga en framtid som innebär hopp för hela mänskligheten.

Världen behöver denna förnyelse! I så många av våra smahällen håller en andlig öken på att breda ut sig, sida vid sida med materiellt välstånd. Det är en inre tomhet, en namnlös fruktan, en stilla känsla av förtvivlan. Hur många av våra samtida är det inte som ”huggit ut cisterner, cisterner som spricker och inte håller vatten” (Jer 2:13) i ett desperat sökande efter mening – den slutliga mening som bara kärleken kan ge? Det är denna stora och befriande gåva som Evangeliet bringar. Det uppenbarar vår värdighet som män och kvinnor skapade till Guds avbild och likhet. Den uppenbarar mänsklighetens upphöjda kallelse som är att finna förverkligande i kärlek. Den uppenbarar sanningen om människan och sanningen om livet.

Även kyrkan behöver denna förnyelse. Kyrkan behöver er tro, idealism och era generösa sinnen så att  hon alltid kan förbli ung genom evangeliets kraft (jfr Lumen Gentium, 4)! I dagens andra läsning påminner aposteln Paulus om att varje kristen har tagit emot en gåva som är avsedd att användas för uppbyggandet av Kristi kropp. Kyrkan behöver alldeles särskilt gåvorna som de unga ger henne, alla unga. Hon behöver växa i Andens kraft som även nu skänker fröjdens skimmer åt er ungdom och gör att ni önskar tjäna Herren i glädje. Öppna era hjärtan för denna kraft! Jag riktar min bön särskilt till dem av er som Herren kallar till prästämbetet ochtill det vigda livet. Var inte rädda att säga Ja till Jesus, att finna er glädje i att uppfylla hans vilja, att ge er själva helt i sökandet efter helgelse, och att använda all er begåvning till tjänandet av nästan!

Om några ögonblick kommer vi att fira bekräftelsens sakrament. Den helige Ande kommer att komma över konfirmanderna, de kommer att ”få den helige Andes gillet” som gåva (jfr Ef 1:13) och att sändas ut för att bära vittnesbörd om Kristus. Vad innebär det att ta emot den helige Andes ”sigill”? Det innebär att bli märkt på ett outplånligt sätt, förvandlad för alltid  till en ny skapelse. För dem som har tagit emot denna gåva kan ingenting någonsin bli detsamma igen! Att ha blivit ”döpt i den enda och samma Anden”  innebär att ha blivit antänd med Guds kärlek. Att ha ”fått att dricka” av Anden (jfr 1 Kor 12:13) betyder att ha blivit vederkvickt genom skönheten i Guds plan för oss och för världen och att i sin tur bli en källa till andlig vederkvickelse för andra. Att ha ”tagit emot Andens sigill” betyder att inte vara rädd för att stå upp för Kristus och låta Evangeliets sanning genomtränga vårt synsätt och sätt att tänka och handla, alltmedan vi arbetar på kärlekens civilisation och dess förverkligande.

Låt oss i vår bön för konfirmanderna be om den helige Andes kraft på det att den må blåsa nytt liv i vår egen konfirmations nåd. Må Anden sprida sina gåvor i överflöd över alla de närvarande, över denna stad, Sydney, över Australien och alla Australiens invånare! Må var och en av oss förnyas i en anda av vishet och förståelse, av rätt omdöme och mod, av kunskap och vördnad, av förundran och bävan i Guds närvaro!

Genom jungfru Marias kärleksfulla medling, hon som är kyrkans moder, ber jag att detta blir till en erfarenhet av ett nytt Cenakel utifrån vilket vi alla, brinnande av den helige Andes eld och kärlek, kommer att gå ut i världen för att förkunna den uppståndne Kristus och dra alla  hjärtan till honom!  

Amen.

© Copyright 2008 - Libreria Editrice Vaticana
Inofficiell övers.: NH