(katobs.se) ”Det kristna äktenskapet är oupplösligt; det har instiftats av Gud och välsignats av Kyrkan. Människor äger inte någon makt över honom.” Med dessa ord gick den saliga Victoire Rasoamanarivo av Madagskar emot sin far, som ville hon skulle skilja sig från sin orättfärdige make. Victoire fick tidigt kallelsen till ordenslivet, men omständigheterna gjorde att hon tvingades gifta sig med sin kusin. Trots stora prövningar, både av äktenskapet och hennes katolska tro, håller hon fast vid sin övertygelse och starka kallelse att tillhöra Gud. Många i dagens samhälle skulle se hennes öde med beklagande och sucka över hennes till synes underkuvade liv. Men i själva verket var hon fri att älska Gud och tillhöra hans kyrka, det var helt hennes eget val. Hennes historia påminner i vissa delar om vår egen heliga Birgitta. Till artikeln
Om några dagar kommer den italienska bokhandeln att börja sälja den nya utvidgade upplagan av kardinal Giacomo Biffis memoarer. Han är bördig från Milano och var ärkebiskop i Bologna mellan 1984 och 2003.
Första upplagan, utgiven 2007, gjorde ett starkt intryck och samma år kallades Biffi av Benedictus XVI till Vatikanen att predika under fastetidens andliga övningar.
Denna andra upplaga innehåller mycket som är nytt. Ett helt nytt kapitel ägnas t.ex. åt ”kyskhetens utmaning”, med originella och överraskande reflektioner över det kristna svaret- inklusive celibatet ”för himlens skull”- på de dominerande sexuella ideerna och praktikerna. Till artikeln
Attack mot kyrkan från FN - blir ifrågasatt i observatörsrollen
(katobs.se) I ett dokument från FN, nämligen några "sammanfattande observationer" från Barnrätts-kommittén, korrigeras katolska kyrkan mycket auktoritärt för sitt sätt att hantera övergrepp på barn. Men inte bara detta, utan även för dess människosyn, etik, lära och lagar. Dokumentet är en uppföljning av av ett möte den 31 januari i år, men FN menar att kyrkan fördröjt utvärderingen i 14 år. Tonläget är minst sagt mästrande. Till artikeln
Bilden: Påve Benedikt XVI i FN-högkvarteret den 18 april 2006,
där han höll följande tal.
Neofascistisk lobby propagerade för abort i Katolska domkyrkan
(katobs.se) Under kvällsmässan den 30 januari avbröts heliga Mässan av tre barbröstade kvinnor, som poserade inför kameror och skanderade ord avsedda att angripa den katolska tron. På brösten fanns det budskap;
my body my choice
nunca mas!
FEMEN
aborto es sagrado
never again
De höll även upp en banderoll med texten: "catholic church out of my body"
Aktionen var planerad. Fotografer fanns på plats, däribland den professionella fotografen Elisabeth Ohlsson Wallin, som gjort sig känd för explicita fotomontager avsedda att förnedra den katolska kyrkan och kungahuset bland andra, och på detta sättt skapa uppmärksamhet, publicitet och inkomster. Till artikeln
FEMEN-ikonerna Inna och Sasha Shevchenko tilsammans med det ultranationalistiska neonazistiska partiet UNA-UNSO
Konsistoriet den 22 februari: Nitton nya kardinaler, med nedtoning av Europa
(
katobs.se) Vid konsistoriet den 22 februari kommer påve Franciskus att utnämna 19 nya krdinaler. Därmed kommer kyrkan ha 121 kardinaler, en mera än vad Påven Paulus VI föreskrivit. Dock överskreds detta antal även av påve Johannes Paulus II, som under en tid omgav sig med 135 kardinaler.
Vad är då en kardinal? Ordet kommer från det latinska ordet för gångjärn, cardus. De första kardinalerna var inte främst heliga och fromma, utan inflytelserika och användbara personer i den romerska maktapparaten, kontakter som kunde öppna dörrarna för de kristna så att de kunde utöva sin tro. Till artikeln
Ärkebiskop kritiserar genusideologin –
”en säker väg till självförstörelse”
(katobs.se) En polsk biskop uttalar sig med tydliga ord mot genusideologin och kritiseras för detta av antiklerikala kretar. Biskopen sade att de som omfattar de olika genusteorierna ”kommer att föra vår civilisation raka vägen in i självförstörelse ”. Vid ett ungdomsmöte försvarade den polske ärkebiskopen Marek Jędraszewski från Lodz skillnaderna och komplementariteten mellan man och kvinna. Ärkebiskopen sade sig ta tydligt avstånd från alla försök att utjämna ”de enastående och storslagna skillnaderna mellan man och kvinna, som Gud tänkt ut på så underbart sätt." Till artikeln
Sancte Pierre Favre, ora pro nobis! Att förstå påven Franciskus genom den helige Ignatius
Rom(kath.net/as/VATICAN magazin) I den intervju som Antonio Spadaro, chefredaktör för jesuittidskriften ”La Civiltá Cattolica” gjorde i september 2013 hänvisade påve Franciskus, vid sidan om den helige Ignatius av Loyola och den helige Frans Xavier, till den salige Pierre Favre (1506-1546) som han såg som förebilden för en jesuit. Pierre Favre var Sankt Ignatius förste rumskamrat när båda studerade i Paris. Den tredje i samma rum var Franz Xavier. Med den nära gemenskapen mellan dessa tre helgonlika unga män börjar den katolska kyrkans moderna tidsålder– en gemenskap som skulle få avsevärt större betydelse än den mellan Schelling, Hegel och Hölderlin när de, 250 år senare fann varandra som studiekamrater i Tübingen. Till artikeln
De två påvarnas jul, förklarad av Gregorius den Store
Påven Franciskus´ besök strax före jul hos sin företrädare Benedikt har skänkt världen en samtidig bild av två påvar tillsammans.
Det är en händelse utan motstycke i historien. Men vad är det för en hemlighet som mötet på en gång döljer och uppenbarar? Till artikeln
(katobs.se) Att tro på Den heliga Treenigheten innebär framförallt en nåd att uppleva det sanna och rätta och goda. Men med tron följer också konsekvenser för tänkandet. Präster har därför alltid - alltsedan helige Ambrosius införe prästseminarierna på 300-talet - fått en grundlig utbildning inom en mängd områden innan de skickats ut på fältet för att hjälpa själarna. Och genom katekesundervisningen har även de troende lekmännen kunnat få del av det samlade tänkandet inom kyrkan, lärosatser, dogmer och bakgrunden till dessa. Till hjälp har man haft kyrkofäderna, kyrkolärare och några fantastiska kompilationer, sammanfattningar, av det som vi med kyrkan tror. Den mest kända går under namnet Denzinger, efter en tysk teolog, verksam på 1800-talet. I denna artikel reflekterar skribenterna Alessandro Gnocchi och Mario Palmaro över varför denna typ av kunskap - som hjälpt så många generationer att bättre förstå och utveckla sin tro - är så föraktad idag, och närmast ses som ett hot mot den levande tron. Till artikeln
Ärkebiskop Gänswein:
"Jag har fått intrycket av att jag
lever i två världar"
(katobs.se) Vid påve Benedikts sida fanns alltid hans sekreterare msgr Georg Gänswein, som sedemera blev utnämnd till ärkebiskop. I en intervju i Die Zeit förklarar ärkebiskopen sina känslor när beskedet kom att påven avgår. Han berättar också om den svåra omställningen från att alltid gå på full motor till att vara i utkanten av händelsernas centrum. Han berättar också om hur han upplevde det att påve Franciskus inte ville flytta in i de påvliga gemaken. Till artikeln
(katobs.se) En mycket sorglig nyhet meddelas från Italien, att det numera inte finns några dominikanmunkar kvar i det världsberömda San Marcoklostret i Florens. Det var i detta kloster som den änglalike konstnären Fra Angelico levde sina dagar och utförde många av sina mest kända arbeten. Det är här man hittar motiven til seklers ikoner och tavlor och julkort, för beundran och tillbedjan. Det var här den berömde borgmästaren medborgarrättskämpen och stadsingenjören Giorgio La Pira hämtade sin andliga kraft, han var tertiärdominikan. De återstående få fäderna kommer att överföras till Santa Maria Novella, vilket leder till att nedläggning av alla reguljära liturgiska funktioner samt aktiviteten i biblioteket med sina 40 000 volymer. kommer att upphöra. För att inte tala om all annan kulturell verksamhet som lockat människor under många år till San Marco. Till artikeln
(katobs.se) För en tid sedan framfördes en ganska skarp kritik emot vissa av påvens uttalanden, och också hans val av kanaler för att föra ut sina meningar. Kritiken kom från två mycket erfarna skribenter, Alessandro Gnocchi och Mario Palmaro och den publicerades i en stor italiensk dagstidning. De avskedades omedelbart från sin tjänst på en katolsk radiostation, trots att de förklarat att grunderna i kritiken inte varit ämnade att ifrågasätta påvens auktoritet som sådan. Idag kan vi publicera en intressant berättelse från den ene av kritikerna, Mario Palmaro, om ett oförglömligt telefonsamtal till honom från påven personligen. Till saken hör att Mario Palmaro nyligen har drabbats av en svår sjukdom. Till artikeln
(katobs.se) Intresset för hur vi firar den heliga mässan framställs ibland som en angelägenhet för liturgiska experter. Å andra sidan finns det också de som menar att liturgin hör folket till, och den ska därför anpassas till de önskemål som finns hos de troende, beroende på nationell och kulturell identitet, ålder och tidens anda. I en predikan som hölls i Jakarta i början av oktober så framställde den aposotoliske nuntien ärkebiskop Antonio Filipazzi saken på ett helt annat sätt. Med stöd från framförallt konstitutionen från det Andra vatikankonciliet, Sacrosanctum concilium - men även andra källor - framhöll han att "Varje sann förnyelse av kyrkan bör genomföras i full anslutning till kyrkans lära. Den måste utföras med respekt för kyrkans hierarkiska struktur och dess disciplin. --- Den måste respektera det förflutnas andliga och gudshängivna arv och kontrastera den fallna mänskliga naturens tendenser och inflytandena från modern mentalitet. Den bör genomföras i en attityd av tålamod och ödmjukhet."
Till artikeln
(katobs.se) Den senaste tiden har det skrivits mycket om en skandal i Limburgs stift i Tyskland. Även Sveriges TV har rapporterat om detta, som om det skulle vara en kvarleva från renässanstidens ordning. En biskop, Franz-Peter Tebartz van Elst, har utmålats som skapare av ett eget furstendöme, och han har anklagats för att ensam slösa miljoner euro på lyxbyggen och förstaklassresor. Nu har biskopen tagits ur tjänsten. Vi har undersökt fallet och verkligen funnit en återgång till andra tider - men i ett helt annat avseende. Det ärar inte precis de som borde följa och predika Guds bud och den gyllene regeln. Till artikeln
(katobs.se) Den 7 augusti var det 20 år sedan salige påve Johannes Paulus II utgav sin encyklika om moralläran och trons tolkning, Veritatis Splendor. Det var den tionde av totalt fjorton encyklikor. Han ägnade åtta år åt att skriva den. Det är kanske den mest genomarbetade och genomtänkta text av den enorma mängd tal, instruktioner, exhortationer, predikningar och rundskrivelser som flöt ut från denne atletiske påves penna.
Encyklikan tar upp mycket väsentliga frågor, som: Hur ska vi veta vad som är rätt och fel? Hur kan kyrkan veta det? Hur ska vi veta att kyrkans morallära är bättre än någon annan? Varifrån kommer kyrkans Läroämbete? Vilka anspråk har Läroämbetet, och hur kan de förstås? Vad är frihet? Vilket förhållande råder mellan teologisk forskning och Läroämbete och mellan individens frihet och kyrkans morallära? Är buden vi fått genom Guds ord bara förslag, som vi sedan i anpassning till tiderna kan modifiera? Vad är det vi kan reformera, och vad kan vi inte ändra? Vad sade Andra Vatikankonciliet egentligen om Läroämbetet och människans frihet? Sedan ett par år finns den i en prisvärd svensk översättning. Till artikeln
Påven Franciskus med ungdomar som hållt fram sin mobiltelefon för att ta en
oförglömlig bild på Petri efterträdare och biskopen av Rom.
Vår påve Franciskus: Älskad - och ifrågasatt!
(katobs.se) Påve Franciskus har tagit media och allmänheten med storm. Redan när han kom ut och presenterade sig för världen överraskade han alla genom att istället för att välsigna de församlade människorna bad dem välsigna honom. Han har sedan visat sidor som inga tidigare påvar kunnat uppvisa i modern tid. Detta genom en informell stil och spontana uttalanden till media och privatpersoner, som sedan förmedlats av media. Resultatet har blivit en viss förvirring, imte minst hos kyrkans egen presstjänst. Påvetal och texter brukar vara svårt att få fram i översättningar, men när påven gav en intervju till jesuiternas kulturtidskrift La Civiltá Cattolica så översattes den raskt och utgavs i inte mindre än tjugo andra tidskrifter, detta bara efter en vecka. Denna intervju, samt det brev och de informella samtal som han kort därefter ägnade till en italiensk vänsterpublicist, Eugenio Scalfari, föranledde en del reaktioner, i världspressen men kanske framförallt bland de troende. Två meriterade journalister, Alessandro Gnocchi och Mario Palmaro, anställda på Radio Maria, en mediakälla som är känd för sin hängivna katolska identitet, kunde inte låta pennan vara utan de skrev en artikel, som publicerades i den stora Milanotidningen Il Foglio. Vi publicerar hela denna artikel, detta efter grundliga överväganden i redaktionen. Som förklaring bilägger vi en ledare. Vi har även översatt en diskussion om innehållet i artikeln och de förklaringar artikelförfattarna själva givit till för deras svåra beslut att gå emot själve Petri efterträdare som de alltid ägnat sitt yrkesliv att försvara och stödja. Nu kommer kanske deras utspel uppfattas som ett angrepp mot påven. Till artikeln
(katobs.se) Påven håller nästan varje dag en liten meditation från kapellet i
Domus Sanctae Marthae. Det finns alltid en länk till dessa texter till vänster i vår meny. Dessutom håller han sina onsdagskatekeser. Vi återger här förra onsdagens betraktelse över syndaren och kyrkans helighet. "Under historiens gång har vissa frestats att säga: Kyrkan består bara av de rena, av de som aldrig avviker från den rätta vägen, de andra måste avvisas. Men det är inte sant. Det är kätterskt att säga så. Nej! Kyrkan är helig och ändå avvisar hon inte syndare. Tvärtom tar hon emot dem, hon öppnar sin famn även för dem som befinner sig längst bort ifrån henne, hon kallar alla att få omslutas av Faderns nåd, kärleksfullhet och förlåtande ömhet. Fadern ger alla en chans att möta honom, att börja gå den väg som leder till helighet. ”Men, Fader, jag är syndare, jag har begått allvarliga synder, hur kan jag då bli en del av kyrkan?” Kära broder, kära syster, det är just det som Herren önskar, att du säger till honom: ”Herre, jag är här, med mina synder! Förlåt mig, hjälp mig att gå din väg, omforma mitt hjärta!”Till artikeln
Prästseminarist saligförklarad Mördades blott 14 år gammal
på grund av sin kallelse
(katolisches.info, Modena) Lördagen den 5 oktober saligförklarades Rolando Rivi av påve Franciskus. Den då bara 14 årige studenten vid ett litet prästseminarium fördes den 10 april 1945, tre veckor före krigsslutet, bort och mördades av kommunistiska partisaner. ”Imorgon finns det en präst mindre,” sade kommunisternas ledare och förklarade med detta cyniska yttrande mordet. Rolando Rivi saligförklaras som martyr eftersom mordet skedde i Odium fidei (av hat mot tron). Till artikeln
Påven svarar ateistisk
vänsterpolitiker och publicist
(katobs.se) Den sjunde juli publicerade den italienska dagstidningern La Repubblica en artikel med ett antal frågor ställda till påve Franciskus. Artikeln följdes upp av ännu en den sjunde augusti. Båda var skrivna av tidskriftens grundare. Eugenio Scalfari, som även varit mycket aktiv i vänsterpolitiska sammanhang. Han är uttalat ateist och var en av grundarna till Partito Radicale år 1955. Detta vänsterparti har aggressivt varit inriktat på att begränsa kyrkans inflytande på alla nivåer samhället, omforma italienarnas syn på sexualitet och abort, och man har försökt torpedera Vatikanstatens konkordat med den italienska staten. Scalfari lämande dock partiet 1963 för att ansluta till det italienska socialstpartiet PSI. Vi har översatt detta unika brev från en påves penna. Brevet har skapat en mängd kommentarer i olika kanaler, inte minst de sociala medierna. Det har uppmärksammats på l´Osservatore Romano och i alla de stora tidningarna utomlands. I den svenskspråkiga delen av världen har det kommenterts endast av den underskattade nyhetskällan Vatikanradion, och bloggaren Bengt Malmgren. Se artikeln
(katobs.se) Påve Fransciskus har låtit intevjua sig under tre tillfällen i augusti av chefredaktören för den italienska tidskriften La Civiltá Cattolica. Den har publicerats idag i en rad olika tidningar och den kommer även ges ut på svenska i jesuiternas svenska tidskrift Signum. I intervjun berättar påven öppenhjärtigt varför han inte flyttat in i den påvliga lägenheten, han berättar om sin upplevelse av Rom, om kurian, om sitt intresse för litteratur och konst och musik. En stor del av intervjun upptas av hans tankar om jesuitorden. När det gäller kyrkans roll idag menar han att den inte bara kan hänvisa till principer och regler, som ofta är skrivna under andra tider. Gud har uppenbarat sig som historia, inte som ett kompendium, säger han bland annat och jämför vår tro med en resa. Som människan biologiskt utvecklas, så utvecklas även vårt medvetande om oss själva och vi växer i förståelsen av sanningen. Och för detta tar vi hjälp från exegeter och teologer men även från andra vetenskaper. "Det finns regler och principer i kyrkan som en gång var effektiva men idag har förlorat sitt värde och sin mening", säger påven i intervjun. När en formulering av en tanke förlorar siktet på människan och till och med fruktar det mänskliga, då förlorar den sin giltighet, menar påven och jämför med hur detta kan skildras i olika operor. Kyrkans tanke måste återfinna genialitet och bättre förstå hur mänskligheten förstår sig själv idag, detta för att utveckla och fördjupa kyrkans undervisning, säger påven i intervjun. Hela intervjun på engelska
Franciskus och den heliga ikonens undergörande verkan
(katobs.se) Under den fyra timmar långa vigilebönen för fred i Syrien, Mellanöstern och alla krigshärdar på jorden som leddes av påve Franciskus, fanns det en gripande stund. Det var när Maria-ikonen ”Salus Populi Romani” buren av fyra hillebardiärer tillhörande schweizergardet och föregången av två små flickor med blombuketter, infördes på torget. Ikonen placerades framför påve Franciskus som i andakt visade den sin vördnad. Vad var detta för en ikon, vilken är dess historia och betydelse? Sandro Magister har samlat några häpnadsväckande fakta, ägnade åt meditation och bön. Till artikeln
Katolsk präst och grundare av
gayrörelsen i Italien
(Tempi/Katholisches.info) Han var en rebell, blev suspenderad från kyrkan a divinis, anhängare till den mest radikale fienden till kyrkan, erkände att han var homosexuell och grundade Italiens största homo-organisation. När alla hans ideologiska ”vänner” lämnat honom och han stod där gammal, ensam och svårt sjuk, tog Joseph Ratzinger upp honom i kyrkan igen. Den i många avseenden tragiska berättelsen om en förvirrad präst är också en ovanlig historia om omvändelse och försoning. En av de historier som visar på Guds oändliga barmhärtighet, men även den förskräckliga förvirring som kan drabba människor och även präster och den stora skada som de därmed kan vålla. Till artikeln
Egyptenkrisen: Påve Benedikt och Regensburgstalet i ny belysning
(katobs.se) "Aldrig har en påve varit så tydlig och modig som påve Benedikt när han i den berömda föreläsningen i Regensburg avslöjade hur islam har sina rötter i våldet. Och efter honom har det inte heller kommit någon annan som förklarar det. Det som följer kan hjälpa oss att förstå den nuvarande krisen i Egypten." Så skriver Sandro Magister i en tillbakablick och menar att påve Benedikts Regensburgstal fått förnyad aktualitet. Flera kristna ledare har uttalat sig om krisen i Egypten, om kyrkbränningarna och terrorhoten mot kristna. Både den koptiska kyrkan och den katolska har gjort offentliga uttalanden, där de vädjar till att splittring av folket inte får ske, fördömer terrorismen och uppmanar världssamfundet att inte göra saken värre genom felaktiga slutsatser och falska mediarapporter. Men från islams ledare finns det inga uttalanden. Till artikeln
Qusair (Agenzia Fides) - Hennes namn var Mariam, hon var en femton år gammal kristen flicka, hon levde i Qusair, en stad nära Homs, 35 km söder om denna syriska stad. Homs har blivit en fast punkt för de syriska rebellerstyrkorna sedan början av juni.
Miriams historia kom till Fides genom att den återberättades av två melkitiska katolska präster. Den är en påminnelse om grymheten i denna konflikt och den extrema sårbarheten hos de religiösa minoriteterna. Till artikeln
Vid sin resa till Frankrike 1986, begav sig den salige Johannes Paulus II på pilgrimsfärd till Paray-le-Monial. Där överlämnade han till Jesu sällskap ett budskap i vilket han skrev:
”Hos Jesu Hjärta får människans hjärta lära känna den sanna och enda meningen med sitt liv och sin bestämmelse, förstå värdet av ett autentiskt kristet liv, akta sig för vissa förvändheter i människohjärtat, förena kärleken till Gud från hans söner med kärleken till nästan. Så – och det är den sanna gottgörelsen som Frälsarens Hjärta begär – kan på de ruiner som hopats av hatet och våldet byggas kärlekens civilisation, den efterlängtade, Kristi Hjärtas Rike” (5 oktober 1986).
Dessa ord låter oss bättre förstå det viktiga med Jesu Hjärtas Hedersvakt, frukten av en andlig ingivelse som gavs en nunna i Marie besökelses kloster i Bourg-en-Bresse (Frankrike). Till artikeln
(katobs.se) Den 9 april 1940 invaderades Danmark och Norge av Tysklands armé. Fem år av ockupation följde, av svåra tider. Fredagen den 17 november 2006 avled fil. mag. Elsebet Kieler 88 år gammal. För en hel generation danska katoliker, och många svenskar, som var unga 1950 och åren därefter, kom hennes inspiration och personliga vittnesbörd att ha avgörande betydelse. Som ung var hon en legendarisk ledarinna i motståndsrörelsen. Hon var övertygad pacifist, men ansåg att hon var tvingad att delta i motståndet, fast utan vapen. Till artikeln
"Fullkomlighetens väg” är läran om uthållighet i bönen, bönen i alla dess former, den gemensamma och den personliga. Man kan bara utrusta sig för ett sådant liv genom att i allt välja Gud, Hans närvaro i den själ Han skapat, och vara helt nöjd med detta val. ”Den som har Gud”, säger Teresa, ”saknar ingenting”. Det låter som en enkel sammanfattning, ett slags universalrecept som man fromt kan upprepa några gånger och finna vackert. Men verkligheten är en annan. Så länge människan är den hon är, är det aldrig ett enkelt mantra. Men det är ändå sanningen: man kan aldrig sakna något i detta livet, om man ”har Gud”, det vill säga lever i tron, arbetar i tron, delar livet med andra i tron." Ur predikan den 15 oktober av diakon Göran Fäldt. Till artikeln
är ett ideellt projekt som drivs av några få lekmän. I redaktionen finns även en präst. Men initiativet är helt lekmannadominerat. Under våren 2008 konstituerades en stödförening med namnet FÖRENINGEN KATOLSK OBSERVATÖR. Denna förening utgör tidskriftens organisatoriska grund. Förutom medlemsavgifter och donationer från enskilda så tar föreningen emot bidrag från Stiftelsen Katolska Akademin. Huvudsakligen går bidragen till IT-kostnader och rättigheter. Arvoden och löner förekommer ej.
MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN KATOLSK OBSERVATÖR
kan erhållas genom att inbetala 100 kr på nedan angivna föreningskonto. Med medlemskapet följer vissa förmåner som utskick av material som ej publiceras på nätet, verksamhetsberättelse mm, samt inbjudan att delta i årsmötet, som är i mars månad.
"Kyrkan anser det med rätta vara sin
plikt att ständigt fördjupa och för varje generations krav
avpassa framställningen av Guds outrannsakliga mysterier som i sig
innesluter alla frälsningens frukter. Men samtidigt är det av
största vikt att tillse att, under bevarande av den nödvändiga
plikten att pröva, inga av den kristna trons sanningar bringas att
vackla." Detta sade påven Paulus VI när han den 30 juni
1968, som avslutning på Trons år till minne av apostlarna
Petrus och Paulus, proklamerade en formulering av vår katolska
tro. Till artikeln
