Troskongregationens prefekt får ej
förlängt mandat
(katobs.se) Vatikanane meddelade idag den 30 juni att Troskongregationens prefekt, kardinal Gerhard Ludvig Müller, ej får förlängt mandat som brukligt, detta efter bara fem år på posten. Kardinalen innehar en nyckelposition som ledare för den kongregation som har att övervaka trons och moralens renhet och i viss mån även bromsa förändringar som inte är välgrundade. Kardinal Müller har ständigt försökt framhålla kyrkans oföränderliga lära i lojalitet med påven. Men redan från början av detta pontifikat har det visat sig att den relation som var så stark mellan påven S. Johannes Paulus II och den tidigare prefekten för Troskongregation, kardinal Joseph Ratzinger, inte har infunnit sig. Kardinal Ratzinger innehade posten från 1981 till 2005, i nästan 25 år alltså. Till artikeln
Ärkebiskop Luis Ladaria Ferrer SJ, ny prefekt för Troskongregationen. Till höger kardinal Müller, avgående.
(katobs.se) Den 23 juni, på själva midsommarafton, lästes en rosenkrans i katolska domkyrkan. Det görs varje vecka. Denna rosenkransbön var dock lite speciell. Den ingick nämligen i en "rosenkransstafett" i tacksägelse för prästerskapet och för Jungfru Marie beskydd av våra präster. Utan dessa skulle vi inte kunna ta del av de heliga sakramenten. Juni är sedan 1500-talet en månad tillägnad Jesu heliga hjärta. Påven S Johannes Paulus II uttalade sig ofta om prästernas kall, och han utsåg även en dag att be för prästkallelser. 1994 fick en irländsk affärskvinna, Marion Mulhall, en tydlig inspiration under en reträtt, att man borde stödja prästerna till varje pris, över hela världen. Hon visste inte hur det skulle gå till dock. Senare kom idén att man borde be för prästerna en dag om året, över hela världen, ja, helst även i rymden! Hon grundade 2003 en förening, Worldpriest, som har som huvudsyfte organisera en rosenkransstafett. I år är det åttonde året, och redan deltar inte mindre än 67 kyrkor i mer än 50 länder, varav många är marianska vallfartsorter, i denna bön. Katolska domkyrkan, med Vår Fru av Stockholm, kom tillsammans med Island in i kedjan som första stift i Norden. Trots midsommar anslöt cirka 35 troende i denna interkontinentala bön. Se här vilka helgedomar som deltog.
I många av deltagarkyrkorna gjorde man diskret filmupptagning, en del direktsände över webben. Varför? Kan det inte verka vara en form av självbespegling? Nej. Vad det handlar om är att "dela allt det vackra som Kyrkan bär på, hennes rikedomar i alla dess avseenden, hennes liturgi, hennes tillbedjan, hennes lära, konst, musik, kultur" såsom Michael Warsaw i EWTN sade i en intervju. Foto:katobs.se
Frågan om de omgifta: Polska biskopar håller fast vid ”Familiaris consortio”
medan kyrkan i Tyskland följer ”Amor laetitia”
(katobs.se) De skiljaktligheter inom den kyrkliga hierarkin som uppenbarades redan innan synoden 2015 har nu bekräftats i praktiken. Kyrkan, som - om den låter sig ledas av den Helige Ande - aldrig motsäger sig själv, har nu hamnat en sorts heteropraxi enligt flera erkänt kunniga inom området. Vi har låtit översätta en artikel av den kände katolske publicisten Guido Horst, publicerad i Die Tagespost nyligen. Här framkommer problemet med tillämpningen av det ödesdigra kapitlet åtta i påvens exhortation Amor Laetitia, med stor tydlighet. Tyvärr har det överskuggat allt annat i denna viktiga text, som i övrigt handlar om den katolska famlljens övernaturliga natur och vikten av dess enhet. Påven är unik som moralisk världsledare, det finns ingen motsvarighet till ledare som varje vecka förmedlar budskap till hela världen om hur vi som människor bör orientera oss i våra liv i förhållande till evigheten. Det gäller alla påvar och sannerligen även påve Franciskus. Just därför är det så tragiskt, om påvens röst inte kan tolkas enhetligt ens av de troende. Det är detta som Guido Horst här konkret visar. Att tiga ihjäl frågan tycks inte fungera.
Vi har även länkat till en artikel av msgr Nicola Bux, som går ännu ett steg. Msgr Bux är mycket tydlig; om vi söker enhet med andra kyrkor, måste vi också uppvisa enhet inom vår egen kyrka. Msgr Bux var nära medarbetare till påve Benedikt och vi har haft artiklar av honom tidigare i samma fråga. Till artikeln
(katobs.se) Den 21 maj meddelades överraskande av påve Franciskus själv efter Regina Caelibönen på Petersplatsen att fem nya kardinaler kommer utses. De fem kommer från Mali, Spanien, Laos El Salvador. Och alltså även från Sverige. Biskop Anders Arborelius kommer således bli den förste kardinalen från Sverige i kyrkans historia. Övriga är Jean Zerbo, ärkebiskop av Bamako, Mali, Juan José Omella, ärkebiskop av Barcelona, Louis-Marie LingMangkhanekoun, den apostoliska vikarien i Pakse i Laos samt Gregorio Rosa Chavez, auxiliärbiskop i ärkestiftet i San Salvador. Konsistoriet den 28 juni sammanfaller med patronatsfesten i Rom för apostlarna Paulus och Petrus.Utnämningarna går i linje med tidigare utnämningar av kardinaler som är verksamma i "marginaliserade områden" i den katolska kyrkan, i diasporan. Det är ytterst ovanligt att hjälpbiskopar blir kardinaler när inte ens deras ärkebiskop är det, som i fallet El Salvador.Lika ovanligt är det att upphöja en apostolisk vikarie till kardinalstiteln, dessa - som till exempel i fallet med vår egen Albert Bitter en gång i tiden - betraktas som förelöpare till biskopar i ett blivande biskopsstift.
Det är mycket troligt att utnämningen av biskop Arborelius kom efter att påven bekantat sig med både vår biskop och stiftet under resan till Sverige under hösten.
Vi anbefaller alla katoliker att vi nu ber för vår biskop och gör allt för att underlätta hans tunga börda att leda ett komplext stift i diasporan i detta stora land under svåra tider.
Det meddelas att en av våra tidskrifts första redaktionsmedlemmar, Jon Peter Wieselgren, avlidit i Herren, efter en lång tids sjukdom. Han var under några år verksam som redaktör för Katolsk Kyrkotidning. Men det kom nya vindar, hans traditionella katolicism passade inte riktigt in. Redan vid de första utgivningarna av Katolsk Observatör hade han emellertid en spalt som hette "Reflexer och reflektioner". Det var kanske den enda rösten i vårt stift som inte drog sig för att framföra tydlig kritik mot ideologiseringen av kyrkans förkunnelse, vilken tilltog i vågorna av konciliet och den politiska oron i världen. Under senare år har han verkat för bokutgivning mm i Svenska Katolska Akademin, där han även var preses. Vi kommer, som vi lovat honom för bara någon vecka sedan, att återpublicera några av hans artiklar. Må han få skåda det eviga ljuset. Må han vila i frid.
(katobs.se) Med anledning av utropandet av ett "islamiskt kalifat" och attackena mot kristna och shiamuslimska minoriteter i Syrien och Irak, nu också mot katolska kyrkans tjänare i Europa, har vi samlat ett antal artklar ur vår utgivning, som behandlar islam och förhållandet mellan islam och kristendom:
Heliga Maria Elisabeths bön för Skandinaviens omvändelse
Allgode Jesus, jag nedfaller vid dina fötter, och beder dig ödmjukt vid dina högt heliga sår och det dyrbara blod, du utgjutit för hela världens frälsning, vänd i all nåd din barmhärtighets ögon till Skandinaviens folk. Vilseledda för århundraden sedan, sitta de i irrlärans mörker, äro skilda från din Kyrka och berövade din lekamens och ditt blods tillbedjansvärda Sakrament och de övriga nådemedel, vilka du instiftat till själarnas tröst i livet och i döden.
Kom ihåg, världens Fräsare, att du även för dessa själar utstått en bitter död och utgjutit allt ditt blod.
Led, du gode Herde, dessa vilsegångna får tillbaka till ditt enda fårahus och till din Kyrkas sunda betesmarker på det att de med oss må vara en hjord, som lyder under dig och din synlige ställföreträdare på jorden: åt honom har du i den helige aposteln Petri person anförtrott dina får och dina lamm att vaktas.
Hör, allgode Jesus, våra böner, vilka vi frambära inför dig med största förtröstan på ditt heliga hjärtas kärlek; ditt heliga namn vare därför ära lov och pris i all evighet.
Amen.
(Bönen bads dagligen i den allra första kommuniteten av Moder Elisabeths birgittinska gren, under de första åren i Rom. Bönen har Imprimatur och ingock i Oremus sjunde upplaga (1935).
POST-SYNODAL APOSTOLIC EXHORTATION AMORIS LAETITIA OF THE HOLY FATHER FRANCIS TO BISHOPS, PRIESTS AND DEACONS
CONSECRATED PERSONS
CHRISTIAN MARRIED COUPLES
AND ALL THE LAY FAITHFUL
ON LOVE IN THE FAMILY
"Kyrkan anser det med rätta vara sin
plikt att ständigt fördjupa och för varje generations krav
avpassa framställningen av Guds outrannsakliga mysterier som i sig
innesluter alla frälsningens frukter. Men samtidigt är det av
största vikt att tillse att, under bevarande av den nödvändiga
plikten att pröva, inga av den kristna trons sanningar bringas att
vackla." Detta sade påven Paulus VI när han den 30 juni
1968, som avslutning på Trons år till minne av apostlarna
Petrus och Paulus, proklamerade en formulering av vår katolska
tro. Till artikeln
är ett ideellt projekt som drivs av några få lekmän. I redaktionen finns även en präst. Men initiativet är helt lekmannadominerat. Under våren 2008 konstituerades en stödförening med namnet FÖRENINGEN KATOLSK OBSERVATÖR. Denna förening utgör tidskriftens organisatoriska grund. Förutom medlemsavgifter och donationer från enskilda så tar föreningen emot bidrag från Stiftelsen Katolska Akademin. Huvudsakligen går bidragen till IT-kostnader och rättigheter. Arvoden och löner förekommer ej.
KATOLSK OBSERVATÖR
2012 All rights reserved
FÖRENINGEN KATOLSK OBSERVATÖR,
BOX 4337, 102 63 STOCKHOLM
