För Burkina Fasos president Blaise Compaoré, är kampen mot AIDS ett ärende av högsta prioritet och som inte får reduceras till en ideologisk fråga. Även avhållsamhet och trofasthet är medel för att bekämpa AIDS.  

Ni har själv tagit på er ordförandeskapet för den Nationella kommittén för bekämpandet av aids. Vad är anledningen till det ?
Det är ett moraliskt engagemang när man som jag är ansvarig för en kommunitet som består av mer än 12 miljoner personer. I Östafrika hotas miljontals mäns och kvinnors liv av aids. Denna sjukdom berör hela samhället. Statschefen måste gå i bräschen för att stoppa dess härjningar.
Burkina Faso har utvecklat en strategisk metod av klassiskt snitt som innehåller alla de viktigaste beståndsdelarna i kampen mot aids: förebyggande åtgärder, epidemologisk uppföljning och omhändertagande av de sjuka. Vi börjar se resultaten: från att ha omfattat 7% av befolkningen år 1997 har siffran gått ner till 4% år 2003.

Kan de sjuka i ert land få tillgång till ARV-medicinerna lika lätt som i Europa?
Vi har noterat att laboratorierna har gjort betydande ansträngningar. Behandlingarna med ARV-medicin är 20 gånger billigare nu än de var i början. Men priserna är fortfarande höga för de befolkningarna i Afrika söder om Sahara. Det räcker inte med att göra ARV-medicinerna tillgängliga för de sjuka, det är också nödvändigt att utbilda sjukpersonal.

Hur stor grad av självständighet har ni gentemot organisationer som UNAIDS eller Världshälsoorganisationen?
Vår svaga sida här i Burkina Faso är att vi har ont om ekonomiska resurser. Men våra parter som har hand om finansieringen har förstått att anti-aids-programmen inte kan falla ner av sig själva från himlen. Om det vore så skulle vi inte kunna sätta igång en strategisk plan i kampen mot aids.

Det är nödvändigt att hålla stånd mot de internationella organisationerna. De får ge oss råd men inte ta hand om aids-problemet i vårt ställe. När det gäller hälsofrågor är jag av uppfattningen att det inte duger med ”konfektionssydda kläder”. Det finns också andra stater som försöker utöva påtryckningar på oss. Nyligen blev jag tillfrågad av en amerikansk journalist: ”Vad kommer ni att göra för att hjälpa Förenta staterna att kämpa mot terrorismen?” Jag svarade: ”Och vad kommer Förenta staterna för att ge oss stöd i vår kamp mot aids?” Aids är lika farligt som terrorism!

Vad anser ni om den debatt om kondomer som nyligen ägt rum i Spanien?  
I Europa upplever man inte aids-faran på samma sätt som hos oss. För invånarna i Burkina Faso handlar det om en omedelbar fara. Pandemin är en synlig fara, den drabbar ens familj, ens närmaste vänner. I Europa har ni kanske haft möjlighet att diskutera för och emot den moraliska sidan. I Burkina Faso har vi inte tid med det.  

Handlar ni som det rör sig om en akut situation ?
Jag skulle hellre vilja säga att inget är tabubelagt hos oss. Vi har haft en del experiment med genetiskt modifierade organismer här i landet. När en blind förlorat ett saltkorn söker han det överallt, och måste kanske svälja en del småsten under sökandet. Om GMO:na gör att vi kan öka vår produktion sexfaldigt, då lönar det sig att försöka. När människor lever i överflöd då kan de kosta på sig att vara kräsna. Men det kan inte vi.  

Men anhängarna av kondomer tror att de gör Afrika en tjänst...
Det finns ofta ett stort svalg mellan det som medierna säger och det som sker i verkligheten. I Afrika hör aids till vår vardag. Debatten om kondomer, på det sätt som ni för den på, angår oss inte. Fransmännen älskar att diskutera, det är deras galliska sida! En del kritiserar kyrkans ställningstagande och tror sig därmed försvara afrikanerna. Må så vara. Men de flesta har aldrig satt foten i Afrika!

Jag ger dem rådet att besöka Burkina Faso. Här hos oss arbetar imamen, prästen och byhövdingen tillsammans. Allas gemensamma strävan är att kämpa mot det onda. Om man fokuserar på kondomer hamnar man vid sidan om problemet. Jag som är statschef kan inte förespråka  ett enda sätt att förebygga aidsepidemin och föredra det framför de andra.

Är kyrkan en trovärdig partner i kampen mot pandemin?  
Det finns många människor som är okunniga om vad kyrkan gör i Afrika. I Frankrike förstår inte intelligentsian hur nära vi står de ansvariga katolikerna. Hos oss betyder ”kyrka” framför allt skolor och vårdcentraler. Aidsdebatten handlar inte om teori, den är av helt praktisk art. Kyrkan bidrar med sin del. Om avhållsamhet hjälper till att förebygga aids tänker vi inte låta bli att rekommendera den! Burkina Faso är ett pluralistiskt samhälle. Det är möjligt att låta flera olika förebyggande metoder samleva: avhållsamhet, trohet och preventivmedel.

Är avhållsamhet verkligen en realistisk metod för förebyggandet av aids?
Kyrkan har inte monopol på avhållsamhet! I min egenskap av statschef har jag alltsedan år 2002 engagerat mig för rekommendationen av denna metod, det har skett inom ramen för kampanjen "C'est ma vie" (Det är mitt liv det handlar om). Syftet med kampanjen var att få folk att inse sitt eget ansvar. Bland de olika förslagen på vad man själv kunde göra fanns några som direkt riktade sig mot avhållsamhet. ”Jag har beslutat mig för att avstå från varje sexuell förbindelse när min make/maka befinner sig på annan ort” och ”Jag har beslutat mig för att avhålla mig från varje sexuell relation ända tills det att jag gifter mig”.

Är detta mångsidiga program något som en fransman kan förstå?
Jag skulle vilja svara ”ja” genom att berätta en rolig historia. I ett dokument som man funnit i Afghanistan står att bara engelska och arabiska lämpar sig för utbildning av terrorister. Franskan får inte användas – det är ju ett språk som passar för eftertanke! Någon som gått i franska skolor kan aldrig bli en kamikaze. Man är inte bra på att lägga bomber efter att ha läst Pascal och Descartes.

Samuel Pruvot

ur Famille Chrétienne
den 12 februari 2005