(katobs.se) En märklig historia berättas i tidskriften Der Spiegel. Den har i högsta grad anknytning till vår nationella skyddpatron, heliga Birgitta. Klostret Altomünster i Bayern grundades redan på 700-talet av eremiten helige Alto. Från 1056 fram till 1497 var det ett bendiktinkloster Men 1497 flyttade det in kvinnor i klostret, birgittasystrar. Det fungerade - precis som Vadstenaklostret - som ett dubbelkloster (ordenssystrar och bröder för bikt och heliga mässan mm) fram till 1803, då den stora sekulariseringen drabbade klostret. Trots detta fortsatte kallelserna komma, och så sent som under andra världskriget fanns där ett sextiotal birgittasystrar.

Klostret är känt för sin arkitektur och arkivet innehåller 3400 unika band, varav många illuminerade medeltida handskrifter. Detta är den största samlade birgittinska handskriftssamlingen i världen. (En gång var det Vadstena, men de mesta förstördes av Gustav Vasas tjänstemän. En del bokomslag återanvändes för kungens kassaböcker, medan de mästerliga konstfärdiga avskifterna av den tidens mest lärda verk förstördes för all framtid. )

Kyrktornet i Altomünster kan ingen missa.

Klostret med sina hundra celler - detta vill man nu riva.

Men inga nya kallelser har kommit, priorinnan är till åren, och gradvis har man planerat en avveckling av klostret och att föra alla tillgångar till stiftet och ärkestiftet i München. De två enda kvarvarande systrarna, Monika och Apollonia, bor redan på ett vårdhem i närheten.

För ett par år sedan får en 34-årig kvinnlig advokat, Claudia Schwarz, en enkel fråga i ett biktsamtal: "Har du tänkt på en klosterkallelse?" Omedelbart känner hon att det var just det som Gud ville med hennes liv. Hennes föräldrar, som hon fortfarande bor hos, har förstått saken redan sedan hennes barndom. Hon ber dagligen redan som barn.

Claudia söker på nätet efter lämpliga kloster. Ett, Kloster Frauenchiemsee, idylliskt beläget på en ö mitt i sjön Chiemsee, faller henne i smaken. Men när hon läser på hemsidan att man erbjuder vediska matlagningskurser, så blir hon tveksam. "Jag går inte i kloster för att laga mat, i synnerhet inte österländsk mat!".

Birgittinpostulanten Claudia Schwarz med sin brudklänning för de slutliga löftena.

Moder Apollonia, klostrets priorinna, en av två kvarvarande systrar,
stödjer postulanten i allt.

Hon sorterar även ut en orden, där ingen kan något latin, och en annan, där den enda litteratur som används är Bibeln.

Till slut hittar hon den birgittinska orden med sin strikta regel. Hon knackar på i Altomünster. Hon blir mottagen av den 63-åriga priorinnan Apollonia , som hårdnackat försökt hålla klostret vid liv och rädda arkiv och donationer.

De ber rosenkransen i trädgården. '

"Jag kände mig omedelbart förstådd!"

skriver Claudia. Kallelsen var kristallklar.

Men klostret är redan dödsdömt - av myndigheterna i ohelig allians med kyrkan. Vägar ska byggas, och bostäder, klostermarken är attraktiv, och även klostrets ekonomiska tillgångar. Man säger det inte finns någon framtid för det. När moder Apollonia anställde en direktör och började rusta upp badrum och celler för att inrätta gästhem, detta för klostrets egna rikliga medel, så fråntogs hon omedelbart alla fullmakter av ärkestiftet. "Ingen framtid", sades det. Varpå Claudia Schwarz har svarat stiftet:

"Jag har kontakt med åtta kvinnor till som vill flytta in och följa regeln! "

Hon flyttar in som postulant. Bara några månader senare förklaras klostret nedlagt. Men moder Apollonia med sin nya kallelse protesterar. Med postulantens juridiska kompetens vet de hur slipstenar ska dras. Claudia Schwarz stämmer myndigheterna i inte mindre än fyra domstolar och lyckas kunna bo kvar i klostret. När hon inte är i domstolarna så odlar hon potatis och äpplen. Och följer heliga Birgittas regel.

Klostret har aldrig saknat postulanter förrän i senare tid. Här 22 stycken.

Myndigheterna försöker desperat köra ut henne med andra grepp: Man säger klostret är fallfärdigt, man spikar igen delar av det, man påstår brandsäkerheten är oacceptabel. Man stänger av elen. Man skär av telefonkabeln till klostret. Till sist spikar man igen hennes klostercell. Men hon flyttar bara till en annan. Det finns tvåhundra att välja emellan. Brandskyddsfrågan avfärdar hon:

"Jag har studerat Birgittaordens dödsbok sedan 500 år. Många dödsorsaker finns det - till exempel blev ju flera dödade av svenskarna. Men innebrända? Inte en enda under 500 år! "

Postulantens cell - förseglad av myndigheterna

I Altomünster är postulanten inte populär. Hon anses hindra planerna för nya bostäder och vägbyggen över den gamla klostermarken. Men det finns också en folklig opinion till förmån för Claudia Schwarz sak, man har tillskrivit kardinal Marx och även påve Franciskus.

Svaren har varit iskalla. Från Rom endast:

"Vi förstår, men litar till de lokala katolska myndigheterna".

'Och de lokala myndigheterna, det vill säga Biskopsämbetets informationsansvarige, säger bara:

"En realitet att stänga klostret, ty vi lever i nya tider nu".

Varpå moder Apollonia säger:

"Nya tider finns det ju alltid, men också behovet för envar att leva ett andligt liv".

När ytterligare frågor kom så svarade man direkt från Rom att två äldre systrar inte är tillräckligt för att utbilda nya noviser och postulanter. Man kan inte undgå reflektionen över hur birgittinerorden en gång växte fram ur ingenting, den gamla såväl som heliga moder Elisabeth Hesselblads gren.

Många forskare och andra har oroat sig över att arkivet - som ska fogas till de övriga stiftstsarkiven - nu kommer att förskingras bland allt annat. Andra har påpekat att klostrets tillgångar bygger på gåvor från personer med hopp om förbön för deras själar. Gåvor som nu skingras, och bönerna uteblir på grund av "nya tider".

En lokal katolsk kyrkoherde i München, Herbert Grüber, skrev i ett brev: "Hur nunnorna behandlas här har ingenting att göra med välgörenhet och kristendom."

Fortsättning följer.

Red.

Källa: Der Spiegel
Foto: Spiegel Online
För tysktalande finns det en dokumentärfilm om hela saken.

Fotnot: Birgittinklostret i Altomünster skänkte 1953 systrakorets altare till den förste stiftsbiskopen efter reformationen, Johannes Ev. Erik Müller. Delar av det finns idag runt ikonen Vår Fru av Stockholm i katolska Domkyrkan. Det undre partiet här är från det ursprungliga altaret i Sankt Eriks kapell. En annan gåva från Altomünster återfinns i Guadalopekapellet, ett tabernakel som har använts för utställning av Det Allraheligaste Sakramentet för tillbedjan. Foto: katobs.se