(katobs.se) När arbetsdokumentet för synoden om Amazonas kom den 17 juli 2019 hade det redan talats i ett par år om synoden. Den hade annonserats redan i oktober 2017 av påve Franciskus. Det fanns rykten av olika slag, som - med det mesta numera - var svårtolkade: Vad skulle en biskopssynod med tema Amazonas handla om egentligen? Kyrkan har idag pastorala problem över större delen av världen, sekulariseringen går fort i länder och områden som annars hört till de fromma källor, varifrån missionen utstrålat; Spanien, Italien, Tyskland, Frankrike, Belgien, Holland...alla dessa länder brottas idag med kallelsebrist, tomma kyrkor och kloster, och ett Europa där sekulära värderingar dikteras med allt starkare maktmedel via skolor, medier, regeringar och överordnade organisationer som EU och FN. Och där Kyrkan själv brottas med splittringar i de inre leden - biskopar talar emot biskopar, kardinaler emot kardinaler....

Vad gör då att Vatikanen samlar biskopar att diskutera ekologi och minoritetsfolkens situation i Amazonasområdet? Vi har gått igenom arbetsdokumentet Instrumentum laborum med titeln Amazonas: Nya vägar för kyrkan och för integral ekologi.

Arbetsdokumenet är odaterat, men det släpptes den 17 juni i år. Det är således riktat främst till biskopar som deltar i synoden, som pågår just nu fram till den 27 oktober.

Dokumentet är indelat tre delar.

• Första delen kallas Amazonas röst och behandlar amazonasfolkens livssyn i kontrast till de västerländska kolonisatörerna
• Andra delen kallas Integral ekologi: Jordens och de fattigas behov
• Tredje delen skildrar Kyrkans profetiska roll, besvikelser och hopp.

Dokumentet är unikt på många sätt. När biskopar samlas till en synod handlar det oftast om frågor i direkt anslutning till Uppenbarelsen och den heliga tron, om lärofrågor främst, men även pastorala frågor, om evangelisation och hur Kyrkan skall fullgöra sitt uppdrag Hon fått av Kristus, den så kallade missionsbefallningen:

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens sluatt gå ut till alla folk och förkunna evangelium.

Men redan rubriken vittnar om att här finns en helt annan inriktning; Amazonas: Nya vägar för Kyrkan och för en integral ekologi.

Första delen

Kyrkan ska nu inte förkunna, utan lyssna istället. Hon ska profilera sig gentemot de "nya kolonisationsmakterna" genom att lyssna till Amazonas´ folk. Det jättelika området beskrivs med stor poetisk skönhet som en kroppsdel, vars artär är floden själv. Folken - de infödda stammarna, beskrivs leva i

harmoni med sig själva, med naturen, med andra människor och med det högsta varat, eftersom det finns en kommunikation med hela kosmos, där det finns varken inkluderande eller exkluderade, och att vi mitt ibland oss kan forma ett projekt fullt av liv.

Definitionen kommer från Quechua-folkets begrepp sumak kawsay, eller på spanska Buen vivir, leva bra. Om man lever med naturen, lever man bra. I viss mån kan begreppet jämföras med vår Allemansrätt. Men här handlar det om lagstiftnng i vissa länder, där regeringar alltså kan ta över privata egendomar med hänsvisng till sumak kawsay och även fördriva befolkningar om de anses påverka miljön negativt. Det högsta varat vet vi inte riktigt vad det är, men dokumenet nämner ofta Moder Jord, just så.

Här beskrivs hoten mot vällevnaden; exploateringen, städerna, som hotar det lilla livet. där "allt är sammakopplat". Byar och gemenskaper som ännu inte nåtts av den Västerländska civilisationen.

Synoden skall dock öppna för ett "kairos" : Den Helige Ande kommer öppna nya vägar:

Ursprungsbefolkningen i Amazonas har mycket att lära oss. Vi igenkänner att de i tusen år har tagit hand om sitt land , sina vattendrag och skogar, och har kunnat bevara dem tills idag så att mänskligheten kan njuta av Guds fria skapelses gåva. Den nya evangelisationsvägen måste bygga på dialogen med uråldrig visdom i vilken utsädet till Ordet blir synligt.

Dialogen måste vara öppen. Påven Franciskus, sägs det, har redan bett om förlåtelse för Kyrkans brott under den "så kallade erövringen av Amerika". Den öppna dialogen har hindrats av lojalitet till kolonisatörerna och "petrifierade trosläror".

Det finns också i första delen indikationer som visar, att de som skrivit detta dokument saknar förtroende för vår heliga liturgi. Den måste återspegla "vars och ens egna religiösa upplevelse och "inkultureras". Annars kommer liturgin reduceras till ett "museiföremål" som kommer vara "en egendom för ett fåtal" sägs det .

Andra delen

Det finns en stor del om "integral ekologi". Ekologi är inget värdeord dock. Det är helt enkelt en benämning på en undervetenskap till det stora område som vi kallar Biologi. Med integral ekologi tycks här menas att människan skall vara en del av ekologin, och då får uttrycket en positiv värdeladdning. Men strikt vetenskapligt så är vi alltid delar av ekologin vare sig vi odlar giftfria morötter eller bränner skogar i Amazonas. Ekologi betyder samspel i naturen mellan allt levande och det som påverkar den levande världen. Här finns ingen värdering således - att ekologiskt skulle vara gott och industriellt något ont till exempel. Ingen förknippar väl ordet "matematiskt" med något gott eller ont.

I ett högst begränsat kapitel om "familj och gemenskap", så konstateras bara att det numera finns färre "institutionella familjer" och detta beror på staden och utländska krafter. Bland åtgärdsförslagen, fyra till antalet, finns inget om kyrkans omfattande kloka undervisning gällande familjen, till exempel Familiaris Consortio, men att man bör

lyssna till sånger som familjerna lärt barnen som ett sätt att uttrycka det profetiska i Amazonvärlden. (pkt 79)

I avsnittet om utbildning kommer den "integrala ekologin" in igen. Här införs även det obegripliga begreppet "ekoteologi".

Ursprungsbefolkningens teologi och ekoteologi borde bli integrerade i undervisningen av detta synnerliga skäl: Detta kommer förbereda (prästerna) för att lyssna och öppna dialog i vilken evangelisationen kan ta plats.'

Det sista av fyra punkter under utbildning anför att

Det är önskvärt att fördjupa den existerande Amazonasindianska teologin som öppnar för en större förståelse för inföddas andlighet och på så sätt undviker att historiska misstag begås som drabbat många ursprungskulturer.

Man ska även inkludera

myter, traditioner, symboler, kunskaper, riter och ceremonier som inkluderar transcedens, gemenskap och ekologiska dimensioner.

Kapitel IX har den märkliga rubriken "Ekologisk omvändelse".

Uttrycket kommer från påve Franciskus´ encyklika Laudato si, punkt 217, där det stipuleras att

den ekologiska krisen är en orsak till djup inre omvändelse. Det finns inget utrymme att "förlöjliga" oron för vår omvärld, sägs det. De som gör det eller är passiva ifråga om miljön borde förstå att att vad de behöver är en "ekologisk omvändelse" genom vilken mötet med Jesus Kristus blir konkret genom mötet med omvärlden omkring dem. Detta handlar om en dygd.

Här citeras Paulus:

Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. 

Åter måste man klargöra att ekologi bara är en vetenskapsgren för att förstå och förklara de naturliga fenomenen, det finns ingen ambition eller ens möjlighet att integrera existentiella frågor i dessa sammanhang. Det strider mot den naturvetenskapliga metoden.

I pkt 100 talas om försoning med skapelsen och det talas om att synden inte behöver vara personlig utan också social och strukturell.

Tredje delen

I punkt 191 återkommer uttrycket ekologisk omvändelse. Det räcker inte att omvända sig som person, menar man. Man måste identifiera sin sociala roll i de syndiga strukturerna. Till vilka till exempel hör om man är del av en stadskultur, eller betalar skatt till en stat som hotar miljön. Enligt texten är detta en synd inför Gud. Hur nu detta ska kunna undvikas, framgår inte. Synda gör man i frihet, som bekant.

Vi måste lära oss igen (relearn) vad sann omvändelse är, detta genom att lyssna på ursprungsbefolkningen i Amazonas. De ska lära oss

hur man kan väva ihop alla länkar som förenar alla dimensioner i livet och att underkasta oss en personlig och social asketism som tillåter oss att odla ett sobert och tillfredsställande liv.

Inget här om att rädda våra själar eller leva i frid med Gud således. Utan med - naturen.

Dokumentet anvisar även att varje form av klerikalism (att prästen har viss jurisdiktion med tillhörande befogenher, t.ex. att förvalta sakramenten) inte är accepterad, och att man därför ska överväga att prästvigningen inte ska vara ett krav när det gäller handhavandet av sakramenten, rättsfrågor och administrativa frågor (pkt 127).

Dokumentet anmodar även att man skulle skapa nya vigningar, "ministerios oportunos ": Här kommer det på andra håll mycket omdiskuterade förslaget att låta

äldre företrädesvis infödda, respekterade och accepterade av sin gemenskap, även om de har en familj, med målet att försäkra att Sakramenten är tillgängliga i det kristna livet.

Ett avsnitt handlar om hur media bör byggas ut, särskilt radio och TV , men inte för mission utan

för att öka medvetandet om Amazonas i resten av världen.

Man talar även om Amazonas alla martyrer, 119 från de olika inhemska folken. Men man menar då inte martyrer för vår tro , trosvittnen, som brukligt. Utan att de är martyrer för att de dog när de försvarade sina byar.

Avslutningsvis pekar man åter på en "integral ekologi" och

hoppas att denna Synod kommer vara ett konkret uttryck för synodaliteten i Kyrkan som sträcker sig ut, så att det fulla livet som Jesus kom för att bibringa världen kommer nå alla, särskilt de fattiga.

SAMMANFATTNING

Förvisso är detta ett arbetsdokument och skall betraktas som sådant. Det finns många fina beskrivningar av människan som en del av naturen, som beroende av naturen för sin överlevnad. Detta är knappast någon nyhet - alltsedan människan blev medveten om skapelsen - Adam och Eva - så häpnade hon också över den. Det är detta vi kallar den naturliga uppenbarelsen, vilken vi delar med alla människor oberoende av religion, tro, språk eller tidevarv. Med den gudomliga uppenbarelsen vi fått genom Kristus, skrift och tradition, tillkommer en existenstiell "förklaring".

Katekesen säger att

Det finns en grundläggande sanning som Skriften och traditionen oupphörligt lär och lovprisar: ”Världen har skapats till Guds ära”.  Gud har skapat allting, förklarar Bonaventura, ”inte för att lägga något till sin ära och härlighet, utan för att uppenbara och dela med sig av denna ära och härlighet”. Ty Gud har inte något annat skäl till att skapa utom sin kärlek och godhet: ”Det är kärlekens nyckel som har öppnat hans hand för att frambringa de skapade varelserna” Och Första Vatikankonciliet förklarar:

I sin godhet och kraft har denne ende sanne Gud, i enlighet med sitt fullkomligt fria beslut från tidens begynnelse av intet skapat allt, såväl den materiella som den andliga skapelsen, inte för att göra sin salighet större, inte heller för att nå sin fulländning, utan för att visa allt det goda han vill ge åt sina skapade varelser.

Hela kapitel IV och V i katekesen beskriver Skapelsen utifrån Kyrkans urgamla tro, väl grundad i den gammaltestamentliga skapelseberättelsen. Där framgår också att "Gud upprätthåller och bär skapelsen".

301        I och med att Gud har frambringat sin skapelse har han inte lämnat den åt sig själv. Han ger den inte enbart tillvaro och existens, han håller den varje ögonblick i existens, han ger den förmåga att handla och han leder den mot sitt mål. Att erkänna detta fullständiga beroende av Skaparen är en källa till vishet och frihet, till glädje och förtroende:

Ja, du älskar allt som finns till, och du känner ingen avsky för det som du har gjort. Ty om du hade hatat något, så hade du inte skapat det. Och hur skulle något kunnat finnas till, om du inte hade velat det? Eller hur skulle det som du inte hade kallat till existens kunnat fortsätta att finnas till? Men du skonar allt, därför att allt tillhör dig, livets Herre och livets vän (Vish 11:24-26).

Enligt vår tro är det inte människan enkom som upprätthåller Skapelsen. Vi är inte satta till det ens. Men vi har fått vår frihet att ära Gud och Hans Skapelse, inte att missbruka eller förstöra den. Vi har också fått gåvan att kunna förädla Skapelsen genom att uppodla ofruktsam mark, bevattna öknar, terassera torra klippsidor som ger oss ris, tämja djuren så de tjänar oss, röja ny mark så vi kan föda alltfler generationer...Vara trogna arbetare i vingården.

Med andra ord så är det inte svårt få vägledning för hur vi ska förhålla oss till naturen genom Bibeln, våra skrifter, kyrkofäderna och helgonen. Vad de brister i är naturligtvis själva beskrivningana av naturen som fenomen betraktat. Här kan vår tid bidra mycket med våra naturvetenskapliga modeller och kartläggningar, inte minst då ekologin. Men kan detta vara en ersättning för metafysiken? För det ej mätbara? Nej.

Tänkandet kring människan och naturen är omfattande, inte minst bland våra egna kyrkolärare och fäder .

Texten är mycket spretig och stundtals osammanhängande och motsägelsefull. Den hänvisar till både lokala och naturvetenskapliga begrepp, som används minst sagt vårdslöst och inexakt. Med tanke på att detta är en text för antropologiskt och ekologiskt helt oskolade biskopar, så måste man undra: Varför planlades denna synod, egentligen? Vad är Kyrkans uppdrag på jorden: att organisera samhällena - eller rädda själarna undan evig fördömelse?

Red.

20191013

(1)

(2)

(3)