(katobs.se) Från Vatikanen meddelades den 20 oktober - dagen efter Englands store förbedjare, passionistordens grundare Paul av Korset firades, att det har öppnats en Apostolisk konstitution för att möjliggöra för de anglikaner som vill ha full enhet med påven att uppnå detta. Beslutet innebär att påven inrättar en korporativ återförening genom upprättandet av personalordinariat, en ordning som annars finns när geografiskt inrättade stift ej kan inrättas, till exempel för krigsorganisationer och för sjömän. De anglikaner, individer, grupper, församlingar, stift... som önskar en återförening, kan ansluta sig till ordinariat med en katolsk ledning bestående av anglikanskt prästerskap i full kommunion med påven i Rom.

Det har under senare år uttryckts från alltfler präster och lekmän i den anglikanska kyrkan, att de ej kan acceptera de förändringar som skett avseende ämbetsfrågan och moralteologin. De har öppet bett om att få en lösning som innebär att de lyder under påven i Rom. Men samtidigt har de velat behålla den speciella anglikanska traditionen gällande böner och mässordning. Detta behov skall tillgodoses genom särskilt utbildning å seminarier, enligt Troskongregationens prefekt, kardinal William Levada.

Det var på grund av Henrik VIII:s äktenskapssyn som kyrkan splittrades och Church of England föll helt under den världsliga kungamakten.

Det var på 1500-talet som den anglikanska kyrkan skapades genom att kung Henrik VIII förklarade sig leda Church of England. Egna bekännelser, mäss- och bönböcker (Book of Common Prayer) växte sedan fram. På en direkt förfrågan till Rom under Leo XIII:s pontifikat förklarades denna kyrka ej ha apostolisk succession (Apostolicae Curae, 1896). Men den har dock på sina håll bevarat romersk-katolska seder; man vördar de heliga, inte minst Maria, man tror på Kristi närvaro i Sakramentet och många liturgiska bruk har bevarats sedan brytningen blev ett faktum.

Under senare tid har dock den anglikanska gemenskapen splittrats, främst i och med ämbetsfrågan (kvinnliga präster) men också ifråga om äktenskapet. Är det en sak uteslutande mellan man och kvinna eller kan det tänkas mellan personer av lika kön? Den anglikanska kyrkan är världsvid, och flera biskopar har motsatt sig att följa ärkebiskop Rowan Williams linje, som i mångt och mycket påminner om den Svenska kyrkans vägval, i riktning från den bibliska förkunnelsen och traditionen mot rent världsliga principer och ideal. Många har redan valt att söka sitt andliga hem i katolska kyrkan. Även församlingar och ett helt stift har upptagits i katolska kyrkans gemenskap, utan att förlora sin anglikanska särprägel.

The Book of Common Prayer; en hörnsten i reformationen av Church of England

Många problem återstår dock att lösa. Till att börja med måste man kunna kräva av alla som vill bli katoliker att de skriver under på trosbekännelsen och den katolska tron i dess helhet. Paul VI:s Credo uttrycker på ett modernt språk det som den katolska kyrkan tror och lär. Kan de anglikaner som känner sig kallade omfatta den? Från TAC (se nedan) har man redan sagt att man undertecknat med bifall vad Katolska Kyrkans Katekes lär.

Eftersom den anglikanska kyrkan förlorat sin apostoliska succession, och alltså även giltiga vigningssakrament, måste de som vill vara präster utbildas och vigas till präster. Detta gäller även anglikanska präster och biskopar. Inga gifta biskopar tillåts i den katolska kyrkan, präster endast undantagsvis. Detta kan innebära svårigheter, inte minst för försörjningen av familjen för de anglikanska präster som är gifta. Celibatkravet kvarstår för de ogifta anglokatoliker som är kallade till prästämbetet.

Det finns alltså många frågor att lösa. Om man jämför med det nu mycket omdiskuterade prästbrödraskapet S. Pius X, så finns i det fallet redan alla giltiga sakrament. Och Paul VI:s trosbekännelse var en av de texter som deras grundare msgr Marcel Lefebvre med kärlek framhöll och rekommenderade.

Anglikaner i världen

Blå områden: Länder med anglikanska stift. Gröna områden: Länder med samfund som skrivit under Borgåöverenskommelsen. Röda områden: Länder med den utdöende så kallade Utrechtunionen (gammalkatoliker) varifrån anglikaner åberopat apostolisk succession.

Den anglikanska gemenskapen omfattar 77 miljoner troende, varav hälften i Afrika, där antalet växer snabbast. Dessutom finns det ett antal enhetsförklaringar med andra kyrkor, däribland de nordiska lutherska kyrkorna (Borgåöverenskommelsen) och de idag tynande s.k. gammalkatolikerna (Utrechtunionen).

Återföreningssträvanden

Sedan flera år har en grupp sökt återfå kommunion med påven i Rom. 1991 bildades Traditional Anglican Communion (TAC), en löst sammansatt organisation inom den anglikanska gemenskapen, med c:a 400 000 medlemmar i sex världsdelar. Huvudorsaken var bekymmer över ämbetsfrågan. Man ansåg att vigning av kvinnor inte är förenligt med apostolisk tro. Men även många andra frågor har enat dessa så kallade anglokatoliker. År 2007 frågade man i ett brev direkt till Rom efter en full, korporativ, sakramental enhet. Troskongregationen svarade i juli 2008 att man undersökte frågan då "situationen inom den Anglikanska gemenskapen generellt har blivt påtagligt mera komplex". Det sades i januari 2009 att påven avsåg upprätta en personalprelatur, men detta avfärdades av Enhetssekretariatet som "mediarykten utan sanningshalt".

Men igår kom alltså den not från Troskongregationen som erbjuder en sorts rörlig organisation - personalordinariat - som skiljer sig från personalprelaturer i och med att de ej lyder under den lokale biskopen, utan under särskilt utsedda ordinarier.

20091020

Red.

Se även:

Svar från Traditional Anglican Communion
Anglokatolikerna måste besluta sig nu
Yttrande av biskoparna av Ebbsfleet & Richborough

Bloggen Dantes nyheter rapporterar om reaktioner från olika håll.