Den helige Don Bosco

Här följer ett vittnesbörd från den helige Don Bosco som kanske kan hjälpa oss och inge oss lite mod i dessa tider då vi upplever en farsot liknande den han var med om. Det handlar inte bara om oss, att vi själva ska få klara oss ifrån dess verkningar, utan att vi även eller just därför under så svåra tider ska visa att vi är sanna kristna och jungfru Marias verktyg genom att finnas till för andra genom att stråla ut kristen förtröstan och hopp.

Kolera-farsoten år 1854 i Turin

Redan år 1854 hade Don Bosco meddelat sina pojkar att kolerafarsoten skulle komma till Turin och anställa stor förödelse hos befolkningen. Därpå sade han till dem:

Var inte oroliga och håll er lugna. Om ni gör det som jag säger till er kommer ni att befrias från detta gissel. Framför allt är det viktigt att leva under Guds nåd, dessutom ber jag er att runt halsen bära en medalj med den allraheligaste jungfru Marias bild, som jag ska välsigna och ge var och en av er. Dessutom ska ni be en Fader vår, en Ave Maria (Hell dig Maria full av nåd) och en Gloria (Ära vare Fadern) tillsammans med den helige Ludwig Maria Grignions Oremus samt be: Ab omni malo líbera nos, Domine (Herre, befria oss från allt ont).

När de första fallen uppkom i Turin, bad myndigheterna om stöd från präster och ordensfolk och dessa ställde sig genast till förfogande för att hjälpa de drabbade av kolera. Stadens styrande gav ett imponerande exempel på fromhet och firade den 3 augusti på förmiddagen en religiös ceremoni i kyrkan vigd till Vår Trösterika Jungfu vilken hade många besökare, både av de anställda i stadsförvaltningen och en stor mängd av de kristtroende. Och då ska vi tänka på att Italien just vid denna tid befann sig i en mycket antiklerikal period.

Jungfru Maria hörsammade dessa böner och anrop och den förfärliga sjukdomen skördade färre offer och vållade färre skador i Turin, mot vad man hade trott, och i jämförelse med övriga Italien och andra länder i Europa. Trots detta var det femtio till sextio nya fall varje dag. Det område som drabbades hårdast var Valdocco ­­– det fattigaste området och med sämst hygieniska förhållanden. I närheten av Don-Boscos oratorium fanns det många familjer som inte endast fick en släng av sjukdomen utan blev helt förintade.

Söndagen den 5 augusti, på festdagen till Vår Fru av snön, församlade Don Bosco invånarna i sitt Oratorium (många av dem hade varit föräldralösa barn innan de blev upptagna i barnhemmet i namn av den gudomliga försynen) och sade till dem att det fanns en farsot men att de skulle vara lugna, i frid och andlig stillhet, samt vända sig förtroendefullt till den Heliga Jungfrun och bikta sig och ta emot kommunion. Han försäkrade dem att om de var fria från synd så skulle inte koleran kunna skada dem. Om de dock inte befann sig i ett tillstånd av nåd, kunde han inte garantera att de var säkra.

Dessa ord hade en djupgående verkan på pojkarna och de förlorade ingen tid att bikta sig och ta emot kommunion och uppförde sig så väl att det inte fanns några mera väluppfostrade pojkar någonstans.

Det fanns mycket få människor som ens om de fick rikligt betalt var beredda att hjälpa dem som blivit smittade av kolera. Då samlade Don Bosco, rörd av medkänsla på grund av detta, sina pojkar och meddelade dem – sedan han förklarat situationen – sin önskan att några av dem – nämligen hans mor Mamá Margarita och Don Alasonatti skulle ledsaga honom vid dylika handlingar av kroppslig och andlig barmhärtighet. Alla lyssnade uppmärksamt på honom och genast anmälde sig 14 pojkar frivilligt för att bli upptagen i en dylik grupp som snart kom att bestå av upp till femtio personer. Don Bosco gjöt tårar av glädje över pojkarnas generositet som gav så generöst av sig själva och ville hjälpa de nödlidande.

Sedan upprepade han:

”Stanna kvar i Guds nåd, be till den allraheligaste jungfru Maria, och jag försäkrar er att ingen elev i detta oratorium kommer att hemsökas av denna farsot.“

När det spred sig att dessa Don Boscos pojkar hade vigt sig åt så barmhärtigt handlande, kom böner om hjälp i så stor mängd att pojkarna inte var i stånd att följa en regelbunden tidsplan. De arbetade dag och natt – liksom Don Bosco gjorde – för att bistå farsotens offer. Ofta kunde de inte ens bege sig till oratoriet för att få i sig lite mat. De fick äta i det hus där farsotens offer låg mellan liv och död. De lät ingen dö utan att ha fått ta emot sakramenten och många blev räddade ur den Ondes händer. Dessa pojkar fungerade som professionella och heliga sjukskötare.

Efter det att farsoten klingat av kunde man fastställa att ingen i Don Boscos oratorium hade drabbats av kolera.

Farsoten av år 1884

Den 2 juli då de första nyheterna om den nya farsoten i Italien började spridas, fick människorna information om att farsoten på nytt skulle utbredas i Italien och denna skulle bli värre än någon tidigare. Och det stämde att koleran gjorde stor skada i Busca, Spezzia och i Neapel. Under tiden erinrade Don Bosco såväl muntligt som genom sin bulletin gång på gång om de ofelbara förebyggande åtgärderna:

• Att ta emot den heliga kommunion med motsvarande andlig förberedelse.
• Att upprepa gång på gång: ”Jungfru Maria, de kristnas tillflykt och hjälp, bed för oss.”
• Att bära Jungfru Marias medalj, hon som är de kristnas tillflykt och hjälp, om halsen och att vid varje tillfälle utöva kärlek till Nästan och be för hennes ära med denna bön.

”Med detta medel,” skrev markisinnan Carmela Gargallo, när hon uppmuntrade andra till kärlek till Nästan och barmhärtighet mot farsotens offer, ”gå åstad och tjäna i hospicen och inget ont kommer att vederfaras er.”

Hundratusentals medaljer beställdes i Italien och i länderna runt omkring. Ingen som tog till Don Boscos förebyggande åtgärder dog i koleran.

SLUTSATS

Detaljerna i den ”formel” som föreslås här ovan innehåller ingen magi. Medaljen ”Maria, de kristnas tillflykt och hjälp” kan ersättas av medaljen Den undergörande medaljen – tänk på det! Det finns bara en jungfru Maria. Ni kan skaffa denna medalj – och den är redan välsignad av en präst – hos oss och använda den nu för korona-epidemin: 

Bönerna kan ersättas av den heliga Rosenkransens böner men vi rekommenderar att ofta använda sig den ovan citerade bönen eller liknande anrop, särskilt: ”O Maria, du som föddes utan synd, be för oss som nu tar vår tillflykt till dig.”

Maria, de kristnas tillflykt och hjälp, bed för oss!
Helige Don Bosco, bed för oss! 

Ur Militia Immaculatae, 22 mars 2020

Övers. Natasja Hovén

202000407