Fundamental okunnighet bland politiker upprör folket

av Ulf Silfverling

I Sverige har den lutherska före detta statskyrkan dominerat den religiösa scenen i nästan 500 år. Det är fortfarande det mest förmögna trossamfundet i landet, med skogs- och jordbuksfastigheter i varje församling. Det är den i särklass största privata skogsägaren i landet. Det mesta av denna egendom såväl som kyrkor och kloster, exproprierades från den katolska kyrkan och ordnarna under den så kallade reformationen i slutet av 1500- och början av 1600-talet. Det var mark som gavs för böner och avlat. Kungamakten använde detta stöldgods för att köpa sig lojalitet bland adeln. Under sextonhundratalet gavs mycket tillbaka till kyrkan, som nu helt avskilts från Rom. Men det var knappast anonyma gåvor; vapensköldar på kyrkväggarna och omfattande gravkor skulle föreviga de givmilda släktena, fast det i själva verket var konfiskerad mark från katolska kyrkan som gavs bort.

Men många medeltida kyrkor har bevarats, liksom omgivningarna med ofta stora kulturella och historiska värden. De tidiga kyrkorna placerades ofta på redan heliga platser, nära gravar från generationer tillbaka i den så kallade Vendelperioden (550-790).

En av dessa kyrkor är Botkyrka kyrka, cirka tjugo minuter söder om Stockholms stad. Den här kyrkan har en historia som är fantastisk. Kyrkan avslutades 1129, då reliker från en bygdens son, Botvid, överfördes från St. Albans kyrka cirka 15 km från Botkyrka.

Botvid föddes på Hammarby gård, just då vikingatiden led mot sitt slut. Kullen och namnet på gården finns fortfarande där. Han dog troligen 1080, redan med ett heligt rykte. När han var ung bestämde han sig för att åka till England för att utbilda sig till att hjälpa familjen. Där bodde han med en präst som lärde honom om kristen tro. Han döptes och efter bara ett år kom han tillbaka till sina barndomstrakter. Han bosatte sig nära nuvarande Salems kyrka, och lärde ut allt om sin nya tro. Det fanns många omvändelser och även mirakler, detaljerade berättelser spriddes bland folket, och traderas muntligt, för att sedan skrivas ner, med personnamn och platser.

På gården hade de tjänstefolk, en del hade säkerligen tagits som krigsbyten, slavar, under färdena i österled. En av dessa var inte bekväm i Sverige, han kom kanske från något slaviskt folk. Så Botvid beslutade att ge honom tillbaka till sitt folk, på ett villkor: Han skulle undervisa dem om den kristna tron. Botvid skulle följa honom till kusten och hela vägen till Gotland. Han lovade att se att ett annat fartyg skulle ta honom hela vägen över Östersjön till sitt hem.

Men både Botvid och slaven försvann, även fartygets styrman. De nådde aldrig mötesplatsen. En broder till Botvid, Björn, gav ett löfte till vår Herre, att om Botvids kropp hittades, skulle han bygga en kyrka för honom. Många månader senare hittade släktingar Botvid och styrmannen, halshuggna, på Rågö i Södermanlands skärgård. Det visade sig att slaven hade dödat båda i sömnen för att råna dem. Han hade sedan flytt med den mindre skärgårdsbåten. Botvids kropp var helt bevarad, och den spred en väldoft.

De överförde kroppen till S. Albans kyrka (idag Salem), och projektet att bygga S. Botvids kyrka startade. Det uppstod snart pilgrimsfärder från även utomlands, och den lilla kyrkan St Alban var för liten.

När relikerna överfördes i procession till den nya kyrkan, ansågs Botvid redan som en helgon. Efter 2 km blev männen trötta på att bära relikkistan, så de stannade och satte ner kistan. Genast öppnades marken under kistan och kristallklart vatten trängde upp från jorden.

Även på Rågö, där kroppen hittades, har man hittat en källa, och ett kors av den typ pilgrimer som brukades uppfostra i tidig medeltid.

Sedan dess har S. Botvids kyrka varit känd för denna berättelse. Och källan levererar fortfarande cirka 100 liter per minut, året runt. Vattnet är alltid är kallt, och har en smak av järn.

Nu har kommunpolitikerna planerat att bygga ett industricentrum, bostadsområde och gallerior, precis bredvid kyrkans helgade plats. De har redan börjat placera ut hundratusentals ton sprängsten, detta bara 100 meter från 1100-talskyrkan och bakom det Vendel-gravar, som faktiskt är där förfäderna till S. Botvid vilar.

Även den svenska regeringen är involverad, de vill placera SIDA, den svenska byrån för internationellt utvecklingssamarbete, med 400 anställda, prakiskt taget ovanpå järnåldersbosättningarna och skymmande kyrkan.

Projektet observerades av en journalist vid Sveriges Radio. En man som växte upp på samma gård, Hammarby, som S. Botvid, intervjuades, även församlingens kyrkvaktmästare. Båda var mycket upprörda: ”Det här är vår historia, det tillhör oss. Det är heligt land! ”

När journalisten konfronterade de ledande politikerna visade de som låg bakom planerna och besluten en chockerande okunnighet om S. Botvids historia, såväl som kyrkans. Detta trots att hela kommunen är uppkallad efter helgonet och kyrkan, och helige Botvid har sin bild i vapenskölden, med en fisk och en yxa, delar av hans berättelse. Men de hade inte den minsta aning om vad det handlade om. Vidare visade det sig att marken bredvid 1100-talskyrkan ämnar arrenderas ut av - den svenska lutherska kyrkan, nämligen Stockholms stift, för att sedan kunna säljas efter byggnation.

Marken närmast kyrkan tillhör Prästlönetillgångar, en stiftelseliknande organisation inom Svenska kyrkan som är eget rättssubjekt. I alla tider har kyrkan skickligt förvaltat prästgårdar, fiskevatten, jord- och skogsbruk. Det finns många bevis på detta: I Bornsjön inte långt från Botkyrka kyrka, finns en halvö, Männö udd. Ännu finns där grunderna efter ett så kallat prebendetorp, från 1421, som innehades av en fiskare. Han skulle regelbundet leverera en del av sin fångst till biskop Rogges Strängnäs, för prästernas hushåll där. I gengäld fick han bruka jorden för sin egen familj.

Idag har man dock börjat sälja av den mark, som en gång skänktes till kyrkan och ordnarna så att präster, munkar och nunnor skulle ha en försörjning. Men några prästlöner betalas inte idag från Prästlönetillgångar, de är skattefinansierade. En del av avkastningen utbetalas istället i andelar till församlingarna, och mycket placeras i fonder och aktier. I Stockholms stift handlar det om 30 miljoner/år. I bästa fall kanske det handlar om att bilda naturreservat, som Prästgårdsängarna i Täby. Men i storstäderna handlar det om att sälja till högstbjudande; bostäder, handelsområden.

I det här fallet är det uppenbart att ingen av beslutande politiker eller projektledare någonsin har besökt kyrkan. (Eller för all del läst lite om sin kommun på Wikipedia.) Det finns nämligen tydliga informationstavlor alldeles vid ingången till kyrkan, både om Botvid och kyrkan.

Denna berättelse visar hur okunnighet om historia och bristen på respekt för våra kristna rötter öppnar för förstörelse av både byggnader och landskap. Denna bygd är en del av vår historia, som kan förklara mycket om hur våra förfäder levde och vad de trodde. Det finns inte bara gravfält här, utan också tusen år gamla vägar, broar, odlingsmark och praktiskt taget opåverkat landskap. Det handlar om ett unikt stycke av vårt land där allt är sammankopplat i en historia som går tillbaka 1500 år, med inte bara spår av verksamheter utan också namngivna personer inblandade. Det har en historia i sig. Detta hotas nu för bara kortsiktiga politiska och ekonomiska vinster.

Samtidigt kan miljöaktivisterna argumentera högt för att skydda små naturområden om det skulle finnas några rödlistade arter där. Miljöpartitet (MP) röstade emellertid inte emot denna kränkning av kulturella värden.

Nyligen har skandalen nått ut till allmänheten. Och det finns en mindre folkstorm mot projektet. Det finns en snabbväxande FaceBook-grupp och listor för att underteckna mot planerna. I den sena timmen, på grund av brist på information från politikerna.

Handläggare Prästlönetillgångar (Stockholms stift) 
https://www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift/egendomsutskott.
Karin Lindforss: karin.lindforss@svenskakyrkan.se.

Politiskt ansvarig, Botkyrka kommun
Gabriel Melki: gabriel.melki@botkyrka.se

20190808