(katobs.se) Evolutionsbiologen, scientisten och religionsmotståndaren Richard Dawkins driver en stiftelse i eget namn för att "Utplåna religionen från naturvetenskaplig undervisning och offentligheten". Förutom att vara ute på en lönsam ständig föreläsningsturne så är han mycket aktiv i press, radio och TV, och inte minst på det social mediet Twitter. Där kan man med 140 ord uttrycka sin mening om saker och ting, något som passar framförallt jornalister och tonåringar. Dawkins har nu hamnat i blåsväder då han med överlägsen ton uttryckt stöd för abort i generellt och abort av foster med Downs syndrom i synnerhet. Han menar till och med att det vore omoraliskt att sätta barn till världen med denna kromosomuppsättning. Reaktionen har varit stark, och föranlett ett försök till tillrättaläggande. Men det visade sig att förklaringarna snarare syftat till att ytterligare förstärka Dawkins avsky mot abortmotståndare och själva idén att ett människoliv vore heligare än ett grisliv. Det öppna brev vi här publicerar är hållet i en lågmäld ton. Det kommer från en person med två barn som har Downs syndrom, och det avslutas med en inbjudan.

Bäste dr. Dawkins

Tidigare i veckan drog ni allmänhetens uppmärksamhet till ett besvärande faktum som de flesta inte känner till. Ni sade att i USA och i Europa aborteras de flesta barn som upptäcks ha Downs syndrom. Ni har rätt. En del experter uppskattar antalet till så högt som 90 procent. Andra säger att endast 65 procent, eller 70 procent eller 80 procent av barn med Downs syndrom aborteras. Det är antagligen mycket svårt att ange ett exakt antal. Ni har en plattform, dr. Dawkins, ni har åhörare, och egentligen är jag mycket tacksam för att ni drog uppmärksamheten till den prenatala utrotningen av människor med Downs syndrom.

Emellertid var det en förfärlig åsikt som ni försvarade när ni kungjorde den allmänna förekomsten av denna typ av aborter. På Twitter, dr. Dawkins, föreslog ni som ett moraliskt imperativ att man borde abortera alla barn som upptäcks ha Downs syndrom. Ni sade att om en kvinna ställs inför ett val att abortera ett sådant barn och vägrar att göra det, då har hon handlat omoraliskt. Jag är upprörd över detta och uppriktigt sagt, förbryllad.

Ni har i det förflutna intagit en position av moralisk neutralitet rörande aborter. Ni har sagt att om man dödar djur, som ju kan känna smärta, rädsla och lida, är detta ett brott av högre moralisk dignitet än att döda mänskliga foster. Dessa foster utgör något som är mänskligt i vardande, säger ni, men som saknar den slags medvetenhet som ger dem moralisk betydelse. Ni har föreslagit att ingen köttätande varelse rimligtvis kan motsätta sig aborter. Ni är inte den ende som tänker så, de flesta nutida analytiska moralister anser sig vara förpliktade att inta denna position.

Jag är oense med er om denna åsikt. Jag har sedan lång tid tillbaka kommit till den slutsatsen att fostret, embryot, och även zygoten, alla är mänskliga varelser – outvecklade, förvisso, men med samma värdigheten och rättigheter som en förnimmande vuxen. Trots att jag inte håller med er, måste jag erkänna att ni försökt göra er position klar genom att tillämpa den på ett stort antal olika etiska situationer.

Fram till denna vecka. Denna vecka förflyttade ni er från att presentera abort som en moraliskt neutral akt till att påstå att abort av en del människor – genetiskt funktionshindrade människor – är något moraliskt gott. Ja, att det i själva verket är ett moraliskt imperativ. Ni har förklarat er grund för denna position. Jag misstänker att ni anser att människor som har Downs syndrom lider – och lider i onödan – och att de vållar vänner och släktingar otillbörligt lidande. Och jag tror att en allmän princip hos er är att vilja ta bort så mycket mänskligt lidande som möjligt.

Ni har ofta sagt att människor som inte tänker som ni borde ”lämna den offentliga debatten och lära sig tänka”. Jag har över åren som gått försökt att lära mig tänka, men kanske jag är naiv. En sak har jag dock lärt mig och det är att etiska och moralfilosofiska resonemang inte kan föras i en steril omgivning – vår mänsklighet, vår intuition och vår empati måste erkännas som källor till etisk inblick om vi vill tänka väl. Ni kanske tycker att er ståndpunkt i fråga om abort och Downs syndrom är logiskt giltig. Men jag undrar om ni vaknar på natten och känner den avsmak som följer på att ha försvarat dödande.

Lidandet är inte ett moraliskt ont som bör undvikas till varje pris. Lidandet kan ha en mening och ett värde. Fråga Victor Frankl. Eller Mohandas Gandhi. Eller Martin Luther King, Jr. Eller, om ni vill, så fråga mina barn.

Jag har två barn med Downs syndrom. De är adopterade. Deras riktiga föräldrar stod inför valet att abortera dem men ville inte. Istället kom dessa barn och fick en bostad hos oss. De är förtjusande barn. De är vackra. De är lyckliga. En har besegrat cancer, två gånger. Jag fann att vår dotter Pia, när hon fick ta emot kemoterapi i sjukhuset och vi vuxna led vånda och utmattning, var mer inriktad på att bli vän med sjuksköterskorna och att stjäla stetoskop. De lider, mina barn, men i ett sammanhang av okuvlig glädje.

Jag undrar om ni, ifall ni fick tillfälle att vara tillsammans med dem en tid, skulle ha samma åsikt om lidande, om lycka, om personlig värdighet. Jag undrar ifall ni skulle dansa med dem i köket, om ni skulle anse att abort skulle vara i deras bästa intresse. Jag undrar, om ni lekte med dem eller delade ett skämt, om ni skulle finna att deras existens har ett värde.

Därför skulle jag, dr. Dawkins, vilja bjuda er på middag. Kom och var tillsammans med mina barn en stund. Dela en måltid med dem. Innan ni förespråkar deras död, kom och ta reda på vad det är som är värdefullt i deras liv. Ta reda på om lidandet är värt glädjen.

Jag vill inte att ni ska komma och debattera med mig. Jag vill inte fördöma er. Jag vill att ni ska känna glädje, som jag själv gör.

Vilken dag som helst är bra för oss utom onsdag.

Med bästa hälsningar
JD Flynn

JD Flynn bor i och skriver från Lincoln, Nebraska.

20140826

Från First Things med benäget tillstånd.

Övers: NH

Om Richard Dawkins på katobs.se:

Förord till boken "Svar på den nya ateismen"
Dawkins trasslar till begreppen
Att vända upp och ner på Pascals trossats