USA: Religionsfriheten räddad - tills vidare
(katobs.se) Nyligen avgjordes ett fall i högsta domstolen i USA. En familjeägd varuhuskedja, Hobby Lobby, vägrade sjukförsäkra sina anställda enligt Obamas reform, då detta innebar att man skulle förbinda sig ersätta dem för fyra livshotande preparat, så kallade "dagen-efter-piller", alltså missfallsframkallande mediciner. Staten hotade företaget med höga bötessummor. I Högsta Domstolen vann dock företaget, i domen anförde man den religiösa friheten, som är reglerad i konstitutionen.
Domslutet föranledde starka reaktioner, framförallt riktade de sig emot beslutet. Man menade detta skulle erbjuda en laglig möjlighet, ett sorts kryphål, att förmena anställda ekonomiskt skydd för "sexual health", det vill säga preventivmedel, abort och sterilisering, vilket vore en attack emot kvinnans frihet.
Men det finns även de som menar beslutet vara avgörande för tolkningen av hur ett samhälle - i detta fall USA - kan garantera religions- och samvetsfrihet. I Sverige får man inte vara barnmorska om man inte kan tänka sig avbryta graviditeter. I USA är det nu avgjort, att man måste kunna finna lösningar i liknande fall. Domstolen konstaterar enkelt:
Det finns bokstavligen hundratals olika sätt för en myndighet att att driva allmänna projekt för att förbättra folkhälsan och jämställdheten mellan könen utan att för den skull utmana mottagarnas religiösa övertygelser.
I följande artikel utvecklar biskop James D. Conley i Lincoln några viktiga tankar kring detta domslut. Han menar till och med att vi är på väg in i en fruktan för alla religiösa uttryck ska sönderslita den sociala sammanhållningen, och man därför med statlig makt strävar efter att förpassa religionen till den privata sfären.
Det är före detta katolska länder i Europa, såsom Frankrike, Holland och Belgien, som går i spetsen för en sådan utveckling. Men även i vårt för inte så länge sedan mycket lutherska Sverige märks trenden. Vi hörde uttryck för detta senast nu i Almedalen, där man diskuterade det omskivna fallet med barnmorskan Ellinor Grimmark, som vägrades både utbildning och arbete, då hon inte kunde tänka sig delta i abortingrepp. Ledarskribenten och debattören Alice Teodorescu trodde att abort är en mänsklig rättighet, och utförandet alltså en skyldighet. Men någon sådan formulering finns inte i vår lagstiftning. En debattör från tankesmedjan Timbro, liberalen Adam Cwejman, menade att en lag som tillåter undantag från arbetsgivarprinciper kan leda till en ohållbar samhällsordning, där en mängd grupper kommer kräva undantag. Staten och politiken skall vara religiöst indifferent, ohörsam och stum, menade han.
Men med denna princip relativiseras alla värden och religioner, vår kulturella identitet rycks loss från den mull av judisk-kristen etik som vår civilisation och samhällsordning växt fram ur. Alla religioner skall bedömas lika, och det enda sättet är att göra detta är att ignorera deras sanningsvärde. Till slut kan man inte skilja abortmotstånd från en önskan om könsåtskild simundervisning.
I USA tänker man uppenbarligen på ett annat sätt. Här kan en Högsta Domstol framhålla religionsfriheten enligt konstitutionen måste försvaras, och det finns "hundra sätt" att göra detta från stat, kommun och arbetsgivare, utan att detta behövs regleras i lag.
Biskop Conley framhåller här rätten att sprida sanningen och utöva sin tro enligt hävd och inom lagens gränser. Den "systematiska fientligheten och marginaliseringen av troende personer" är på väg att upphöjas till norm, detta ser vi i både politik och i undervisningen i skolorna. Inte bara detta. Vissa yrkeskategorier kan helt enkelt stängas för kristna såsom de gjordes för judar i trettiotalets Tyskland. Redan idag är det i Belgien i princip omöjligt för en läkare att vara troende katolik.
Biskop Conley menar vi inte kan kräva samvetsfrihet, om vi inte sedan också tillämpar den genom att sprida sanningen om vårt mänskliga uppdrag. Den förpliktar också till att aktivt verka för det som är gott, sant och rätt.
Även om biskop Conleys budskap är riktat främst till amerikanska katoliker, angår det oss i högsta grad.
===
Även ett "Hobby Lobby-beslut" är ett tvingande beslut
av biskop James D. Conley
Den 28 juni 1776 introducerades det första utkastet av vårt lands självständighetsförklaring under den allmänna sittningen av den andra kontinentala kongressen. Den 28:e var en fredag så grundlagsfäderna bordlade utkastet till nästkommande måndag som var den 1 juli, då de tog upp det igen för diskussion. En självständighetsbeslut utfärdades den 2 juli och den 4 juli antogs texten i självständighetsförklaringen.
Söndagen den 30 juni, 1776, var en viktig dag i vår nations historia. Den dagen var grundlagsfäderna antagligen i kyrkorna i Philadelphia och bad Gud att få veta Hans vilja beträffande grundandet av vår nation. De kanske bad för oss, vi som varit dem som fått dra nytta av deras mod. De kanske bad för vår nations välgång, moral och frihet. De kan ha påmint sig den kontinentala bönedagen som kongressen hade deklarerat skulle äga rum den 16 mars, 1776, då de bad att ”denna kontinent snabbt må få återfå de välgärningar som är fredens och frihetens följeslagare”.
Den 30 juni i år – den dag ägnad bön och kontemplation som kanske gav grunden till vår frihet – återställde Förenta staternas högsta domstol en del av den frihet, särskilt religionsfriheten, på vilken vår nation har grundats. Hobby Lobb-beslutet är en bekräftelse på att troende har rätt till en plats i det offentliga rummet – alla måste få vara fria att ägna sig åt sina göromål utan att göra avkall på sina grundläggande moraliska uppfattningar. Dessutom blev Wheaton College, ett litet evangelikanskt college, i sista minuten tilldelat ett s.k. last-minute relief av Högsta domstolen vilket skyddar skolans rätt att bedriva kristen mission, och slippa de betungande IRS-skatterna.
Segern är inte fullständig och kampen för vår religiösa frihet är inte över. Kyrkor, sjukhus och universitet hotas fortfarande av det federala HHS preventivmedelspåbudet. Och vi vet ännu inte vem som kommer att vinna denna kamp. Men vi har skäl att vara optimister. Och glädja oss åt att domstolen bekräftade – så som professor Robert George vid Princeton University skrev i förra veckan,
”att våra religiösa liv inte kan begränsas till vad vi gör därhemma före måltiderna eller på knä vid läggdags, eller våra böner och liturgier i kyrkor, synagoger, moskéer och tempel. Vår religiösa tro ligger bakom eller kan ligga bakom våra övertygelser och handlingar när vi utövar våra rättigheter och ansvarsåtaganden som medborgare, när vi utövar filantropiska aktiviteter och välgörenhet eller våra dagliga värv.”
Motreaktionen mot Hobby Lobby-beslutet har varit utomordentligt stark. Organisationen Planned Parenthood och dess bundsförvanter beskriver beslutet som
”en skymf mot kvinnor och rätten till självbestämmande, vilket aktualiseras genom fri rätt till födelsekontroll."
Beslutet har förhånats som början till en slags amerikansk teokrati, eller som föregångare till den fullständiga tillintetgörelsen av lagliga rättigheter. Huffington Post gick så långt att man antydde att beslutet
”nu kanske kan väcka oro rörande förenligheten mellan att vara katolik och en god medborgare eller åtminstone mellan att vara en god katolik och en opartisk domare.”
Hobby Lobby–beslutet har i sitt kölvatten visat sekularisternas djärva aggression, de vars lojaliteter snarare ligger hos ohämmad sexuell frigörelse än hos respekt för de grundläggande rättigheterna beträffande samvete, religion eller personlig värdighet. Kort och gott, Hobby Lobby-beslutet har blottställt den sekulära tendens till ”ateokrati” — den systematiska fientligheten och marginaliseringen av troende personer som deltar i det amerikanska offentliga livet, en slags praktisk ateism som man upphöjer till norm.
Hobby Lobby är en seger för mänsklig värdighet. Men det är även ett påbud. Det som blivit tydligt i beslutets efterdyningar, är hur giftig vår kultur har blivit mot utövande av religiös tro i det offentliga livet.
Den fientlighet vi kristna möter kommer inte att överbryggas genom erkännandet av våra rättigheter av domstolarna. Den kampen är viktig. Men genom rättsprocesser kan endast symptomen i de vidare problemen bekämpas. Religionsfrihet kommer att hotas i vår nation så länge som sekularismen förblir dess kulturella ledmotiv.
Hobby Lobby är ett påbud om evangelisering
I Evangelii Gaudium observerade påve Franciskus att
”den ofantliga vikten av en kultur präglad av den religiösa tron kan inte förbises. Inför det våldsamma angreppet av våra dagars sekularism har en evangeliserad kultur, trots sina begränsningar, flera resurser än endast det totala antalet troende. En evangeliserad populärkultur innehåller värdena solidaritet och tro och de kan främja utvecklingen av ett rättvisare samhälle med människor som äger större tro och dämed den särskilda vishet som borde vinna ett tacksamt erkännande.”
Om en kultur evangeliseras, säger den Helige fadern, blir den en rättvis kultur. Rättvisa är något som följer av tro.
Världen runt möter religiösa människor orättvisor av ett särskilt slag. Den europeiska människorättsdomstolen förklarade i veckan att nationer äger stor auktoritet att begränsa religiös tradition och religiöst uttryck till förmån för social sammanhållning. I Egypten blev en kristen dömd till fängelse denna vecka eftersom han förkunnade Kristus på internet. Kristna i Irak och Syrien håller just på att förvisas ur landet, slås och dödas. Vi behöver verkligen evangeliserade och rättvisa kulturer.
Vår frihet att utöva religion är inte ett mål i sig. Religionsfrihet är istället frihet till något verkligt – frihet att ”göra alla nationer till lärjungar” – att jublande sprida evangeliet och dess frukter. Om vi vill försvara vår religionsfrihet måste vi använda den – och förändra kulturen genom att förvandla människors hjärtan till Jesus Kristus.
20140727
Från Lincolns katolska stiftstidning Southern Nebraska Register
Översättning: Natasja Hovén
Se även:
Staten har tusen sätt undvika samvetsbrott
Debatt om samvetsfrihet, Almedalen
Supreme Court, domslut
