(AsiaNews) Mohamed Elhariry, en ung affärsman i Kairo, berättar sanningen om de senaste månadernas händelser i Egypten. Den unge mannen säger om Muslimska Brödraskapet att ”de har ljugit för alla, de ville aldrig ha en demokratisk stat. Det riktiga Egypten är mångkulturellt”.

Kairo (AsiaNews) – Arresteringen av Muhammed Badie, det Muslimska Brödraskapets andlige ledare, har vållat en ny våg av kritik från Väst och Turkiet för militärens hårda linje som hittills krävt 900 liv. Den internationella pressen begränsar rapporteringen av konflikten till de två huvudsakliga fraktionerna och säger att det rör sig om att armén mäter sina krafter mot islamisterna som fortsätter att egga sina anhängare till våldsamma protester. Man förbiser då den verkliga sanningen om detta krig som är de hundratals döda, som varken tillhör det ena eller det andra partiet, på gatorna i Kario och Alexandria. Många av dem anses vara revolutionens martyrer, samtidigt som Brödraskapet gör våldsamma angrepp mot de kristna som blivit något av en syndabock för Muslimska Brödraskapets nedgång och minskade popularitet sedan det framgångsrika valet år 2011.

Vad är det som händer i Egypten? Hur ser det i verkligheten ut för de människor som inte delas av en politisk eller religiös skiljelinje? Muhammed Elhariry, en ung muslimsk affärsman från Kairo, talar med AsiaNews om den enhet som börjar växa fram mellan muslimer och kristna, vilka båda önskar bygga upp ett land där olika etniska grupper och religioner har levt tillsammans i samma land under 1400 år:

Alla vi muslimer var imponerade över hur de katolska, koptiska ortodoxa och protestantiska offren för det Muslimska Brödraskapets våldsgärningar reagerade. Alla dessa kristna grupper bad inte om hjälp från andra länder med samma religion, de hyste istället tilltro till sig själva och till det egyptiska folket och sade: ”Allt som sker i Egypten stannar i Egypten”. Till skillnad från dessa har det muslimska brödraskapet vädjat till olika staters regeringar och utövat påtryckningar på den tillfälliga regering som består av olika skikt av det egyptiska samhället.

Vi muslimer erbjöd oss att skydda kyrkor och andra religiösa byggnader men våra kristna bröder och systrar sade: ”Ansträng er inte i onödan, vi vill att ni sparar era krafter. Vi har stängt av dessa byggnader tills vidare. När vi en gång utrotat terrorismen kommer kyrkorna att byggas upp på nytt.” Jag är säker på att det som är heligt för mina grannar är heligt även för mig. Jag respekterar min granne och jag respekterar den fria viljan hos envar.

De olika etniska elementen i det egyptiska samhället har levt tillsammans i mer än 1 400 år. Under den tiden har det förekommit konflikter, både inom själva islam – mellan sunniter och shiiter – eller med kristna grupper, vare sig dessa var koptiska ortodoxa, katoliker eller protestanter. Ibland uppför dessa sig som om de var supportrar för olika fotbollslag. Detta har lett till att vissa säger sig omfatta ”den egyptiska religionen) (de menar vad en egypter anser en nation vara, osv.), medan andra är emot den, oberoende av om de är kristna eller muslimer:

Vad är det som händer i vårt land? Det började den 25 januari 2011, när en väldig revolution fick samhället att skaka. Under flera månader demonstrerades det mot president Mubaraks regim. Denna händelse förenade människor med olika ideologier – imperialistiska, socialistiska och religiösa extremister. När revolutionen fick framgång började dessa extremister att skilja sig åt. Men jag och många andra anser att Muslimska Brödraskapet, religiösa kapitalister och socialister inte hör hemma på den egyptiska politiska scenen.

Under interimregeringen under de beväpnade styrkornas högsta råd – som har ett starkt fäste inom den värld som sysslar med politiken och innehar den ekonomiska makten – försökte varje parti att förgöra sin motståndare. Muslimska Brödraskapet väntade på att det nationella demokratiska partiet (som tillhört Mubaraks era) hade blivit uteslutet, förrän de gjorde sin officiella entré på landets politiska scen. Detta gjorde det möjligt att kalla till ett rättvist val, men ett val som var rättvist endast ur teknisk synvinkel, inte ur moralisk. När brödraskapet så vann de parlamentariska valen år 2011 och presidentvalet år 2012, började de leda landet dit ingen vet var.

För att de ska kunna regera lämnar de Sinai-halvön i händerna på terrorister och trots att den ekonomiska situationen blir allt sämre, bygger de upp och finansierar sin position inom regeringen och det juridiska maskineriet genom att ge viktiga poster till sina egna anhängare. De ger all makt till den ledare som är nummer fem inom Muslimska Brödraskapets hierarki. När den nya konstitutionen började gälla visade det Muslimska Brödraskapet emellertid sitt rätta ansikte. Deras mål är att få total kontroll över staten. I november 2012, begav sig egyptierna på nytt ut på gatorna, denna gång för att protestera mot den förvrängda konstitutionen och för att demonstrera framför domstolspalatset.

Mursis fall och folkets uppror var genant för Muslimska Brödraskapet. Under senaste tid har de slagit läger nära Rabaa, i närheten av sin moské, och inte brytt sig om människornas vilja. Islamisterna hotar nu alla med terrorism och sprider död och förstörelse, utan att tänka på att armén och polisen tar parti för befolkningens majoritet, för alla dem som den 30 juni gick ut på gatorna. Muslimska Brödraskapet söker inte vinna legitimitet genom dialog, de respekterar inte människornas vilja som är det som är roten till demokratin.

Den 14 augusti beslutade armén och polisen att med hjälp av en stor del av befolkningen utrymma Muslimska Brödraskapets läger. De första olycksfallen uppstod när medlemmar av säkerhetsstyrkorna försökte möta islamisternas artillerield.

Det går inte att bestrida att många civilister och obeväpnade personer var närvarande vid Muslimska Brödraskapets demonstrationer, de utgjorde mänskliga sköldar för beväpnade kämpar. Det finns också bevis för att många islamistiska kämpar dödades av den egna sidan.

I hela landet har människor som inte tillhörde Brödraskapet dödats i islamistiska anfall, till exempel mot kristna kyrkor, polisstationer, och till och med mot armén och polisposter på Sinai-halvön.

Under de senaste veckorna har islamister gjort allt de kunnat för att diskreditera armén inför världens ögon, men inför egyptiska folket har de inte lyckats med detta. Nyligen genomförda attacker mot de kristna är ett försök av islamisterna att skapa en ny konflikt som skulle tillintetgöra landet.
Många undrar om det är möjligt att föra en dialog med Muslimska Brödraskapet. Men är det möjligt att tala med en terrorist som bär vapen och hotar min säkerhet, min familj, mitt land och min fria vilja? Jag är dock beredd att diskutera med dem som accepterar följande villkor: Landets bästa är viktigare än något annat, det måste finnas en vilja att acceptera varandra utan att börja strida om individuella ideologier och försöka tvinga på andra den man själv har. Min dialogpartner måste även erkänna att det funnits avsiktliga islamistiska angrepp på polisen.

Vi kommer tyvärr att behöva vänta länge på försoning. Men vi är ett folk med ett kort minne. Vi tycker inte om att minnas. Beviset är att vi under 80 år har lidit av Muslimska Brödraskapets inblandning och våldshandlingar och trots detta valde vi dem att leda vårt land under de val som ägde rum åren 2011 och 2012... (sic!).

20130822

Övers. Natasja Hovén

Se även: Fr Samir om Muslimska Brödraskapet och världssamfundet